måndag 15 november 2010

Marie möter: Jonas Almtorp -del ett

Här är en interjvu som jag har tänkt göra hur länge som helst, men så äntligen under uppehållet fick vi våra almanackor att synka. Här är, Jonas Almtorp!

 
(Jonas Almtorp, hittar glädjen i det hårda jobbet på isen och i leken med Viktor 17 månader. Foto: www.hockeymedmariehallman.se )

Det finns spelare som suktar efter rampljuset, rubrikerna, glamouren och kändisskapet.
Jonas Almtorp suktar efter något helt annat - han finner tillfredsställelsen i det hårda arbetet.
– Jag tycker om att vara så involverad i lagets prestation som möjligt. Och att få ta ansvar för prestationen. Jag skulle gärna ha ett helt lag på mina axlar, säger Jonas Almtorp.

För när andra tar steget bak och glider med, tar Almtorp steget fram och driver på.
Fråga vilken tränare som helst och alla beskriver honom som den ultimata lagspelaren. Eller som förre lagkamraten Anders Burström säger:

– Det finns inte en endaste dag som han inte ger hundra procent på träning eller match. Han är bra mot sina medspelare också. Han är en som får spelarna runtikring sig att utvecklas.

Och visst kan Jonas Almtorp tänka sig att bli tränare när spelarkarriären är över:
– Ja, gärna det. Men jag är gärna ledare på isen också, att få vara kapten vore kul. Det blir så när man blir äldre, att då tar man ännu mer ansvar för det känns bara kul. Det är inget som stör mig.

Har du aldrig drömt om att bli kallad glamourlirare i stället? Den där hyllade artisten som Linus Klasen till exempel?
– Nej, aldrig. Sedan tycker jag att en sån som Klasen föregick med gott exempel han med. Han är en riktig tjurskalle och ville väldigt, väldigt gärna att vi skulle vinna. Och man kan föregå med gott exempel fast man är den där målskytten som bara petar in puckarna, genom att man jobbar hårt varje dag på träning och match så att man verkligen petar in puckarna sedan också. Så att man gör sitt jobb, för det är ju att stå där framme som är ens jobb då och gör man det bra så föregår man även där med gott exempel.

Vad vill du ha för roll i det här laget?
– Hm… det är väl att leda laget genom mitt spel, att jobba hårt. Det är väl det. Jag är väl ingen av de yngre… längre, ha, ha. Jag har varit med i några år så lite av ledare det får man agera då och det gör jag gärna.

Har det kommit med åren?
– Ja, det har kommit mer och mer, att man tar större ansvar för varje säsong. Men ansvaret jag tar för mina lagkamrater är att föregå med gott exempel på arenan, inte att fundera på hockey dygnet runt hemma. För det har de ingen nytta av precis, säger Jonas Almtorp och börjar skratta.

Jag förstår honom för det är helt omöjligt att låta blir när Viktor 17 månader leker kurragömma med sig själv i en toppluva. Eller bara bränner av ett porlande garv av lycka när han ser pappa åka runt i SSK-tröja på tv:n i Axa Sport Centers lunchrestaurang
Skrattet smittar, det går inte att ta miste på.

– Man får helt andra värderingar när man får barn. Eller största skillnaden mot förr och nu är att jag inte har SÅ mycket ishockey i huvudet hela tiden. Förr var det hockey 24 timmar om dygnet, nu tänker jag inte lika mycket på hockey när jag är hemma. Det är skönt mentalt för numera känner jag mig fräschare mentalt under matcher och träningar. Det tjänar alla på.

Låg du och ältade mycket förr eller?
– Ja, det blev mycket grubbel om vi förlorade och man tänkte onödigt mycket på en förlust. Nu kan jag gå vidare, det är bättre så. Visst tänker man mycket hockey fortfarande men jag grubblar mindre. Om vi förlorar så är jag missnöjd, så klart, och undrar vad som har gått fel. Det gör jag. Men det är inte så att jag inte kan sova och sedan fortsätter grubbla både på natten och dagen efter som det var förr, berättar Almtorp och sticker rutinerat åt Viktor ett par kokta majskorn åt gången.

 Belöningen? Ett lycklig jollrande och nöjd liten junior.

– Som person så har man väl ändrat synen på barn och på hur glad man över att få vara frisk och att han är frisk. Sånt där som man inte tänkte på förr och som jag kan tänka nu om man ser ett sjukt barn eller så.

Jonas Almtorp är den här eftermiddagen så långt ifrån den stereotypa bilden av hockeyspelare som man kan komma.
Han är också långt ifrån den första bild som jag fick av honom för några år sedan.
Första gången jag stötte på Almtorp i ett hockeyomklädningsrum var min bild av honom – får jag lite generat erkänna för Jonas – en helt annan än i dag.

Då minns jag att jag tyckte han var lite … butter. Lite tillknäppt. Någon som inte sa så värst mycket roligt.
Men när man väl skrapat under ytan. Då är Jonas Almtorp, precis som Anders Burström säger – en rolig och smart människa som öppnar sig och gärna bjuder både på sig själv och lite cheesy ordvitsar a la Hegerfors.

Håller du med om den beskrivningen Jonas? Att du kan se tillknäppt ut vid en första anblick?
– Ja, ha, ha, ha. Det kan kanske stämma… trist, sur och korkad, ha, ha, ha nä men fan. Det är ju bra att vi får ändra på den bilden nu då!! Faktum är att jag har mycket humor, jag tycker om att kul. Sedan har jag lite dålig humor, gillar ordvitsar – det är det ingen annan som gör. Och det stämmer nog att lär man känna mig så blir det lite roligare, he, he. Sedan är jag bara som jag är, gör bara det jag tänker är rätt.

Men det visar ju också, hur lätt det är att få en felaktig bild av en människa om man går på första intrycket?
– Ja, precis. Jag vet själv hur det är när man kommer till ett annat lag och träffar spelare som man har mött på isen innan och plötsligt så kan man tänka att ”fan, han var ju juste ju”. Inte alls som man har tänkt på isen…

Ta ett exempel!
– Stefan Gråhns! Som jag lärde känna här i SSK. Jag har tyckt, sen jag var 14 år, att han var på ett sätt på isen som jag inte gillade. Han spelar lite småfult, snackar mycket, då fick man den dåliga bilden av honom. Det var inte så att han åkte runt och drog skämt på isen direkt. Sedan när jag satt bredvid honom här (i SSK:s omklädningsrum) och lärde känna honom så var han hur snäll som helst. Då var han någon helt annan. Nu tycker jag jättebra om honom, säger Jonas Almtorp med ett stort leende.

5 kommentarer:

Erika sa...

Hej Marie! Tänkte påpeka ditt citat med Warg, det står att han "måste stoppa in matchen ganska långt i munnen" och det låter ju lite konstigt ;)

Marie Hallman sa...

Erika ha ha ja den vart lite fel. Ska ändra, bra att du sa till!!

Stoffe sa...

Du skriver fan bara om SSK :)

Anonym sa...

Ja verkligen... det är bara SSK i den här bloggen..;) hehe

Marie Hallman sa...

Stoffe och anonym: dags för lite DIF kanske? Har en grej på gång men fick i morse lite andra betalda jobb för i dag som måste gå före, hoppas hinna göra klart den DIF grejen till i morgon i alla fall.