Marie möter: Jonas Almtorp -del två

 (Gamla och nya SSK:are. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Det är inte bara hemma med familjen som han söker skratten. Det måste finnas en glimt i ögat i omklädningsrummet och under bussresorna också för att han ska trivas.

Nu är Almtorp, enligt Burström, inte den som gör practical jokes. Han åker mest dit på dem men det gör han med glädje.

För hur var det nu med den där märkliga prylen han fick i hockeybagen efter en bortamatch mot Frölunda (med Luleå)?

– Alltså jag fick, hm. Jag fick ett par trosor i storlek XXXXXXL och en lapp med ett telefonnummer från en tjej som ville att jag skulle ringa henne. Det var rätt kul, he, he. Jag upptäckte det hemma i Luleå, när jag skulle packa upp grejerna. Men jag listade snabbt ut att det var ”Burra” som låg bakom. Han brukar inte vara värst med sån men på något sätt kände jag på mig att det var han…

 Har du gett igen ännu?

– Nej jag har inte försökt men jag har tänkt mycket på det. Det kommer nog, he, he. En elefant glömmer aldrig brukar man säga och jag har haft många dumma planer, ha, ha, ha som jag inte kan avslöja här.

Hur faller dina ordvitsar i SSK då?

– Det är ingen som fattar dem - egentligen ha ha. Men man ska vara lite barnslig ibland, det är därför vi är det ibland vi hockeyspelare när vi kommer tillsammans. För det är så mycket allvar, press och många resultat och måsten och då tror jag det är viktigt att man kan bryta av alla krav och ha kul ihop ibland. För mig är det jätteviktigt att har kul hemma också. Jag hade det väl även före Viktor kom men han får mig att skratta, säger Almtorp och sedan är det klippt igen åt en grimas, ett bus, eller bara en skön uppsyn när Almtorp junior har upptäckt något nytt i livet.

Men det är som sagt inte bara skratt. SSK:s assisterande kapten ställer krav på både sig själva och andra. Inte genom att vråla men det finns ju andra sätt.

– Det kan vara blicken, kroppsspråket. Sedan säger jag till, det gör jag ju. Inte så att jag skäller kanske men jag säger gärna till om det är något som inte stämmer. Men så vill jag att folk ska göra med mig också.

Den där blicken, är det onda ögat eller?

– Ja ha, ha, jag är kanske en annan människa på isen än utanför. Jag blir lite annorlunda när det är tävling. Då blir det allvar, sedan gäller det att koppla bort den biten utanför isen, för att man ska kunna ladda om mentalt. Men det är lättare nu, när man har en son som garvar hela tiden och som får mig att skratta, det gör man inte på isen direkt.

Det går inte att vara snäll på isen?

– Nej, då blir man överkörd direkt. Det gäller att man ställer krav på varandra, annars funkar det inte. Och jag tror att det är bra att ha den attityden i ett lag, att man kan säga åt varandra när det inte stämmer.

Finns det folk som har tagit illa upp någon gång?

– Det tror jag säkert, det finns många som har svårt att ta kritik och att ta till sig den på ett bra sätt. Men jag tycker man ska vara öppen och vilja lära sig saker och för att det ska funka så måste man vara lyhörd och ta åt sig på rätt sätt.

 Säger du till om du tycker att någon slarvar under matcherna?

– Det händer, I båset, i pausen eller om det är något kort så kan man ta det på isen under en avblåsning. Det kan vara småsaker bara, men man får vara snabb så man hinner, ha, ha.

Vad har du för förebilder när det gäller ledare?

– Oj jag har spelat under så många bra kaptener som jag har tagit till mig lite av varje ifrån, om vad som är ett bra ledarskap. Det finns många bra kaptener och mycket som jag vill föra vidare. Som när jag var på camp i Edmonton och på nära håll såg Shawn Horcoff spela och vara ledare. Anders Burström i Luleå och Andreas Dackell och Tommy Sjödin i Brynäs har jag också lärt mig mycket av, säger SSK-forwarden.

Som har hunnit bli 26 år. Det är då som många slår sig till ro och liksom nöjer sig med det de har. Jonas Almtorp gör det – självklart – inte.

Hur ser din karriär ut om fem år?

– Jag vill fortsätta utvecklas bara, se hur bra jag kan bli och jag jobbar hårt varje dag för att bli så bra som möjligt. Sedan vart det räcker är svårt att säga.

Har du några drömmar kvar?

– Ja, det är klart att det finns drömmar, som att spela i NHL eller KHL eller i ett VM eller så. De drömmarna kommer man hatt ha tills den dag man lägger av. Det blir svårt om man inte har drömmar, något speciellt att jobba emot. Så är det för mig i alla fall. Om man kommer till jobbet med målet att stanna där jag är och vara nöjd med det, nä då kan jag göra något annat. Man måste ha drivet att komma någon vart, det blir dessutom roligare då om man uppnår målet, för då vet man att jag har jobbat hårt och fått betalt för det jobbet, avslutar Jonas Almtorp.

Förre lagkamraten och goda vännen Anders Burström om Jonas Almtorp:

… som människa:

– Han är en oerhört ödmjuk och snäll människa. Är väldigt trygg i sig själv, det märks på attityden och hur han förhåller sig till andra, man känner att han har en grundtrygghet. Både han och hans fru Sonja är väldigt behagliga människor, de är behagliga att umgås med.

… som hockeyspelare:

– Du vet alltid vad du får av Jonas. Han är alltid redo, är bra att ha i laget, är alltid på jobbet. Det finns inte en endaste dag som han inte ger hundra procent på träning eller match. Han är bra mot sina medspelare också. Han är en som får spelarna runtikring sig att utvecklas. Men han ställer krav på sin omgivning också, begär att de ska jobba hårt.

… som pådrivare:

– Han är ingen som skäller. Han leder mer genom att visa exempel. Jag vet att Jonas blir förbannad om folk inte har samma inställning som han.

… och att han kan verka lite butter ibland vid första anblicken:

– Ha, ha, ja så är det! Han är ingen stor man av ord när man möter honom första gången men när han öppnar sig så är han en mycket humoristisk och intelligent människa.

… brukar göra practical jokes på sina lagkamrater?

– Nej, ha, ha han är nog den som mest blir utsatt själv, ha, ha. Fråga honom vad han fick i bagen efter en Frölundamatch borta med Luleå, ha, ha. (svaret finns uppe i artikeln).

… och sidor hos honom som få känner till:

– Han är ganska händig! Han hjälpte mig att lägga en heltäckningsmatta. Han är väl ingen Timell direkt men han är lite smygduktig på sånt där, det blev ett fantastiskt resultat. Han blev nog överraskad själv över att det blev så bra.