Kempe: "Jag har svårt för att bli nervös"

 
 (Mario Kempe. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)


Ångest och kramp. Men inte för Mario Kempe. Killen som inte blir nervös. Och som vågar göra det oväntade. Som vågar vinna. Det lönade sig.

– Det är roliga matcher med mycket viktiga poäng och så, så det är jäkligt skoj, säger Djurgårdsforwarden med ett avslappnat leende.
Från sidan sett var det lätt att få en känsla av total ångest och kramp nere på isen. Men, den kände inte Mario Kempe av alls:

– Nej men det tycker jag inte, säger han och ser förvånad ut innan han fyller i med just de där orden om att det är kul.

Kul och kul. Fråga publiken som kastades mellan hopp och förtvivlan innan Kempe till slut gjorde segermålet i straffläggningen. Hans straff var nummer sex och det var ingen som hade fått in pucken innan dess kan tilläggas:

– Ja men straffar blir det ju ibland så det var inget konstigt! Men det var två bra målvakter och Nihlstorp i deras mål var ruggigt bra också och Wesslau spikade också i gen, totalt sett så det var målvakternas match kan man säga, påpekar Mario Kempe.

Vad säger du om Wesslaus räddningar? I tredje, ja innan också. Och straffarna?
– Ja de var galet bra, han räddade oss lite grand på slutet där. Vi får tacka honom igen… han är jäkligt duktig, det är skönt.

Hur är det att åka ut som straffskytt och veta att nu tar min målvakt allting?
– Det är jäkligt skönt, då har man ingen press på sig. Då är det bara gå in och sätta den, he, he



 (Mario Kempe fixar bonuspinnen. FOTO JOHANNA LUNDBERG)


Men tror du verkligen att alla andra på isen tyckte det var lika kul att spela, som du tyckte?
– Ja det tror jag faktiskt och jag hoppas de tycker det också. Ska vi spela slutspel så måste man tycka att såna här matcher är roliga och våga spela ut. Så det tror jag nog, säger Kempe som ändå håller med – lite grann – om att spelet såg krampaktigt ut:

– Jo idag var det faktiskt lite krampaktigt men det var två… båda lagen jobbade bra och så i alla fall så det var en riktig krigarmatch. Det var inget skönspel direkt, säger Mario Kempe samtidigt som DIF:s sportchef Janne Järlefelt kommer förbi och ger honom en kram.

Av lättnad och glädje får man förmoda. Frågan är om inte samtliga i lagledningen fick ett gäng gråa hår var under matchen.

Men Mario hade kul som sagt och när det var dags för straffar var han extra glad. Finns ju inget roligare om ni frågar honom. Och nu börjat straffarna sitta.

– Ja det är skönt, det var ett litet spöke där i början men nu vet jag att jag har några stycken som jag kan plocka fram på olika målvakter.

Tanken innan du körde den här då?
– Nä jag har spelat med honom (Nihlstorp) i Rögle och jag kom ihåg var den brukade sitta på träning så… jag plockade fram den.

När jag kollade på reprisen, på jumbotronen, så såg det ut som den gick stolpe och in, att den touchade precis på väg in?
– Det kanske den gjorde, jag hann inte se. Det var lite svårt. Men tanken var att skjuta högt, på plocken. Så det var inte så mycket tanke (bakom) he, he, men Tim Sandberg sa faktiskt att han (FBK-målvakten) var svag just högt på plocken så jag testade det.

Hur visste Tim det då?
– Nä men han hade väl studerat honom, säger Kempe.

Han är en av de första av isen och när vi ställer oss vid trappan på väg upp till DIFs omklädningsrum kommer så gott som hela laget förbi och tjoar, grattar, gnabbar och puttar uppskattande på honom. De här två poängen var viktiga. Inte minst mentalt men framför allt för tabelläget. Att lämna över kvalplatsen till Linköping – om än tillfälligt – höjer självförtroendet:

– Ja, det är ju hur jämnt som helst ju så helst hade vi behövt ta tre poäng men två poäng är bättre än noll och en poäng så vi får vara glada över det.



 (Kort Marie lång Mario. Då får man kliva upp och fota lite. FOTO ISABELLE BOLTENSTERN)

Tror du att det här kan släppa lite ångest hos dina lagkamrater till derbyt på torsdag?
– Ja det hoppas jag. Men vi får försöka gå ut och spela som om det är en ny match. Man ska egentligen inte tänka på… eller det är klart man måste tänka på att det är viktiga matcher men det får inte bli krampaktigt som du säger utan vi måste ut och kriga som i varje match och kriga bättre än motståndaren.

Du såg faktiskt ut att ha kul, en av få som såg så ut. Hur tänker du i det här läget då när det går emot?
– Jag vet inte. Jag har svårt för att bli nervös! Det kanske är sånt? Jag gillar att spela hockey, det är bara det. Och jag litar på mig själv, det är väl bara såna saker som ligger bakom.

Men du hade sista skottet i tredje, sedan två skott i slutet av förlängningen och då satt du kvar en stund på isen efter och slängde ett långt öga mot Nihlstorp. Vad tänkte du?
– Att det var nära… och det var en grym pass av Almtorp men jag hamnade lite för nära målvakten och tänkte att jag inte kunde skjuta högt så jag försökte bara skjuta mellan benen, så gör han (Nihlstorp) en bra räddning och på returen gör han en till grym räddning också

Vad tänkte du efter det?
– Att jag får väl chansen när det blir straffar istället, ha, ha.