Sommarintervju ... Daniel Fernholm !

 

(FOTO PRIVAT/TIGER MUAY THAI)

Att träna själv kan vara rätt tungt för hockeyspelare som är vana att pushas av de andra i laget. Än så länge klubblöse Daniel Fernholm löste problemet med ett eget träningsläger i Thailand.

– Jag kände att jag behövde lite hårdträning och en bra grund och körde sex timmar om dagen ungefär. Och i den värmen blev det ännu jobbigare, konstaterar Daniel Fernholm.

Visst kan det vara skönt att få styra träningen själv när man inte har signat någon klubb än men ibland är det ju faktiskt bra att ha någon som sätter lite eld i baken på en:

– Jag hade kört med personlig tränare i Stockholm men det var skönt att komma i väg lite för jag kände att jag ledsnade ur, behövde någon som stod och skrek på mig och fick tips av Rickard Nordstrand (kampsportare) om det här stället och visste att det skulle bli mycket träning. Plus att det är varmt och skönt i Thailand, det var bara att dra.

Och det blev verkligen hårdträning. Så här kunde en dag se ut: En timmes yoga mellan 7-8, kickboxning 8-10, frukost, lite vila, sedan en timme gym med mer ”vanliga” övningar, lunch och på det ett två timmar långt privatpass med egen tränare:

– Då blev det mer boxning, det var mer att man sparrar mot någon och då kunde man få sig en smäll också, ha, ha.

Fick du det då?

– Ja, he, he. När jag sänkte garden och inte gjorde som de ville så blev men straffad med tio armhävningar och första passet kom jag väl upp i 250armhävningar. Men efter första veckan sa jag att det är för lätt, jag skiter i de där armhävningar, det är bättre att du sopar till mig som straff och det gjorde dom, berättar Daniel Fernholm och fortsätter:

– Jag skulle köra höger, vänster, höger, vänster och uppercut och spark och sänkte garden i sparken, då sopade han som jag tränade med till med en riktig högerkrok, en rejäl kyss. Men det är bättre att lära sig på det sättet. Efter det där visste jag att sänker jag garden så får jag en rejäl högerhandske i fejjan. Det var kul!

Daniel Fernholm körde sitt egna träningsläger på anläggningen Tiger Muay Thai i Phuket. Och den kampsportare som tipsat honom är samma kille – Rickard Nordstrand – som AIK haft försäsongsträning med. Men det är inte bara stå och sparka även om det heter kickboxning:

– Nä, det är mer själva helheten som man har nytta av. När man sparrar i ringen i en timme så använder man överkroppen och bålen mycket. Sedan blir det en hel del snabbhet, man rör på fötterna och ska vara lätt på fötterna. Sedan avslutade vi varje pass med 200 armhävningar och 300 mage så man kom i riktigt bra shape för att vara där i två veckor, säger Fernholm.

Första veckan gick han ner från 102 till 94 kilo, veckan efter gick han upp något kilo när han började bygga muskler. Men hur går det att hålla disciplinen hemma?

– Det har inte varit några problem. Det var mer att jag kände att det hade varit problem att komma igång med sån här träning om jag inte hade åkt till Thailand. Nu blev det som en försäsong i Ryssland med pass från morgon till kväll i två veckor.

Och nu förtiden har han insett vad som krävs:

– När man var yngre tyckte man att sommarträningen var pest och kolera. Det var bara ett nödvändigt ont men nu har man insett att en bra försäsong är näst intill samma sak som en bra säsong

När trillade polletten ner om just det?

– Alltså… första gången var väl när jag körde med Djurgården. Det var de – (Niklas) Wikegård, (Robert) Nordmark och Garpen (Johan Garpenlöv) och dom - som fick in mig på det där. Jag tog med det till Linköping men där kom en massa skador, då tappade jag lite motivation och det där med träning gled ifrån en. Men nu kände jag att det var dags igen.

Jag kan tänka mig att man känner av det i Ryssland också, de är rätt hårda där.

– Ja, men där kommer du i shape ändå eftersom deras försäsong är så lång. Men visst, om man kommer in sent i laget som jag gjorde förra året så är man i bra form men ändå inte bra med deras mått mätt. Jag började ju spela i Atlant nästan vid seriestart. Sedan hade jag mycket problem hela säsongen med ljumskarna, höfterna, fick en spricka i foten och sedan ont i ljumskarna igen.

För att du kom in för sent i deras träning?

– Nej, det var nog mer HUR jag tränade. Jag har försökt lägga om det lite och jag tror att den träning som jag gör nu är bra för både balansen och ljumskarna. Sedan ska man kanske inte dra på en spark så benet flyger upp till huvudet, för då drar man ljumskar igen. Men det gäller ju att få en bra balans med stark bål. Allt hänger ihop.

Nu är träningslägret i Thailand över men Daniel Fernholm planerar att köra kampsportsträning två pass i veckan med Nordstrand och två pass med en annan personlig tränare.

– Då har man någon som håller koll på en hela tiden och själva kickboxningen med Nordstrand är inte så mycket kickande egentligen utan det är mer bålträning, mer slag och så. Jag känner en helt annan styrka i överkroppen nu än vad jag har haft förr när man mest har gjort olika övningar med bänkpress och så. Det är ju lite annan hockey också nuförtiden också, du får inte hålla i spelarna utan måste hänga med och då måste man vara lättare och snabbare på fötterna, säger Fernholm.

Och även om vikten spelar roll i hockey har han liksom många andra insett att det är mer styrkan i musklerna än kilona på vågen som är allra viktigast att ha koll på:

– I vintras (i Atlant och HIFK Helsingfors) låg jag runt 102 kilo hela säsongen och när jag var i Ryssland första säsongen (2010-2011 i Neftekhimik Nizhnekamsk & Dynamo Minsk) var jag nere på 95 kilo när vi började köra. Fast då kände jag mig lite för lätt, orkade inte hålla fast lika bra i hörnorna men kände mig fantastisk i skridskoåkningen. Nu är jag lättare än någonsin men kommer ändå ha styrkan att stå och putta på folk i sarghörnorna.

Att lillebror Simon, som också är back (fostrad i Huddinge nu signad av Frölunda) har draftats av och är på utvecklingscamp i Nashville är en bra inspiration att jobba utifrån även om Daniel inte tycker han känner flåset i nacken:

– Nej, ha, ha. Inte än! Men det är kul med lillebrorsan. Han har ju börjat köra med personlig tränare i Stockholm. Samma kille som körde med Jacob Josefson, Marcus Krüger, Gabbe Landeskog och Johnny Oduya och några till.

Fast det är dyrt med PT i Sverige, här får man betala runt 1 500 kronor för en och en halv timme, i Thailand på Tiger Muay Thai betalade Fernholm 400 kronor om dagen och då ingick tre timmars personlig tränare.

– Det blir ju skillnad! Sedan var hela området uppbyggt kring träning där. Alla restauranger serverade nyttig mat, det var stora portioner broccoli och kyckling typ, inga kolhydrater. Det är bra. Och är man hemma i Stockholm hela sommaren så är det så mycket annat som lockar. Då ringer någon och man går ner och tar en öl, men där nere i Thailand var det bara träning morgon, middag och kväll. Sedan lärde jag känna en sju, åtta personer där ner som alla hade sin historia hur de hade hamnat där. Det var kul, berättar Daniel Fernholm.

Men det blev inte bara träning, det blev några intressant provsmakningar också. Som av bland annat kobrahjärta där man skär hjärtat ur ormen och dricker blodet som pulserar ut precis innan det slutar att slå.

– Jag såg ett program med Kjell Bergqvist där han gjorde det och kände att det där vill jag också prova!

Men du är ju galet förtjust i ormar, kändes det inte lite skumt att döda din favoritsort Kobra bara för att dricka blodet?

– Jo, det tog emot. Det gjorde det. Men... Vi fick chansen att göra det och då provade vi. Nu har jag gjort det, får se om jag får några extra powers, säger Fernholm med ett skratt.

Smaken var… ja lite annorlunda:

– I första glaset var det lite blod och lite hjärta men då tog vi lite whisky först så man kände mest whiskysmak. I andra glaset var det bara blod och det vände sig upp och ner i halsen kan jag säga. Det åkte ner och upp lika fort så det fick vi skölja ner med mer whisky. Det smakade som fan men det var mest tanken att ha gjort det.

Vad testade du mer då?

– Det blev mycket intressanta grejer som gräshoppor och kackerlackor men just kackerlacka var äckligt! Gräshoppan var mer sönderfriterad, det var som smulor av chips men kackerlackan… det var som att tugga på en pansarsköld, det gick bara inte att tugga. Det var bara svälja... så jag tog en liten bit men det var för äckligt så det spottade jag ut. Men jag ville testa!! Och nu har jag gjort det så nu behöver jag inte göra det igen, konstaterar den 28-årige backen.

Var han ska spela kommande säsong återstår att se.

– Ja jag har ingen aning än. Men jag snackade med Staffan (Kronwall). De (Lokomotiv Yaroslavl) har samling redan 9-10 juli. De har flyttat fram samlingen i år där borta som det verkar, de tycker väl att ryssarna behöver träna lite extra… he, he. Nä men händer inget under den här veckan och fram till den nionde juli så känns det som att jag får sitta och vänta till augusti tills något dyker upp. Som jag gjorde förra året.

Vad tror du själv då?

– Jag tror jag har ganska bra chanser att få ett kontrakt. Många KHL-lag saknar spelare och en del har bara en eller ett par backar på pappret, än så länge. Så frågan är väl bara var man kan hamna och så göra sig beredd och vara standby i fall det dyker upp ett bra alternativ.

Om det inte blir KHL då?

– Då blir det nog Schweiz. Eller Finland. Schweiz är ett bra land och hockeyn håller bra standard. I Finland var det också kul att spela, jag har inga problem att återvända dit, jag åker gärna tillbaka till Helsingfors igen. Så skulle det absolut inte bli KHL då får man börja titta på de två länderna eller Sverige, säger Fernholm och fortsätter:

– Men Sverige är lite svårare. Det är inte så många lag som vill skriva ettårskontrakt, det är mer längre kontrakt som gäller och nu när Djurgården åkte ner i allsvenskan blev det ännu krångligare. Vill man fortsätta spela i landslaget så bör man spela i elitserien och då är det inte så många ställen som jag vill åka till, då känns Helsingfors bättre, det är en bra klubb och en bra liga. Jag lekte ett tag med tanken att spela i Djurgården även om det är i allsvenskan men när de inte ens signar Ottosson så verkar de ju inte ha plats eller pengar till några andra spelare heller.

AIK, kan du tänka dig att spela där?

– Nä, då tar jag hellre en klubb ute på landet. Jag är för mycket Djurgården för det.

Oavsett vad som händer i klubbväg så kommer han ha bra koll på vad som händer hemma i Stockholm, framför allt med vänner och familj. Det är snart ett år sedan Stefan Liv och hela Yaroslavls hockeylag omkom i en flygkrasch och den händelsen har förändrat mångas liv. Även Fernholms.

– Ja det har det. Det var tufft det som hände med Stefan. Det kom så nära inpå en. Jag kände ju honom sedan tidigare i Tre Kronor där vi brukade hänga och hade träffat honom en hel del under sommaren och blivit kompis med honom eftersom han kände (David) Petrasek och (Björn) Melin som jag känner och har spelat tillsammans med. Så det kom nära inpå. Jag såg ju hur det påverkade Pettan och Melle också. Och för en annan var det ju bara… vad fan?! Det var tungt, minns Fernholm som inte fick åka till Sverige på begravningen men som var på plats i Ryssland när hela laget hedrades i en gemensam minnesstund:

– Det var så stort. Helt overkligt och helt sjukt. Jag har haft bra kontakt med mina föräldrar innan men nu försöker jag tänka på att ringa hem ännu lite oftare och hålla kontakten med dem. Man vet fan aldrig vad som händer.