Marcus Sörensen: "Jocke är hjärnan"

(Sörensen gjorde två mål och en assist när DIF vann med 7-2. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Inga mål och bara ”en enda” poäng av Jocke Eriksson i premiärmatchen förra veckan. Den individuella presationen var inte Djurgårdens förstakedja nöjda med. Mot Oskarshamn tog de gruvlig revansch och var inblandade i det mesta.

– Skönt! Vi hade ingen jättebra match sist i vår femma, så det var skönt att vi hittade varandra lite bättre i dag, konstaterar tvåmålsskytten Marcus Sörensen.

Nu vann ju Djurgården första matchen också (3-2, på övertid mot Troja Ljungby) men att inte vara med och bidra riktigt som man tänkt sig senast var ändå lite irriterande inför onsdagens hemmafajt mot Oskarshamn:

– Ja lite! Vi vann ju den matchen så det spelar ingen roll så men det är skönt att få flyt i spelet nu. Man behöver inte göra målen men man vill känna flyt i spelet bara så man vet var vi har varandra hela tiden.

Och nu klickade det rejält.

Marcus Sörensen både inledde och avslutade målskyttet med 1-0 halvvägs in i första och 7-2 i spel fem mot tre i tredje. Kedjekamraterna Mattias Guter och Jocke Eriksson spelade fram vid första målet. Och gjorde mål. Guter satte 3-0 i pp fram spelad av Eriksson och Sam Lofquist. Jocke Eriksson ökade på till 4-1 i pp halvvägs in i andra, framspelad av just Sörensen.

När Markus Ljungh gjorde 5-1 i boxplay i början av tredje fanns Jocke Eriksson där med assist och Guter fanns med som andraassist vid Sörensens 7-2.  Kedjan gjorde totalt 10 poäng – Marcus Sörensen 1+2, Mattias Guter 1+2 och Jocke Eriksson 1+3.

Är det den standarden ni ”ska” ha i matcherna nu?

– Äh vi ska hjälpa laget att vinna matcher bara, säger Sörensen med ett leende och påpekar så klart att det var ”viktigt med tre poäng!”

Nu slipper det skava inombords, flytet finns där men vad är det som gör att de passar så bra ihop.

Sörensens svar är givet:

– Jag spelar med två jättebra spelare.

Men vi bryter ner det. Så här beskriver han rollerna:

– Guter är jättesnabb och har ett grymt skott. Det är hårt och välplacerat de flesta gångerna. Jocke är hjärnan – han är … det finns nog ingen smartare än han. Han är den smartaste centern som jag har spelat med. Han ger ju passningarna i rätt lägen, han är på rätt ställen när man vill att han ska vara där. Han täcker upp bakom en, han är överallt – och alltid där han ska vara. Och då är han ändå inte den som åker mest utan han är bara där hela tiden. Så han är otroligt smart.

Styr Jocke dig och Guter i erat spel? Eller anpassar han sig efter er?

– Nja, jag tror alla tre har varsin grej att säga till om. Så det är ingen som styr någon utan vi kör bara på och har någon någonting så säger man det. Vi vet ju vart vi ska åka hela tiden, så oftast får han pucken, sedan fördelar han den till oss.

Du själv då. Du måste säga något snällt om dig själv!

– Jag hade ingen utvisning så det är väl bra?! Ha, ha. Nämen jag kände mig pigg i dag- det var skönt

Varför tror du att andra två trivs att spela med dig?

– Jag hoppas det är för att jag jobbar hårt och släpper puck och har ett bra spelsinne.

Det är alltid kul och hej o hå så klart när det går bra men jag tycker man kan se en spelglädje i själva spelet också?

– Det gör det verkligen. Vi gör sju mål och är glada för varje mål vi får. Det är roligare att komma ut och spela när man är glad, är man grinig eller tjurig så går det bara inte. Så glädjen vill vi ha med oss varje dag. Sedan är det en blandning. Glädje skapas av att det går bra också så det är en blandning av att det går bra och att vi bygger på det själva.

Förra året tog det flera månader innan ni hittade spelet, nu ser det i alla fall ut som att ni redan hittat spelet. Är det så?

– Ja vi har ganska bra koll på vad vi ska göra och jag tycker att vi har hittat ett spel som funkar och håller vi oss till det – då har vi ett spel. Men man ska ju hålla sig till det spelet också. Det är det som är det svåraste nästan.

Så vad blir utmaningen nu då?

– Att göra samma sak i nästa match och i match efter match efter match.

Varför är det så svårt?

– Nämen man kanske har en match som går dåligt, då gör man inte det man ska eller man har en match som går jättebra, då gör man inte heller det man ska sedan. Så man måste ha fötterna på jorden även när det går bra.

Och tvinga sig själv att vara lite tråkig kanske?

– Ja precis. Leder man med 3-1 då går det inte att stå på blå och tappa puck - det är såna saker man bara inte får göra.

Och Oskarshamn gjorde just 3-1, efter 7.42 av andra. Inte på grund av en tappad Djurgårdspuck utan mer på grund av egen skicklighet i kombination med att Djurgården tappade fokus och inte var riktigt med helt enkelt.

Oskarshamn kom till matchen med två starka vändningar på sina tre första matcher så visst blev det en väckarklocka.

– Ja jag hade det lite i huvudet. Jag hade sett att de hade vänt två matcher innan men här på Hovet ska de inte få vända.

Nu har ni mött två lag som inte är de bästa i serien men samtidigt spelar de den hockey ni hade svårt för förra året. Hur är det att möta lag som är lite mittemellan?

– Jag tycker Oskarshamn är ett bra lag, de är offensiva. Jag tycker inte de är så lika Troja i spelsättet. Det är nästan två olika sätt att spela hockey. Troja ställer mer upp och backar hem medan Oskarshamn kör mer framåt och vill göra mål, jag tycker de är ganska bra.

18-årige Robin Norell fick inte vara med och njuta av storsegern. Han hade otur och fick tidigt i matchen – olyckligt – en puck rätt i munnen, fick en käkfraktur och tvingades till operation. Enligt Djurgårdens läkare Bengt Gustavsson blir Norell borta i en dryg månad.

– Ja det är jättetråkigt! Han är riktigt bra back, är ung än så länge men… det här är inte kul. Han har utvecklats jättemycket, har varit en av våra topp-fyra backar nu på försäsongen även fast han är ung. Så det är jättetråkigt.