söndag 29 december 2013

Tre raka förluster, nu väntar ödesvecka väntar för AIK (UPPDATERAD)

(Oscar Ahlström är en av få som är kvar sedan våren 2010 när AIK gick upp i dåvarande Elitserien. FOTO JESPER ZERMAN)

Jag skulle ju återkomma till det är med AIK och den tredje raka förlusten. Efter en del funderande och jag ska väl ärligt säga att hur jag än funderar så är det svårt att sätta fingret på vad som inte stämmer.

Det enda jag har känt hela hösten är att något saknas. Jag har nämnt det förr och jag kan ta det igen. Den här känslan av ”vi ger de fingret och bara kör.” Den där kaxiga uppstickaren som skiter i vad alla tippar, slår med glädje ur underläge och sedan skrattar hela vägen till slutspelet finns inte riktigt i år känns det som..


Eller den kanske finns inne i gruppen men då är den gömd därinne. Det är ingen känsla som märks av utåt i alla fall även om AIK glimtat till i några matcher där man spelat aggressivt, bara kört och även vunnit just de matcherna. Spelarna pratar själva om att spela för varandra och hjälpa varandra och det vill de säkert men just nu känns det mer som prat än verkstad.

Och det kan ju tyckas märkligt när en hel del av spelarna borde bära med sig den känslan från förr. Eller hur är det nu. Kan de det?

Jag tittade lite på laguppställningen från det år när AIK gick upp i elitserien. Minns ni hur laget såg ut?

Det var inga superstjärnor då – eller jo Dick Tärnström var ju på en alldeles egen nivå på backen i HockeyAllsvenskan – men bortsett från honom så fanns följande med i topp fem av den interna poängligan i Kvalserien (obs Kvalserien inte grundserien!):
 2) Daniel Bång 3) Christian Sandberg 4) Richard Gynge 5) Johan Ryno.

Alla (de som var med våren 2010 när AIK gick upp) var bra spelare men det var  inga dyra superstars med feta kontrakt man hade då. Det gick rätt bra ändå... Men det var då som sagt. Nu? Tärnström har ju slutat, Bång är i Schweiz, Sandberg är i AIK men har  tyvärr inte synts lika mycket och på samma sätt som då,  Gynge är i Ryssland, Ryno i Leksand.

Resten då? Patrik Bergström, Henrik Eriksson, Tobias Ericsson fanns i laget liksom Jonas Westerling, David Engblom, Andreas Jungbeck, Per Savilahi Nagander, Mattias Beck, Stefan Johansson, Mikael Österberg, Lucas Lawson, Patrik Nemeth, Niklas Lundström, Christopher Heino Lindberg och Fredrik Holmgren. Många av de här var kulturbärare i AIK. Nu  spelar de antingen någon annanstans eller har slutat på elitnivå.

Det är faktiskt bara ovan nämnde Sandberg,  Oscar och Victor Ahlström, Jonas Liwing samt Fredrik Carlsson som är kvar från det gäng som spelade sig upp från HockeyAllsvenskan upp i Elitserien (Niklas Lundström har förvisso kontrakt men är ju i SSK).

Den största delen av ”kärnan” är ju faktiskt någon annanstans numera. Sandberg och Carlsson  dras med skada respektive hjärnskakning. Twinsen och Liwing kämpar på i motvinden.

Sedan den där våren har det både hunnit komma och gå en hel del spelare. Och någonstans längs vägen känns det som att den där känslan som fanns där då har vattnats ur och inte riktigt kunnats föras vidare. Inga konstigheter egentligen, varje lag måste skapa sin egen känsla men det är aldrig fel att kunna bära med sig en liten bit av det där bra som sitter – eller borde sitta/ ha suttit i väggarna.

Och kanske är en liten del av problemet att man letar efter en känsla som inte finns längre istället för att skapa något nytt, något eget.  Det är trots allt ett nytt och annat AIK nu än det var då.

Samtidigt så är det väl i de stunder som motgången är störst som de kanske bästa banden mellan spelarna kan skapas. Om man ny lyckas möta motgången på rätt sätt.

Vi får se. Det väntar en spännande vecka nu för AIK med först bortamatch mot Modo under måndagen sedan dubbelmöte med streckkonkurrenten HV71  - hemma på torsdag och borta på lördag.

Det skiljer just nu fyra poäng mellan lagen och om man ser på vad HV71 har gjort – bytt tränare, tagit in nya ledande spelare för dyra pengar utan att det lett till några större förändringar – så borde krisen och ångesten vara större där.

AIK vill så klart upp från kvalserieplatsen men kanske kan man dra nytta av att man fortfarande är på flåsa i nacken avstånd från HV71. Lyckas Gnaget samla ihop sig och ta poäng av Modo och  vinna de båda matcherna mot HV så går man inte bara om i tabellen, då lägger man en monumental mental press på HV71 samtidigt som man själv blir lite lättare i själen.

För att ta de vinsterna krävs mål. Ett mål mot Brynäs, ett mot Leksand och två mot LHC är ju för dåligt.  Mitt förslag – släpp sargen nu och bara kör. Om man redan är på kvalserieplats så kan det liksom inte bli värre under själva SHL-säsongen.

Jo, väl i Kvalserien kan det bli väldigt mycket värre men man tar ju inte med sig poäng eller placeringar dit så jag skulle vilja se ett AIK som borrar ner huvudet och kör nu. Som  på riktigt är jobbiga att möta, som faktiskt spelar fysiskt, är ettriga och ligger som den där otroligt irriterande stenen i dojjan på motståndarna.


Den här veckan har ni chansen AIK. Ta den, annars gör HV71 det och då får  ni börja planera för kvalserien.  

2 kommentarer:

shompa sa...

"inga feta kontrakt".

Lite kul när 150000kr/månaden är en låg lön.

Det är delvis problemet. Spelarna bryr sig inte i vilket lag de spelar. De spelar för sig själva. Bara de enskilt är tillräckligt bra för att få kontrakt i något Elitserier lag så får de sin lön.

Sandberg har inte fungerat i Elitserien. Han har flera år nu levt på gamla meriter.

För mycket divor som inte kämpar för klubbmärket. Jag vägrar att betala en enda krona till för att se dessa "spelare" utnyttja AIK dressen.

När man tagit in juniorer så har det varit mycket hungrigare. Man borde stängt av minst 10 spelare efter 8-1 och lagt in juniorer.

Sedan skall vi inte glömma den mörka sidan av AIKs förfall. Orsaken varför de kom upp var Melin som är troligtvis Sveriges bästa tränare.

Han var klar att skriva ett långt kontrakt med AIK. Gozzi såg detta som ett hot mot sin position för han behövdes inte. Melin ville har mer att säga till om vilka spelare som skulle in, dvs ta den rollen som Gozzi hade.

Gozzis motdrag var att byta Melins parhäst som andra tränare. Melin kunde därmed inte fortsätta och blev utmanövrerad.

Sedan slutade Gozzi när han insåg att AIK inte kommer att vara kvar i Elitserien utan en tränare som tar halvdåliga spelare och får dem att över prestera.

Jag personligen är så trött på detta. Speciellt spelarnas inställning. Om de inte bryr sig, så varför skall jag?
Jag/Min familj har varit på AIK hockey matcher sedan 1986 och återtåget mot Elitserien.

Frågan är också hur SHL kommer klara sig utan ett Stockholms lag. Majoriteten av pengarna de leker med är TV intäkter. Jag tex kommer sluta att pynta 400+kr/månaden enbart för att kunna se AIK/UFC.

Stockholm stad /Solna har också ett ansvar. Även polis.
Hur fu-n kan AIK få betala över 10 miljoner till snuten? Samtidigt kan vänster "demonstranter" härja på och demonstrera som kostade polisen över 6 miljoner på en dag. Varför fick inte dessa betala.
Skillnaden är ju att AIK är oskyldiga. Det är inte AIKs hockey spelare som springer runt och slåss = skall betala enligt politikerna. Vänsterslödder som härjar på och slåss själva = skall inte betala enligt politikerna.

Hover är sämsta arenan i SHL. Dyraste hall/träning för alla klubbar i SHL. Betala mer få mindre. Bara för att man är i STHLM.

Nej..
Nu får klapp-klapp bönder, renar parkerade vid rinken och skoterraggare festa på bäst de vill.

Marie Hallman sa...

Shompa: Oj långt svar där men en sak vill jag poängtera. Min mening om bra spelare utan feta kontrakt gällde det lag som spelade sig upp i Elitserien våran 2010 och det kan jag garantera att det var då ingen i det laget som hade 150 000 i månaden.
Dick var den bästa betalde och kan möjligen vara ett undantag men resten var allsvenska spelare och AIK hade en lönebudget på om jag minns rätt nu runt ett par miljoner - skatter och sociala inräknat - så några 150 000 i månaden hade de inte. Det var snarare mellan 10 0000-50 000 i månaden vilket är mycket för vanligt folk, absolut men det där med 150 lax i lön då, det kan du glömma.