söndag 25 januari 2015

Kallduscharnas kalldusch

(FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Det är inte jättedåligt men heller inte tillräckligt bra. Det är faktiskt ofta okej spel, bra glimtvis men inte tillräckligt.

Och med ”inte tillräckligt” vinner man inga matcher.


Jag lyssnade på Viasats sändning i bilen i går hem från Hovet och såg hela matchen i repris i morse.
Och visst fanns där bitar av bra spel även om jag inte vill gå så långt som Håkan Södergren som tyckte att SSK spelade riktigt bra.

För det kändes – som så ofta den här vintern – inte tillräckligt.

SSK störde Malmö inledningsvis.
De läser sönder oss, stjäl lite puckar av oss, vi får ingen ordning på spelet” sa Malmötränaren Håkan Lusth som sedan också berättade hur det gick ner på folk "tills vi fick ihop det igen”.

SSK gnuggade på. Tiden tickade på snabbt och inte mycket hände som bröt mönster eller skapade chanser som ställde till det för gästerna.

Och det är väl där jag ser ett av de större problemen.

SSK har ett, oftast, långt lag – även på bredden. Om ni förstår vad jag menar.

Jämför det med Skellefteå – ja det är kanske en taskig jämförelse, lite väl tuff, men ändå – så kommer de nästan alltid samlat, de har väldigt strikta roller som alla följer men som också tillåter utsvävningar då det finns någon som täcker upp.

Det finns en trygghet, det finns en grund att luta sig emot. SSK hittar inte den där stabiliteten i spelet, det spretar, det är folk lite här och där och – tycker jag – mycket egna initiativ där man inte har backup från lagkamraterna. 

Förståeligt då alla jobbar som fan för att bidra.

Men det funkar inte riktigt.

Sedan har vi de där kallduscharna.
Antingen är det oturernas otur som skapar dem.
Eller så är det just något i spelet som gör att det uppstår läge för kalldusch efter kalldusch.

Vi kan ta Malmös segermål som ett typexempel.
Erik Lindhagen har gjort en briljant passning fram till Francois Bouchard.
SSK bryter mönster, visar skills, får häng har ju ändå 2-2.

Tiden tickar på och plötsligt kommer där Jacob Dahlström men blir hårt tagen, samtidigt som ett SSK-byte inte funkar samtidigt som Malmö gör en spelvändning, Nils Andersson kommer fri och ridå.

Kallduscharnas kalldusch liksom.

Oturernas otur?

Eller är det något annat som gör att SSK oftast är med i matchen men inte räcker hela vägen fram.
Inte får till det tillräckligt mycket.

**

Bröderna Ahlström var splittrade igår. Jag förstår inte poängen. Bänka båda eller spela båda. De spelar trots allt bättre tillsammans än som splittrade, har alltid gjort och kommer alltid att göra.
Sedan vore det kul om de någon gång under säsongen hade fått spela det spel de vill göra.
De är trots allt skapande spelare, från början men har både i AIK och i SSK fått allt mer brunk i spelbeskrivningen. Synd tycker jag, för det gör dem inte rättvisa.

**
Apropå kalldusch.

I Viasats intervju efter matchen släppte Janne Karlsson ett uttalande som fick många med mig att ta sig för pannan.

När fans skrek ”avgå” fick han frågan hur det kändes att höra det och om han skulle avgå.
SSK-tränaren viftade bort avgångskravet och det kan nog (tror jag) folk förstå,  han kan ju inte stå där och såga sig själv men.
Men, men, men.

Att säga som han gjorde till dem som lagt in 1,6 miljoner kronor som gått till spelarlöner och hans egen lön i tron om att SSK skulle slåss runt de övre strecken, inte vara nere på negativ kvalplats när avgörandet närmar sig är ju hål i huvudet.

Vad han sa?

”Jag känner bra förtroende, kanske inte från fansen, men dem har jag inte så mycket gemensamt med, jag brukar inte sitta med dem på Olearys

Det är inte okej.

All den kärlek, all den energi, alla pengar, alla förhoppningar och därmed känslor som SSK-fansen har investerat för att en gång för alla göra den där satsningen som var så viktig kräver respekt.

Man kan inte bara ta emot och sedan säga att man inte har något gemensamt med fansen. 
Och det finns ju faktiskt en nackdel med storsatsningar. När de inte går i lås så blir känslorna och 
ilskan så väldigt mycket större. Och ber man om pengar så förväntar sig de som bidrar inflytande, resultat, respekt.

Får man dessutom det uttalande i fejjan efter ännu en ”hedersam” förlust så är det självklart att fansen, de som lade grunden till satsningen lackar ur.

Man kan, om man vill vara snäll tänka sig att Karlsson råkade haspla ur sig något felformulerat i den egna besvikelsen över förlusten.

Att han inte tänker så där egentligen utan bara sa något dumt, vem har inte gjort det i ett pressat läge liksom.

Men då måste man ju gå ut och be om ursäkt, göra ett förtydligande, vad som helst.
SSK har en hemsida,  en facebooksida, ett twitterkonto, en SMS-tjänst men har som vanligt svårt att använda dessa media på rätt sätt.

Det är ju tröttsamt, ta tag i de här reaktionerna nu och bemöt dem innan det spårar ur helt.

Strutsmetoden (huvudet i sanden jag hör, ser, märker inget) funkar inte.

2 kommentarer:

Göran Kumlin sa...

Bra, som vanligt, formulerat Marie.
Mitt SSK sedan 1956 då jag har mina första minnesbilder, är nu inne i sin genom all tider hemskaste fiasko säsong. Vad/varför allt gått snett ältas och kommer att ältas. Min förklaring, delvis, ligger tillbaka i tiden de misstag som gjordes för 5-6 säsonger sedan. Grund stommen har inte behållits i laget tex.

Marie Hallman sa...

Göran: Tack! Ja det känns som det spretande lagbygget senaste åren är en av förklaringarna till att det gått somo det har gjort de senaste säsongerna. Frågan är ju vad de ska göra nu, spiralen snurrar bara fortare och fortare, neråt.