lördag 21 mars 2015

SSK - vad händer???

(FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

”Jag vet fan inte vad som händer” Så sammanfattar SSK-veteranen Robban Carlsson både förlustmatchen mot Tingsryd (4-7) och – får man förmoda – säsongen och inte minst kvalserien totalt i en intervju i LT.

Jag kan bara instämma. För vad fan är det som händer? Hur kan ett lag, där spelarna var och en faktiskt har visat tidigare att man har bra spel i sig falla samman så totalt, alla samtidigt.


SSK har ju – inte minst nu i kvalserien men även under grundserien – verkligen gett det totala, gemensamma psykbrytet ett ansikte. Tyvärr! Man kan raljera över det men det är många som undrar vad som händer.

Spelare i andra lag, agenter, ledare i andra lag och övrigt inom hockeyn. Alla man stöter på frågar samma sak när ämnet kommer upp – och det gör det ofta – att vad fan händer? Vad håller SSK på med?

Enligt den här LT intervjun med Robban Carlsson har SSK tränat på ”allt”. Man pratar tydligen även om ”allt”. Kanske är det dags att bara sluta fundera och göra ”allt”.

Det bisarra i går är ju att man gör första målet, har 2-0 en bit in i andra, släpper in Tingsryd som går om till 2-3, håller sig ändå med i matchen, kvitterar både till 3-3 och 4-4 men sedan. Totalt kaos och total förvirring. Och två mål i tom bur.

Att tränarteamet vid 4-5 plockar målvakten med två minuter kvar förstår jag. Men det blir 4-6 i tom kasse, det är nu 51 sekunder kvar och man plockar keepern igen. Det blir 4-7 och ett baklängesmål som kan avgöra allt i en tät strid om kampen att åtminstone ta plats fyra och få nytt kontrakt. Målskillnaden räknas ju och som spelet enligt uppgift såg ut – trodde Ante Karlsson att SSK skulle göra två mål på mindre än en minut? I såfall får han räknas in som årets optimist.

Vilket i och för sig kan behövas i det här läget med en jumboplats men. MEN. MEN. MEN. Det är två pinnar upp över strecket. Två pinnar och  sex matcher kvar, dvs 18 poäng kvar att spela om. Det vore ju själva f………… om SSK inte kan samla ihop sig och kravla över det här strecket.

Jag har nu sett AIK möta SSK men också Västervik och Sundsvall hemma. SSK var – i den matchen – klart bättre än var Västervik och Sundsvall var i sina matcher på Hovet. Både Västervik och Sundsvall bjöd bra motstånd, det ska sägas. Men man har inte riktigt orken att fullfölja det bra spel man bjuder på glimtvis en hel match mot ett normalstarkt HA-motstånd.

Och det borde SSK kunna prestera. Sedan visst, det mentala spelar ju gigantisk roll här. Att möta Västervik, Pantern, Sundsvall och Tingsryd i deras hemmaarenor är verkligen ingen lek. Desto större blir ju frågan vad fan gör SSK när man inte ens kan plocka poäng av de lagen hemma i Templet där SSK ju bör ha en hemmafördel, rent mentalt.

Men samtidigt verkar det ju vara innanför pannbenet det totala kaoset finns just nu.
Robban Carlsson säger ju även så  här till LT:

” Vi spelar okej fram till 2-0, men sedan släpper vi in mål på ingenting, precis som vi har gjort hela säsongen och

”De gånger vi spelar dåligt är det så dåligt att det inte finns. Vi måste ta bort svackorna och spela stabilare när motståndaren har lite momentum, men det är som att vi bara dör fullständigt.

Jotack. Det syns. Och märks. Och det gör ju bara att man undra än mer – vad fan händer??? Jag vidhåller att det finns bra spelare här men lagbygget, rollfördelningen, tanken bakom hur var och en ska användas totalhavererade innan ens premiären var spelad. Och får man inte ihop bygget spelar det ingen roll vad man använder för bitar. Det blir som att shoppa loss på Östermalmshallen och sedan köra allt i en mixer. Det blir bara geggamoja.


Till sist. Satan vad jag lider med SSK:s trogna fans. Som de har stöttat, våndats och hoppats på åtminstone lite upprättelse under det här kvalet. De är värda så mycket bättre och chansen att överleva finns ju faktiskt än.   

2 kommentarer:

Hans Hellström sa...

Väl skrivet Marie som alltid. Ja, nog är våndan och ångesten total. Spelet igår såg bra ut i en och en halv period, vi hade 2-0 vilket var i underkant. Spelet var intensivt och de såg ut som spelarna växte och började få självförtroende. Tingsryd gör ett mål och allt fallerar. Spelarna blir paralyserade av skräck och kan inte spela längre. Vi kommer tillbaka 2ggr,3-3 och 4-4, och det ser ut som matchen skall vända, då gör Bengtsberg självmål. Kändes nånstans synonymt med hela den här vidriga säsongen. Slutet är nära för klubben jag älskat sen barnsben och tyvärr ser jag inget ljus i tunneln trots 18 poäng att spela om.

Marie Hallman sa...

Hej Hans och tack för snälla ord :)
Jag förstår ångesten. För som du säger, självmål, förvirring och paralyserade spelare verkar vara legio i år Helt absurt egentligen. Jag hoppas verkligen de kan ta sig samman och ta de- förmodligen inte särskilt många - poäng som räcker för att åtminstone ta fjärdeplatsen. Det bara måste ju gå! Om inte så undrar jag hur man ska kunna gå vidare på ett vettigt sätt i klubben. Det måste ju gå men det kommer inte bli lätt.