Lite... vid sidan av

Här hittar ni sånt som är lite... vid sidan av, lite ... för litet för att räcka till helt inlägg. Med mera. Lite... tankar, småsaker, ett och annat foto, lite hockey, lite vid sidan av hockeyn. Förhoppningsvis sånt som kan ge lite extra närvaro. Vi får se. Sidan är ett lite... experiment och uppdateras så att det nya ligger övers eftersom man måste fylla på i samma dokument. 

8 januari: Tillbaka i vardagen
Sådärja. Då är det slut på semester, jul, JVM och allt sånt där. Tillbaka till vardagen på gott och ont. Bästa - att det kryllar av spännande matcher nu. Det är nu det visar sig vilka som pallar och vilka som inte gör det. Underbart!


30 november: Pepparkaksbak i Jönköping
Det blir ett inslag med Patrik Ross den här veckan i Viasat. Vi var hem till honom i Jönköping (han pendlar till Ljungby) och fick ett mycket intressant snack med en rolig människa. Som varit med om galet mycket grejer. Kan inte säga nu men håll utkik efter inslaget i TV10 eller Viasat Hockey på fredag och på Viasat Hockeys facebooksida så småningom!


28 november: Smile!
Undrar ni vem i AIK, SSK och DIF som har svårast för att le på bild? Pontus Åberg, DIF. Odiskutabelt så. Han kan le och vara hur glad som helst men när kameran åker fram... icke! Inga storsmajl där inte. Hm. Då är han ju ändå forward. När Dan Boyle var här förra året i NHL-premiären bad jag honom se lite glad ut på bilden (det här var före matchen) och fick svaret. " NO! Defenseguys don´t smile!
Ha, ha, kändes... episkt på något vis.

27 november: Kan dygnet ha 48 timmar?
Funderar lite på om jag ska göra om bloggen. Ha ett annat stuk? Göra saker annorlunda? Kanske ge upp och lägga ner? Vill inte lägga ner, jag gillar ju bloggen och jag tycker det är kul att göra den. Verkligen. Det som däremot inte är kul är det ständigt dåliga samvetet för att jag inte hinner göra allt jag vill till bloggen. Vill så mycket mer än jag hinner nu när jag jobbar heltid med betaljobb vid sidan av gratisjobbet till bloggen. Måste prioritera betaljobben för att överleva men har ont i magen för att jag inte hinner med allt till min "bebis" bloggen. Tankarna flyger och far i skallen. I dag möter DIF Växjö hemma och jag kommer inte hinna dit. Ont i magen för det. Ständigt detta ont i magen för allt jag vill men inte hinner. Samtidigt, det jag hinner är så roligt att göra och jag har så sköna läsare, utan er hade jag lagt ner detta för länge sedan. Fundera, fundera.



25 november: On tour
Kolla in kvällens inslag på Viasat Hockey/TV10. Vi var ute och åkte med Örebro fram och tillbaka till Tingsryd (eller Tengsry som det tydligen ska sägas) och åkte därmed mest buss hela dagen och kvällen. Kul men mycket lugnare på bussen än jag trodde. De flesta sitter och softar och kollar Ipads, Iphones eller minipc:s. Många sover, en del lågmält garv. En hel del sköna kommentarer men som sagt väldigt lugnt. Men så åker de ju väldigt mycket buss också. Och så kanske de var lite lugnare när vi var med... Kul var det hur som helst, check it out.


22 november: Big guy
SSK har rätt korta spelare. Men nu har man en jätte som verkligen höjer både medelålder, medellängd och medelvikt i laget. Alltid kul när man får vika bak skallen och titta upp i taket för att se den man pratar med i ögonen och inte i naveln. Jo nu är jag bara 158 men det var fler än jag som fick titta UPPÅT på Jason Strudwick. Han verkade väldigt trevlig by the way. Bara en sån sak som att han glider in i pressrummet och pratar med allt och alla och tar intervjuer utan att tveka bara några timmar efter att han klivit av planet. Han kunde ju ha suttit i en viploge för sig själv men verkade trivas med uppmärksamheten. Bra där!



22 november:Glimten i ögat
Sjuk match i Templet i går och man undrar. Varför kan inte SSK spela så här hela tiden? Visst det var extra taggning mot Malmö och någon spelare sa efter matchen att man kan inte spela med den här frenesin en hel säsong. Nä inte en hel, men nästan! Se på AIK och Luleå förra säsongen. De tokpressade sig i varje match, blev starkare för varje tokpressad spelad minut och i slutet av säsongen var det en helt annan nivå på vad som var lätt respektive jobbigt. Det går. Jag lovar, man måste bara ge sig fan på det och det måste ju ha känts underbart att spela så här?! Vem vill inte uppleva den känslan igen? Just go for it.

Det var många på plats efter matchen för att snacka med Linus Klasen, både autografjägare, media och en hel del familj och vänner. Han tog sig tid med alla. Och även om många SSK-fans ser honom som århundradets asshole  och även om han ibland är i segaste laget när det gäller telefonvanor så finns där samma gamla full i fan glimt i ögat på honom. Han tar större ansvar nu, har mognat vid sidan av planen och är mer mediatränad (läs, då blir man lite tråkigare i media) men det finns ändå en väldigt rolig och spontan Linus under ytan, som bjuder på sig själv och  som är rolig att se och som bland annat skymtas just i såna här sammanhang. Den sidan hoppas jag han alltid kommer att ha kvar.


20 november: Oh dear!
Vissa dagar.... hajja att komma helt fri med ett tomt mål, om du bara släpper pucken går den in men du tänker att du ska snitsa till det lite så ... skjuter du ... över?! Ha,  ha, ha. Stackars Craig Smith.




19 november, LillFrasses oturshöst
Jag hittade Mathias Franzén och Niclas Lundström i spelargången på Hovet. Lundström är ju tredje keeper och spelar med Oskarshamn, eller ska spela. Men fick vakta båsdörren mot SSK i fredags. I morgon söndag blir det spel med J20.
För LillFrasse är det bara rehab som gäller.  Han har - den här gången- en spricka i nyckelbenet. Eller om det nu var en lite flisa som lossnat (kan det lossna små flisor). Ja skitsamma. Han konstaterade med en suck att han aldrig brukar vara skadad men i höst hade han verkligen prickat in allt på en gång. Det här är typ fjärde skadan i höst. Inte kul, bara kämpa på. Han har en del hockey i sig Franzén junior så det är bara bita ihop och se framåt.

18 november, sköna citat
Snart dags för magasin  hockey, i TV10 och Visat hockey efter matchen Malmö-Örebro. Hoppas ni kan se det för Söderström är en skön lirare med glimten i ögat som verkligen bjuder på sig själv. Bara en sån sak som att han stod i kylan och läste in sina tweets jag vet inte hur många gånger, för att det skulle bli perfekt. Riktigt bra jobbat och det är kul som reporter också att känna sig så välkomna som vi gjorde.


18 november, hockeypassion.
Måste säga att det var lite omskakande att prata med Bemström i går. Jag kan bara inte fatta hur ont det måste ha gjort att spela med en avsliten sena i flera månader. Att han har en väldigt hög smärttröskel - liksom många hockeyspelare har - är ju bara förnamnet, men det som skar mest i hjärtat var hans oro över att inte kunna spela vidare. Han ville inte prata om det men det hördes mellan raderna att han verkligen INTE vill sluta, han vill fortsätta, han gör ju det roligaste som han kan tänka sig när  han är på isen. Fantastiskt. Själv satt jag och undrade om han förstört axeln för resten av livet men han blev nästan arg när jag tog upp det. Ville inte tänka i de banorna alls. Och det förstår jag. Så krya på dig Bemis! Kämpa vet jag ju redan att du gör.


18 november, ensam på allmänhetens
Fick lalla runt helt solo på allmänhetens åkning i dag. Helt underbart. För tre veckor sedan var det kaos där, kanske därför ingen vill komma nu? Var? Tänker jag inte säga för jag vill åka ensam på allmänhetens fler gånger :))  Är en helt osannolik lyx att glida runt där utan att behöva se sig för eller ta hänsyn till andra eller bli arg på dem som inte tar hänsyn. Mera sånt!





17 november Jacob!
Snacka om glad överraskning när man står i spelargången och hör en minst sagt oväntat röst säga, Hej Marie, hur är det?!  Jag fick nästan gnugga mig i ögonen när Jacob Josefson kom släntrandes med Patrick Cehlin. Vi hann prata lite där och lite uppe i omklädningsrummet. Just i det sistnämnda satt Jacob, Cillen och Brodin i en liten klunga och snackade som förr. Var bara Marcus Krüger som saknades.... insåg på vägen hem att det är två år sedan jag tog den här bilden!!


(Jacob Josefson Marcus Krüger och Daniel Brodin december 2010. Foto:www.hockeymedmariehallman.se/arkiv)


Grabbarna grus var på väg till JVM och allt var nytt och spännande. Jag har ju följt just Jacob och Krüger sedan ännu tidigare, sedan de var okända namn för den stora publiken. Därför är det extra kul att följa de lite extra nu när de tar för sig på de stora arenorna.


17 november. Nisse Ekman!
Nisse brukar komma till omklädningsrummet efter matcherna. Vinst som förlust så är han där och stöttar och peppar. Efter Färjestadsfighten ploppade han runt och retades och gnabbades och sjöng "ååååh Jimmie Jimmie...". Härligt att se att han mår så mycket bättre nu. Är ju inte så många månader sedan jag knappt vågade säga hej, orolig för att det skulle bli för mycket med honom med alla som ville säga just hej. Han såg verkligen sänkt ut på den tiden, nu ser han alltmer alert ut när han knallar mot omklädningsrummet. Fantastiskt att kroppen kan läka som den gör.


16 november. Ögon i kors
Helt slut, ska sova nu. Oskarshamn som vi besökte i dag var kul, tränaren Fredrik Söderström var rolig och höll oss två supertrötta osövda människor på gott humör hela dagen. Det tackar vi för, det bästa med det här jobbet är alla roliga människor man får träffa.

(Agén och Söderström in action, Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Här filmar vi lite. Vad? Det visar sig.... Förhoppningsvis på fredag kväll!!


15 november. Bagarväckning.
Tre timmars sömn. Sedan upp klockan 06.00. Gillar inte tidiga morgonar och korta nätter. Tur att det är ett roligt uppdrag på g i alla fall!


15 November. Mitt under derbyt.
Så nu har jag fått gnälla av mig lite, både här och på twitter. Nu lämnar vi det. Bra match på Globen är det, känns roligare att koncentrera sig på det. AIK var hetast inledningsvis, DIF har sedan legat på och legat på. Och AIK har gjort målen. 3-0 nu och jag undrar så hur det känns inombords just nu för Markus Svensson och hur det känns för alla som inför matchen (och innan med) har kallat honom "Sveriges sämsta" Så här långt har han räddat AIK när DIF legat på som bålgetingar och haft flera bra chanser och minst tre stolpträffar.

14 november, mitt i natten. Hatkärlek.
Alltså. Jag gillar derbyn för att det - oftast ni vet precis vad jag menar - är skön stämning och en särskilt elektrisk stämning. Tack alla sköna fans för det. Love that. Men jag hatar derbyna också. Ingen parkering, bökigt som helvetet bara att ta sig in och förbi alla kravallstaket, bökigt att ta sig ner till spelarna efteråt på grund av idiotplacering av Globen/klubbarna, sittplats långt upp åt helvete där allt ser ut att gå i slowmopå isen (spelarna fattar inte varför vi inte ser att det går fort på det avståndet) plus att det alltid ställer sig folk framför så man inte ser något samt -att man får sitta lite väl kroppsnära kollegorna (typ i knäet på varandra) i det skämt till pressläktare som finns på Globen.  Vet inte varför Globen Arenas hatar media och inte vill att media ska bevaka hockeymatcher över huvudtaget och speciellt inte derbyn. Men så är det. Det är å andra sidan ett mer personligt problem som ni säkert struntar i. Jag vet, ville bara skriva av mig lite.

För värst av allt. Jag vill ju att båda lagens spelare ska vinna. Och nej det går inte. Jo jag vet, ingen tror det men så är det. Glad för de spelare som vinner och lyser av glädje, jobbigt att de andra ska ha tomma blickar och tunga steg. Oavsett vilket lag som kommer vinna/förlora. Jag må vara världens tönt men just så känns det. Älskar det och hatar det på samma gång. Måste vara fler än jag som har ont i magen och gillar det samtidigt? Skrattblandad gråt. Skräckblandad förtjusning. Typ. Ska dessutom klämma in ett par andra jobb efter matchen. Hur nu det ska gå. Går fan inte. Måste gå. Ändå. Alltså borde jag sova nu, good night. Nästan.



13 november, kväll.
Vinst för Tre Kronor mot Finland. Så. Jävla. Skönt. Finland. Ska. Sverige. Alltid. Slå!  Men varför spelade inte Tre Kronor så här hela turneringen?


13 november, 19.09. Linkan snack uppe.
Nu finns intervju uppe med Linkan. Fortfarande glad över att höra honom så glad själv. Hockey är - för mig - känslor och passion. Ett mentalt spel där hjärtat måste vara med annars blir det bara b..s
Sedan är vissa spelare mer humörspelare än andra (Linkan är mer) men glädjen, glöden och hjärtat måste vara med, annars blir det bara pannkaka. Ni hittar intervjun på framsidan eller via den här länken



13 november, 18.22. Linkan i luren.
Har nu snackat lite med Linkan, han lät så GLAD verkligen. Jätteglad. Som att någon pusselbit bara ramlat rätt i livet. Jag gillart. Lägger upp intervjun på startsidan snart!

13 november, eftermiddag:
Fredrik Bremberg till Timrå. Jag visste att flera klubbar var intresserade, visste att Modo högg friskt bland andra. Men Timrå var verkligen en överraskning. På många sätt. Jag försöker få tag på Linkan, skulle vara kul med en kommentar, får se om det går så här på fars dag och allt!