Gnaget blandade och gav i den här matchen också, satte stundtals press och prickade ramen några gånger men det var för snällt och försiktigt och den attitydförändring som Filip Vindlert utlovade inför tredje kom aldrig.
Här några noteringar från träningsmatchen i Vegahallen i Tierp (tack Tierps HK för vänligt och proffsigt mottagande!)
Och han längtar efter att få spela hemmaderbyn, det blev ju bara ett förra säsongen och då med AIK som hemmalag på Hovet.
Djurgården försökte. Men var numret mindre. Brynäs hade bredare trupp, vassare spets och ett tålamod och en pondus som ingen annan rådde på. Imponerande.
Foto: skärmdump TV4 Play
Om Djurgårdens tifo hade tävlat om en plats i SHL så hade
platsen redan varit klar. Linus Klasen som lokförare, ”full fart framåt” på
handbromsen, retfulla blinkningar till ärkerivalen AIK, linje Djurgården osv
framför ett arktifo som färgade hela Hovet i Hovets färger var magnifikt.
Djurgårdens spel? Not so much.
Djurgården höll nere siffrorna den här gången men till föga hjälp när det blev förlust 1-2 och därmed ett 0-2-underläge efter de två första
finalmatcherna i Gävle.
Brynäs inledde med fräsande attackvågor även denna gång men där allt rasade direkt i onsdags, lyckades DIF få ner farten, få lite mer styr på spelet och hålla emot bättre.
Brynäs är väl så stora favoriter som man kan vara. DIF var taggade, skulle njuta av att vara utsedda till underdogs men när pucken väl släpptes hände ... blev allt precis tvärtom.
Brynäs Tyler Kelleher gjorde 1-0 efter 43 sekunder. 2-0 och 3-0 rasslade också in i snabb takt och när sexton minuter var spelat yrade Djurgården runt, små, tänkande, jagande och som tränaren Michael Holmqvist ärligt konstaterade - med huvudet under armen.
Målet gjordes i powerplay efter att William Pethrus gjort en puckout och därmed gett DIF ett power play som Djurgården till slut kunde göra matchens enda mål på.
Djurgårdens
form känns.... odefinerbar. Ena dagen skarpt, vass, fokuserat. Andra dagar.. Ja
vad ska man kalla det? Vilja finns givetvis men plötsligt är formen lika intetsägande
som en vardagslunksmatch i november.
Vad händer? Är det skador som spökar? Mental trötthet? Efter Moras 6-1 seger på Hovet i semifinal fem skulle jag vilja sitta som en fluga på väggen i Djurgårdens omklädningsrum och höra eftersnacket hos DIF inför semifinal sex som spelas i Mora på fredag.
Har inte möjlighet att skriva en ordentlig text efter denna match dessvärre men DIF ledde med 2-0, tappade ledningen till 2-2. Moras andra mål kom i slutminuten av tredje.
Sedan avgjorde Alexander Ytterell med ett hårt skott på avstånd efter 6.17 av förlängningen i spel fem mot tre. Och nu är det matchboll för DIF som leder med 3-1 i matcher efter att ha snott två segrar i Dalarna.
Inlägg
Alla kommentarer
