Marie möter: Johnny Oduya

Lördag och läge för lite långläsning kanske?
Här kommer en intervju med New Jersey Devils backen Johnny Oduya.
*******************************************
Fjärde året i NHL, fjärde säsongen i Devils. Johnny Oduya börjar känna sig hemma på andra sidan Atlanten. Men etablerad?
- Nja, det vet jag inte. Det beror på vad man jämför med, säger New Jersey Devilsbacken med ett leende.

Han fick mycket speltid redan första året i Devils, hade ett snitt på 18,30 minuter per match. I dag ligger snittet på 19,43.
Men Johnny Oduya känner sig trots det inte som en av de mest etablerade i laget, som en av de där som inte måste slå sig in varje gång säsongen drar igång.
- Alltså jag måste nog svara både ja och nej på den frågan. Jag vet fortfarande att jag måste vara bra, annars får jag inte spela. Det har man ju sett många exempel på, framförallt i vårt lag där jag tyckt att den eller den är given men sedan har de inte presterat och inte fått spela. Det finns alltid någon som är yngre och hungrigare eller någon som är äldre och som har haft en sämre säsong och nu vill bevisa att de fortfarande är med…

Men det måste ju kännas annorlunda nu jämfört med när du kom dit?
- Ja, självklart. Så etablerad… ja kanske på så vis att det krävs kanske lite mindre av en på campen, man får mer andrum att komma igång för att de vet vad du kan. Men annars så vill jag ha den där pressen på mig, eller press, jag vill känna att jag vill bli bättre, inte att jag vill bevaka något jag har utan bli bättre så att laget blir bättre också.

Johnny Oduya spelade 76 matcher första säsongen i grundserien med Devils, 75 den andra och samtliga matcher, dvs 82 i den tredje och senaste. Han var den enda i laget som var med på varenda match i vintras, men det finns inga hemligheter bakom det:
- Nä, jag vet inte, ha, ha. Det är väl en kombination av träning och tur skulle jag nog säga. Jag brukar inte vara skadad… jag är väl ganska bra tränad och har bra genetik, en bra kropp, ha, ha.

Och har uppenbarligen bra läkkött??
- Äh det vet jag inte, men man ska ha tur också. Jag pajjade ju axeln för två år sedan, då var jag bara borta i två och en halv vecka. Det har alltid varit så att jag har haft en väldig tur med skador. När jag spelade i Frölunda och Djurgården var jag till exempel bara borta när jag var avstängd. Men det är svårt om man börjar få skador och har ont, som Foppa (Peter Forsberg) nu till exempel…

Johnny Oduya vill fortsätta utveckla ”allting egentligen” i sitt spel. Han spelar som nämnts mycket i fem mot fem. Och tar gärna några extra kliv framåt både defensivt och i power play där han i vintras spelade i snitt en minut per match, det vill säga i stort sett inte alls.
- Det sättet som vi spelar på är ju inte så… fart och fläkt och herrejesus vad det går direkt. Det är ingen chanshockey och det är inte så att jag följer med upp i tid och otid, jag vill ju vara bra defensivt och gå med när det finns läge för det. Sedan skulle jag vilja vara med mer i PP. Det är väl där utvecklingen ligger just nu. Plus att jag vill vara bra nog att få vara med och spela mer i slutet av matcherna, både när man ligger under och när man leder. Nu spelar jag mest fem mot fem och i boxplay, plus att jag varit lite alltiallo. När någon är skadad så får jag spela, det är väl så jag fått upp mina minuter, ha, ha.

Men det är väl bra på ett sätt? Du får ju mycket erfarenhet på det sättet?
- Ja, det är skitbra så. Och det defensiva spelsättet som vi har gör att man blir ännu mer säkrare. Sedan är det mycket erfarenhet, tror jag, som gör att man kan läsa och se situationer. Jag känner ju att det är mycket enklare nu än förra året till exempel. Det är nog lite speciellt som back, det är en mycket mer en erfarenhetsposition jämfört med en forward som ska snajpa in pucken. Man kan lära sig spela back, kan man säga.

Gick du bort dig mycket i början?
- Nä men det blir mycket enklare att läsa situationer ju mer man spelar. Det kan ju bli ännu bättre såklart, tre år är inte så hemskt lång tid. Det finns ju folk som spelat där borta (NHL) i tio, femton år som inte är så gamla och givna. Det finns folk som lirat i tio år fast de bara är 30, då har man ju en helt annan erfarenhet, säger Johnny Oduya.

Men även om det går bra där borta så är han fortfarande lite av en doldis här hemma.
Fast vilken NHL-spelare är inte doldis i Sverige, säger Oduya och rycker på axlarna.
- Alltså kolla, Zäta (Henrik Zetterberg), Lidas (Niklas Lidström), det är ju knappt någon som vet vilka de är heller. Det är bara Foppa (Peter Forsberg) och Sudden (Mats Sundin) som folk känner igen. Det är lite sjuk ju! Även om jag själva inte har något problem alls med det (att vara doldis), det är rätt skönt om jag ska vara ärlig. Det är samma sak i New Jersey, det är skönt, säger Oduya med ett leende.

I Sverige hände det att han gick under smeknamnet Johnny Odåga på grund av sin hårdföra stil på isen. En stil, eller snarare en roll som ändrats rejält i NHL där Oduya är mer känd för sitt spel än sina bråk på isen.
- Ja, ha, ha, jag börjar väl bli gammal, ha, ha. Nämen jag spelade mer så (tog många utvisningsminuter) då. Jag var inte så spelmässigt bra i Djurgården heller, så det var mer en utvecklingsfas. Jag är en sån som behöver lite tid på mig, har aldrig gjort någon överdriven succé typ 45 poäng första året eller blir årets rookie även om det i övrigt gått bra., säger Oduya och fortsätter:

- Jag brukar ta något år på varje steg som jag tagit för att etableras och utvecklas. I Djurgården var jag på den nivån (173 utvisningsminuter i grundserien ena säsongen, 139 den andra), det var likadant i Bajen (200 utvisningsminuter en säsong) och i juniorhockeyn. Sedan har det försvunnit mer och mer (bara 30 utvisningsminuter i grundserien i vintras). Men det har att göra med att hockeyn har ändrats också. Visst det är fortfarande en tuff sport men hakningar och bufflandet, de här stora, tunga backarna har försvunnit. Det funkar inte längre, det är därför jag vill använda min skridskoåkning mer nu.

I våras skrev han på ett nytt treårskontrakt där lönen sexdubblades. Men att det innebär att Devils tror mer på honom nu än förr, vill Oduya inte hålla med om.
- Nä för då skulle man ju säga att nu måste jag ta sex gånger mer ansvar då… eller att jag var underbetald och borde tagit mindre ansvar förr…men så kan man inte säga. Lönen och hockeyn är två separata saker. Självklart vill du ha bra betalt för det du gör, pengar är en viktig del. Men rent hockeymässigt så visste jag att de ville att jag skulle vara kvar. Det förtroendet, hockeymässigt, fanns där redan. Sedan är det så mycket annat, politik, lönetak och sånt som också avgör om man ska vara kvar. Men det är klart jag är nöjd med det jag fick. Jättenöjd. Fast rent hockeymässigt spelar lönen ingen roll.

Inte?
- Nä för mig hänger det inte ihop. Jag vet inte om andra har det som drivkraft.. eller visst har man hört historier om ryssar som inte gör mer än 30 mål om det inte får mer betalt, men äh man är olika som personer. Alla vill ha så bra betalt som möjligt, sedan hur mycket man funderar på pengarna, det är olika.

Att Johnny Oduya stannade i Devils hängde således inte bara på lönen. Det finns annat han trivs bra med också:
- Det är flera saker i kombination. Jag trivs bra med grabbarna i laget, vi har haft lite äldre spelare - nu blir det fler yngre, nu kanske det blir ännu roligare ha, ha. Sedan bor man bra, New York är bara tio minuter bort från där jag bor, där finns allt du kan tänka dig.

Många som hälsar på?
- Ja, det är enkelt att ta sig dit från Sverige, tar bara åtta timmar, så det är många vänner och folk i familjen som kommer och hälsar på titt som tätt, flygplatsen ligger ju bara en kvart från mitt hus. Det är väl kanske när de är där som man är mest inne i New York också… men det är ju klart bättre än om man bor i typ Vancouver… alla vill komma och hälsa på, det är mycket folk i cirkulation, det är en positiv del av det (att spela i Devils).

Det är ständig hotellverksamhet hos dig då?
- Ja, ha, ha, ha. Ett tag i vintras, var det folk och hälsade på under nästan två månader i sträck. Men jag tycker det är roligt, så det är något jag gärna gör.

Var han ska spela när han kommer hem, tycker Johnny Oduya, med förflutet i Hammarby, Djurgården och Frölunda, är en hopplös fråga att svara på – helt enkelt för att det beslutet tillhör en annan tid. En tid så långt bort som möjligt. Han är ju trots allt bara 27 (fyller 28 i oktober):
- Ja, förhoppningsvis kommer jag inte hem förrän om en tio år eller så… men då skulle jag kunna tänka mig att spela både här (i Djurgården) och i Frölunda. Det beror ju lite på familjesituationen och så. Det får man se när den tiden kommer, avslutar Oduya.