(Tjärnqvist hoppas fortfarande på spel. Foto Marie Hallman /arkivbild)
Det har sagts att säsongen var över för Mathias Tjärnqvist. Men helt kört är det inte. Det finns ett försiktigt hopp om comeback. – Det har varit många turer men nu börjar det släppa lite, säger Djurgårdsforwarden.
Det var den 21 oktober som Mathias Tjärnqvist dundrade in i sargen, med axeln före, efter en tackling av SSK-backen Lukas Kilström.
Då trodde Djurgården att Tjärnqvist skulle vara tillbaka om några matcher.
Men så blev det inte alls, det blev en inflammation i axelleden och två och en halv månad på testcykeln i stället.
– Det har varit så ovisst, man har inte vetat varken ut eller in. Det har känts väldigt illa och tungt när jag inte ens har kunnat lyfta armen. När jag har haft den längs kroppen har det gått bra men det har inte gått att lyfta den. Att sträcka armen framåt, rakt ut, har inte gått alls, berättar Tjärnqvist.
Som har blivit bättre.
För en och en vecka sedan fick han äntligen börja löpträna.
På måndagen körde han, försiktigt, på is igen.
– Jag kan inte köra för fullt direkt, det går inte. Men jag tog ett steg framåt i dag, åkte med på träningen, körde lite övningar, men absolut inga närkamper. Utan det gäller att ta det lugnt nu i början så man inte gör något dumt så får man se sedan.
Hur känns armen nu då?
– Mycket bättre. Nu får jag upp armen som vanligt igen, det gör ont i vissa situationer men det är betydligt bättre nu, säger Tjärnqvist.
Varför ledkapseln, som gick sönder i kraschen mot sargen, blev inflammerad vet han inte:
– Det blir bara så ibland, tydligen.
Kan man göra något annat än vila för att det ska bli bra?
– Nä, man kan inte göra mycket mer. Vi har försökt med alla möjliga grejer, men jag tror att vårat upplägg har varit bra. Vi körde på för att trigga igång axeln, sedan vilade vi lite på det, sedan gick vi på det igen och de har funkat bra.
Vem bestämmer när du är klar att köra igen?
– Det gör jag. Men vi får se. Kan man få en smäll utan att det blir irriterat och börjar göra ont igen så är det inget problem, då är det bara att köra.
Hoppas du fortfarande hinna spela lite innan säsongen är över?
– Ja, det är klart att jag gör det. Jag hoppas kunna spela några matcher i alla fall. Men jag vill samtidigt inte göra något dumt så att jag missar sommarträningen också. Allt beror på hur axeln känns när man har tränat och testat på lite grejer och så.
Nu ser ju Djurgården ut att gå till slutspel, det förlänger ju säsongen. Tursamt nog för dig?
– Ja absolut, ha, ha, så är det ju, skrattar Mathias Tjärnqvist.
Han har försökt hålla humöret uppe, vill inte ”dra ner de andra i laget i den här skiten”. Men matcherna har han oftast avstått att se:
– Jag gillar inte att se på från sidan, för man blir så frustrerad. Jag vill vara med när det går bra och vill vara med och kriga när det går dåligt. Det är för jobbigt att stå och bara titta på, avslutar Tjärnqvist.
Grymt att se att han är på gång tillbaka, var tungt att se honom glida in i sargen. Såg ganska oskyldigt ut men när han tog sig för axlen så kände man att det inte var någon liten skada.
SvaraRaderaTack Marie för uppdateringarna!
Jimmie: Mmm ska bli intressant att se om han hinner tillbaka och i vilken form. Hannula har ju visat att man kanvara i okej form fast man inte åkt grillor på ett tag.. Tack själv för att du läser :)
SvaraRaderaJa absolut, känns som om han är en person som vi behöver i ett slutspel (Ja jag är säker på att vi kommer dit, vi är inte klara men ser INGA hinder!). Bara att vänta och se!
SvaraRaderajimmie: jo, nog känns det så nu. Borde bli slutspel om det inte kommer någon totalkollaps... fast det vet man aldrig (vill inte jinxa något här.) Vore ju väldigt roligt med ett slutspel i stan i alla fall!
SvaraRadera