Ännu en galen hockeynight in Canada!

Och ännu en natt av överväganden.
Se alla fyra kvartarna? Och vara stendöd i morgon.
Om man nu lyckas hålla sig vaken.
Eller välja bort en eller två.
Kanada-Ryssland klockan 01.30 känns ju i och för sig som ett måste!!

Och klockan sex släpar jag kuddarna och täcket till soffan för att se Sverige-Slovakien.

Jag vet inte vad jag ska tro om den matchen riktigt.
Snackar vi VM så brukar Slovakien numera vara ofarliga, på gränsen till slagpåse faktiskt.

Men nu snackar vi OS och ett gäng NHL-spelare som vi aldrig får se röken av under världsmästerskapen så plötsligt är det helt andra förutsättningar som gäller.

Intressant att se Bengt-Åke köra på med sitt eget race, som en envis tjuren Ferdinand under sin korkek.
Båg står stadigt under någon Lönnlöv och verkar vara helt lomhörd för frågor som varför Johan Franzén aldrig flyttas upp och hur man ska få in den tredje länken i Sedinarnas kedja i spelet.

Å tredje sidan så var ju Norge (?!) ytterst nära att slå Slovakerna. Som å fjärde sidan slog ju slovakerna Ryssland i gruppspelet med 2-1.

Jag såg en artikel om att Slovakien hoppas på spel från knockade Barteckos sida. Eh, hallå? Hjärnskakning någon?
I Sverige är det en veckas vila, minst. Punkt.
Och jag förstår om man vill vara med och om man tejpar allt som går att tejpa förstår jag också men huvudskador är inte att leka med.
Inte om man vill ha ett bra liv även senare i livet.
Såg att en krönikör sa att Bartecko skulle vara lika tuff som Anja om han spelar mot Sverige.
Korkad skulle väl jag vilja kalla det snarare.
Finns ju förhoppningsvis ett liv efter hockeyn också.

Ser just nu Schweiz spela med ett sjukt stort hjärta mot USA. 0-0 efter halv matchen. Imponerande.
Men oavsett hur det går i den här matchen så blir det bara en aptitretare.
Och kvällens stora fråga blir som alltid, hur fan ska jag hålla mig vaken efter halv tre? Brukar gå bra dit men sedan.... hjälp.