Grattis Kanada

Känns ju bittert att säga det men grattis Kanada.
Fatta vilket party det kommer att bli där borta.

Jag höll en tumme för USA och vilken spänning det blev när jänkarna kvitterade med bara 25 sekunder kvar att spela. Eller om det nu var 24,7 sek....

Är det något jag saknat ofta i svensk landslagshockey de senaste åren så är det just det jävla anamma som alla nordamerikaner visar oavsett på vilken sida av gränsen de bor.
Det finns inga gamnackar, inget spela säkert, bara ösa, ösa, ösa.

Eller som Tommy Söderberg skulle ha sagt, ända in i kaklet. Och lite till...

Den känslan fanns i Tre Kronor 2006 men sedan har det varit ... jag vet inte men även om det blivit medaljer och även om det spelats bra matcher så har jag allt för ofta saknat den där spunken. Speciellt i de lägen när de har gått emot.

Vi har ju bra spelare, vi har unga fräcka talanger på väg upp. Så visst finns det hopp.
Och nu tar Pelle Mårts, mannen som gillar att testa det oväntade över. (Eller okej då, efter VM om inget händer innan dess, men dock)
Det båda gott.