Marie möter: Andreas Holmqvist - del ett.

Det är OS-uppehåll i elitserien och läge för lite långläsning med Djurgårdsbacken Andreas Holmqvist. Det blev en lång intervju, så den är delad i två bitar, en om musik (se längre ner) och en om hockeyn, den kommer här:


(Andreas Holmqvist gör en av sina allra bästa säsonger. Foto: Daniel Pettersson)

Det fanns de som dömde ut honom.

Men Andreas Holmqvist körde på och nu är han på väg mot sin bästa säsong i karriären.

– Jag slappnar väl av mer, och känner att jag har förtroende från tränarna. Då kommer det av sig självt, säger Djurgårdsbacken.

Hemligheten bakom lyftet?

– Att jag hade en bra sommar där jag kunde träna bra, att jag kom in bra med tränarna – de vet hur jag fungerar och så. Det är lättare att prestera när man kan slappna av.

Men två av de här tre tränarna hade du förra säsongen också?

– Jo men jag kom från en downperiod i Göteborg. Det tar ett tag innan man kopplar bort sånt. Som det gick i Frölunda, så blev det tungt och det var jobbigt att få lämna ett lag där det kändes bra med grabbarna men inte kändes så bra på isen, säger Andreas Holmqvist.

Som hamnade i frysboxen i Frölunda i början av förra säsongen och efter sju matcher valde att flytta till Djurgården.

Där han sakta men säkert tinade upp och blev bättre och bättre ju längre säsongen gick.

– Man får ju dåligt självförtroende när man inte kan prestera. Sånt tar ett tag att jobba bort. Här fanns Järlan (sportchefen Janne Järlefelt) som jag haft som tränare tidigare. Sedan kände jag många av killarna sedan tidigare. Det är en helt annan grupp här och blir en annan gruppkänsla i ett Stockholmslag, med nästan bara Stockholmskillar när man själv är från Stockholm också.

Det där får du förklara:

– Jo men man uppträder på ett visst sätt. Det är som hemma för mig. Man kan slappna av och säga vad man tycker och tänker.

Det måste jag säga, att det märks när man kommer in i omklädningsrummet att stämningen är bra.

– Jo men alla har roligt på jobbet. Alla trivs med varandra. Sedan när det går bra som det har gjort så blir det roligare att spela hockey också. Plus att alla passar in så bra. Vi har tysta, högljudda, roliga killar som bröderna Holmqvist, ha, ha. Och tråkiga som (Nicklas) Danielsson, ha, ha, ha. Nä, skämt åsido. Men alla passar bra ihop. Alla är så lika men ändå olika, säger Andreas Holmqvist med ett skratt.

Människor får alltid roller i olika grupper.

Djurgårdsbacken funderar ett tag när han ska beskriva sin egen roll.

Kan inte sätta något namn på den utan säger mer att han ”snackar och skojar med alla”.

Vad skulle de andra säga om dig tror du?

– Ha, ha, ha. Hm… Det skulle nog säga att jag snackar rätt mycket skit tror jag, säger Andreas Holmqvist med ett skratt.

(Foto: Daniel Pettersson)

En sak som jag som reporter noterat är hur han tog hand om Kyle Klubertanz när han kom till Djurgården. Och det första ordet jag kommer att tänka på som beskriver Andreas Holmqvist är “snäll”. Väldigt snäll mot alla.

– Jo men jag har lätt att ta hand om andra spelare. Jag snackar ju mycket, sedan har man ett liv utanför isen också. Det är kul att visa den här underbara staden som vi bor i. Jag vet ju själv hur det var när man kom till USA och fick hjälp av killarna där. Så gör man i ett lag, det finns alltid någon som tar hand om andra. Det hör till, säger lillebror Holmqvist.

Storebror Michael är forward i Djurgården. Att han finns i laget har betytt mycket för att lillebror skulle hitta tillbaka till sin gamla, fina form.

– Det är jättekul att spela med honom. Speciellt som jag åker med honom till träningen varje dag, så det är skitbra att han är här, säger ”Lill-Honken” med ett skratt.

Sedan blir han allvarlig och fortsätter:

– Nä men vi har väldigt mycket gemensamt. Han bor ju i lägenheten under mig… vi umgås med nästan samma vänner. Jag träffar hans polare ibland och han mina och sådär. Sedan har vi ju varit ifrån varandra några år också, när han var i Finland och i USA under en tre, fyra år. Så nu tar vi igen lite tid som vi förlorade då.

Pratar ni mycket hockey?

– Nej. Aldrig bara sådär. Vi snackar om det på träningar och matcher men sedan stannar det där, i bilen och i ishallen numera. När vi var 18-19-20 år så pratade vi hockey jämnt men nu finns det så mycket annat vid sidan om, säger Djurgårdsbacken som är tvåa i plus/minusligan med plus 20.

Och är det något han har fått beröm för, så är det de patenterade öppna passningarna som bidragit till ett stort antal av Djurgårdens mål.

– Fast det har blivit lite för många såna passningar. Tycker tränarna, ha, ha. De tycker att jag ska skjuta mer. Men det sitter i huvudet också. Det sitter i huvudet att jag bara har gjort två mål (och 20 assist). Då blir man osäker på att skjuta när man tycker det finns bättre öppningar för andra.

Men menar du att Hardy inte gillar dina passningar?

– Jo. Men ibland måste man skjuta också. Så att vi får bättre returer. Det är väl det de brukar säga.

Såna öppnande passningar, kan man träna sig till det?

– Nja, man måste ha spelsinne. Har du inte det så slår du inte en enda passning rätt. Det är inte bara att lägga in pucken. Det måste finnas en tanke bakom det du gör. Har du inte spelsinne så sitter inte tanken där och då kan du inte slå såna öppnande passningar, säger Andreas Holmqvist.