SSK:s klubbdirektör Mats Kilström lämnar sin post.
Det blev bara en säsong och han bad själv att få sluta.
– Man vill jobba mer med en traditionell sportschefsroll, det är inte riktigt jag, säger Kilström till bloggen.
Beslutet kom oväntat för de flesta och Kilström betonar att det inte är några stridigheter som lett till beslutet.
Det handlar mer om vad han vill göra och vilken sorts sportchef som SSK vill ha.
– Det blev ett prekärt läge i fjol när vi gjorde klart att de som skötte sporten inte skulle fortsätta. Jag som suttit i styrelsen ett antal år gick in och hjälpte till. Då hade vi en arbetsbeskrivning på hur sportchefsrollen skulle vara som jag tyckte passade bra, säger Kilström och fortsätter:
– Då handlade det om ett övergripande ansvar för sporten med en tung ungdoms och juniorsatsning. Att sportchefen skulle jobba med att hitta vägar för att få upp lovande juniorer och så. Det skulle vara ett mindre engagemang i a-laget. En traditionell sportchef jobbar ju 100 procent mot a-lagen med spelarsystem och värvningar men det var inte meningen att jag skulle göra det och därför tackade jag ja.
Under säsongen visade det sig att planerna för hur sportschefsjobbet skulle vara inte gick i takt med verkligheten. Kilström fick lägga allt mer tid på enbart a-laget och allt mindre på det mer övergripande arbetet som han brann mest för.
– Det blev ju så eftersom vi har haft en tuff säsong. Nu har vi stämt av och kommit fram till att det SSK behöver är en mer traditionell sportchef som jobbar mer renodlat med a-laget. Och det är inte det jag brinner för. Utan jag brinner för hockeyn i sig, att jobba för föreningen i stort och att jobba med att ta fram juniorer som kan ta en plats i a-laget. Jag har inte fått tid till det och det är inte läge att göra det nu heller. SSK är i en fas nu där man behöver satsa på att etablera sig fastare i elitserien och då behöver man en sån mer traditionell sportchef som är mer renodlad mot a-laget, säger Kilström och fortsätter:
– Jag ser mig inte i den rollen. Det är ett 60-70 timmars jobb i veckan, och ska man ha det måste man verkligen, verkligen brinna för det. Det gör inte jag, då kan jag lika gärna kliva av. Det skulle skada SSK om jag var kvar och inte ställde upp på den inriktning som SSK vill ha. Jag sitter ju inte här för att lyfta lön. Värvningar var en liten del i det paket jag klev på, men det är en stor och viktig del för a-laget och i media men det finns så mycket mer som jag brinner för. Och jag hittar ingen sån lösning där man kan jobba med det. Man vill jobba på en mer traditionell väg och det känns inte riktigt som jag. Då är det bättre att man lämnar.
Kilström har varit med och jobbat in de spelare som kontrakterats inför kommande säsong, som Markus Seikola och Mattias Carlsson. Och har även varit involverad i de tänkbara värvningar som nu är under diskussion och/eller förhandling.
Men han menar ändå att ingen av dessa står och faller med att han nu kommer att kliva av:
– Det första jag gjorde var att skapa ett råd med 5-6 personer som bestämmer hur laget ska se ut. Det har inte varit något enmansjobb så SSK tappar ingen fart eller momentum bara för att jag kliver av. Många av de spelare som vi vill ha är redan på bordet, med förhandlingar och så. Det kommer inte att påverka SSK att man nu står utan sportchef, det finns andra krafter som ser till att det som ska hända, händer.
Varför stannar du inte kvar som ansvarig för ungdoms och juniorsidan, och jobbar mer övergripande med det?
– Det får du fråga SSK om. Det beror nog dels på att man redan har folk och dels på att det är en ekonomisk fråga. Det är ett tänk som de inte klarar av just nu, men jag kan tänka mig att man anammar det vid ett annat tillfälle.
Vem som blir ny sportchef och när vet han inte, men Kilström kommer inte att lägga nycklarna på bordet och gå i morgon dag:
– Jag tycker vi har bra backup på allt som jag har varit involverad i men jag kommer att sitta kvar en liten tid till samtidigt som jag lämnar över det här successivt, det är inte så att vi klipper banden utan det här sker i samförstånd. Sedan hur lång tid det tar är upp till dem som designar den nya organisationen. Men ju fortare desto bättre tycker jag. Det är inte bra att han någon innanför som egentligen är utanför, så det får bli sysslor i bakgrunden nu.
Vad ska du göra sedan då?
– Jag vet inte. Men jag är öppen för förslag. Det kanske kan finnas någon annan hockeyförening som är intresserad av att erbjuda ett mer övergripande jobb? Eller så går jag tillbaka till det som jag sysslat med tidigare. Jag har ändå varit ledare och ansvarig inom ett stort it-företag de senaste 20 åren innan jag tog över här, är van att hantera 150 anställda och fler och det är som sagt mer det jag brinner för, avslutar Kilström.
copyright: www.hockeymedmariehallman.se
Tack för ditt brinnande intresse Marie, så man får veta lite mer om vad som händer i (bla) Sportkluben!
SvaraRadera//Christer
Christer: Tack och tack själv för att du läser :)/ Marie
SvaraRaderaUndrar om inte hans grabb Lukas har gjort sitt nu också nu när pappsen inte längre serverar honom en plats i laget.
SvaraRaderaTill något helt annat och även om du fokar på Stockholmshockeyn Marie så måste man konstatera att det är tråkigt att läsa om Björklöven. Många klassiska namn från ens uppväxt och de vackra grön-gula tröjorna. Tore Öqvist och Matti Pauna vet jag var högvilt bland samlarbilderna på mellanstadiet.
Johnny: Håller inte med dig om Lukas. Tyckte han platsade på egna meriter där före jul. Sedan blev det tydligen lite för mycket med JVM och allt men jag tror han har potential att komma igeno ch återigen ta en plats - på egen hand.
SvaraRaderaHåller däremot med om Bjrklöven. Sorgligt värre. Det känns som att kvalserien - som är så kul för alla som ser på - kommer bli döden för fler klasssiska hockeylag. Eller snarare systemet där lag som det skiljer så enormt mellan i de ekonomiska förutsättningarna ska tävla mot varandra i en kvalserie, i en jakt på elitserieplats på väldigt olika villkor. Den som vill vara med där får jaga spelare till löner man inte har råd att betala. Går man upp som AIK nu, så löser det sig, åtminstone tillfälligt. går man inet upp så har varje satsning bara blivit ännu ett steg på den grav man gräver åt sig själv i jakten på att ta sig upp. Det var skillnad när det avr några miljoner som skiljde i tvpengar mellan lagen men 25 miljoner enbart på hockeyliag/allsvenska bidrag. Det går inte att hålla på så i fortsättningen.