Patric Blomdahl: " Det handlar mer om att spela fysiskt, att man visar att man är jobbig att möta"

(Nye AIK-forwarden Patric Blomdahl med hundarna Bailey och Sally. Foto: privat)

Finallaget Djurgården var intresserat. Semifinallaget Linköping likaså.
Men Patric Blomdahl föredrog nykomlingen AIK.
– Det kändes som rätt läge att komma hem till Stockholm. Och jag känner mycket för AIK. Spelade där som junior i en fem, sex år, säger AIK-forwarden.

Han känner spelare som Jonas Liwing, Mattias Beck och David Engblom från förr. Men han ringde ingen av dem för att kolla hur tränarna är:

– Nej, jag har ju haft Roger Melin i Linköping i två år och Gunnar Persson i Linköping ett år. Jag vet vad det är för figurer, säger han uppskattande.

Vad är det du gillar med Roger?
– Att han får alla att känna sig avslappnade. Det är alltid rätt skön stämning i laget när han är tränare.

Gunnar då?
– Han är också sådär, de är ganska lika. Det är två rätt… humana människor. Alltså på så vis att man kan slappna av runt dem och det är skönt att spela i såna lag.

Men nog känns det lite oväntat att du valde att inte gå vidare med såväl DIF som LHC för att istället ta det lag som experterna redan nu tippar som dyngsist i tabellen?
– Ja, kanske men det är spännande också – för mig personligen och hockeymässigt. Jag tror jag kan utvecklas mer i AIK, att jag får ta mer ansvar där.

Och mer speltid?
– Ja, jag hoppas ju det och får man mer speltid och så, så får man ju bättre chanser att utvecklas, säger 26-åringen.

Han är 185 centimeter lång men väger hela 100 kilo.
Mycket muskler på en lite mindre yta än man är van vid kanske. Hundrakilosspelarna brukar ju vara ett par decimeter längre än Blomdahls 1,85.

– Jo så är det nog, ha, ha. Men jag har slitit mycket i gymmet också. Det har jag gjort sedan jag var 18. Jag gillar att träna och har slitit mycket i gymmet… så då har det blivit så (att kilona har gått upp).

Du har fått stämpeln som tuffing i både LHC och Frölunda. Vad tycker du om det?
– Jag trivs bra med den rollen, det har funkat för mig och är det som har tagit mig dit att jag kan spela hockey på den nivån som jag har spelat. Jag har spelat fysiskt, det har varit uppskattat och jag kommer att fortsätta med samma spel, men sedan ska jag förhoppningsvis få göra det med fler minuter per match nu.


(Blomdahl i Frölundatröjan, tar sig ett snack med DIF-forwarden Zigomanis och en domare. Foto Hamid Shokatyan/jarnkaminerna.se. Arkivbild)


AIK har inte haft någon riktig finne i röven på motståndarna, en sån där jobbig retsticka. Är det den rollen du vill ta?
– Ja, dels det men jag kan även bidra med mer. Jag behöver inte bara åka runt och snacka skit utan det handlar mer om att man spelar fysiskt, att man visar att man är jobbig att möta.

Och bana väg för finlirarna i laget?
– Ja, ha, ha, jag hoppas det!

Hur ska motståndarna känna när du är på isen?
– Det är väl främst backarna, de ska veta att det alltid är jobbigt att åka ner och hämta pucken. Att vi kommer med mycket fart, framför allt vi forwards. Att vi spelar fysiskt med bra fart. Sedan vill jag utveckla mitt spel och skydda pucken bättre i anfallszonen och ta min in mer framför mål, bli lite mer av ett hot framför målet också.

Böka mer framför kassen i en Holmströmroll?
– Ja, det kommer jag att göra, jag ska jobba mer på det. Jag har ju aldrig haft krav på mig att göra poäng i något lag där jag har varit, men det har funnits tiden när jag har haft bra stäm med det också. Så det är något som jag vet att jag kan göra mer av också, säger Blomdahl.

När bloggen når honom är AIK-forwarden ute på promenad med Amstaffhundarna Sally och Bailey.
Med tanke på fajterna som han har tagit, på rollen han har fått som en jobbig en på isen så ger Patric Blomdahl en helt motsatt bild av sig själv när man pratar med honom och när jag ber honom att beskriva sig som person:

– Jag är väl… ganska tystlåten. Och snäll! Hoppas jag. Du får fråga min fru, hon vet nog, ha, ha… hm. Nä men det är väl det. Jag försöker vara glad, skrattar och så men jag håller väl inte låda direkt, det gör jag inte. Men jag skrattar åt de andras skämt.

Vad ser du fram emot mest just nu, när det gäller hockeyn alltså?!
– Oj, hm. Men jag hoppas vi får tillbaka mycket publik och så är det några härliga Stockholmsderbyn där mellan AIK och Djurgården, som är något som man ser fram emot.

Varför tycker du att de AIK-fans som tidigare struntat i hockeyn, ska börja gå på matcherna igen?
– Nä men det är väl så att alla fans vill se ett lag som jobbar hårt, som sliter för varandra och har mycket hjärta. Och det har vi. Det är en stor anledning att komma och titta, att vi har såna spelare som vill jobba för AIK och för att hålla AIK kvar i elitserien.

Hjärtat var ju lagets signum i vintras, det känns som att sportchefen Gozzi byggt vidare på det?
– Absolut. Sedan kommer det att bli tufft som nykomling men man kan komma rätt långt med mycket hjärta och så. Sedan finns det mycket hockeykunnande i laget också. Många unga nya spelare som kommer ta ett kliv till!