Marie möter: Gustaf Wesslau del ett

(Gustaf Wesslau augusti, 2010. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Det är tre veckor kvar tills trainingcampen börjar.

Men för Gustaf Wesslau har det nya NHL-livet redan börjat.

Han valde att åka till Columbus redan nu i helgen.

– Det är bra att åka dit tidigt, då visar man att man är intresserad, säger Wesslau.

Det är personer i och runt Columbus organisation som gett honom rådet att åka lite tidigare än han egentligen behöver. Och nu hinner han ta en sväng extra till målvaktstränaren som finns i London, Ontario i Kanada fem timmar bort från Columbus.

Wesslau kommer som alla nykomlingar att bo på hotell i början, han har lite trådar på gång men kommer också få hjälp att hitta boende av materialförvaltarens fru som passande nog är – mäklare.

– Ja, ha, ha. Väldigt smart, alla som kommer dit ska ju ha hjälp med hus och sånt, he he.

Nu kan det ju lika gärna bli farmarlaget Springfield som NHL-laget Columbus så det där med boende får vänta till efter campen.

Och visst är Wesslau beredd på att det kan bli AHL även om siktet såklart är inställt på NHL:

– Alltså... den tanken (AHL) den har man ju. Som europeisk målvakt får man väl räkna med att det tar en stund innan man förtjänar en tröja i NHL, man måste klara av den nordamerikanska stilen först.

Har du förberett dig på något annat sätt i sommar när du nu byter liga?

– Nej, det har jag väl inte gjort. Men jag har ju varit där borta i en vecka på ”development camp”. Deras fysträning var lite annorlunda, med mer cykel än löpning, men jag körde med det som har fungerat de två senaste åren – att jag har löpt lika mycket som jag har kört cykel - och jag tänker inte ändra på det, det är ju dumt att ändra de som fungerar, säger Wesslau.

En del NHL- klubbar har en väldigt bestämd åsikt om hur samtliga målvakter i deras olika lag ska spela. Det finns en stil som alla bör följa.

Men så är det inte i Columbus och Wesslau har inte fått några direktiv om att han måste vänja sig vid någon ny stil:

– Nej, vi har en jättebra målvaktstränare. Han sa att ”du har varit med så länge och spelat professionell hockey så mycket så det är bara detaljer som du behöver jobba med”. Grundspelet har jag ju och det tyckte han såg bra ut. Det är bara detaljer som han vill ändra på.

Skönt?

– Ja det är skönt att han inte lägger sig i på så vis att han inte vill ändra mitt spel i grund och botten. Det är klart att han säger till om något är jättegalet och så men det är det ju inte i mitt spel, säger Wesslau med ett leende.

Och det har han fog för.

Det var det briljanta spelet i Djurgården under säsongen som gick som tog klubben till SM-final och honom själv till ett NHL-kontrakt.

(Wesslau i en av semifinalerna mot LHC. Foto Daniel Pettersson/jarnkaminerna.se)

Men den där bubblan som han var i under slutspelet, hur hittar man dit?

– Åh jag tycker inte att det var så stor skillnad (mot resten av säsongen) utan det kändes stabilt hela säsongen. Men det är klart att jag spelade bra i några matcher då fick jag spela mer och då blev det mer fokus. Då såg andra att fan han är bra. Det märks ju mer då (i ett slutspel) än om man spelar varannan match i elitserien och då bara är en i mängden.

Men visst var det väl lite skillnad? Det kändes som du tog ett steg till där i slutet?

– Jo man formtoppar kanske lite i slutet av säsongen, så är det ju. Men då är man ju mer samspelta som lag också. Då har man tränat ihop hela året och så har det alltid varit för mig att i slutet av säsongen så spelar jag bättre, då sitter grejerna mer och mer, konstaterar Wesslau och fortsätter:

– Och när man har hunnit spela ihop sig och fungerar bra med medspelarna i alla situationer, då kan man koncentrera sig mer på skytten och kliva ut någon decimeter och vara mer aggressiv på skytten någon centimeter till. Man kan lita helt på att medspelarna tar sidledspassen och returerna och så och lägga allt sitt eget fokus på skytte i stället.

Gör man inte alltid det?

– Man försöker men om man är osäker på sina medspelare så står man och funderar på vad skytten har för alternativ, då tänker man på vad som händer i andraläget och så, då fokuserar man inte på skytten på samma sätt, då vågar man inte vara lika aggressiv på skytten för då finns det luckor och sidledslägen som andra kan skjuta i. Det är viktigt att man som målvakt kan lita på sina medspelare, att man vet att de gör sitt jobb.

(Tillit gav självförtroende som gav segrar. Foto: Hamid Shokatyan/jarnkaminerna.se)

Och det gjorde lagkamraterna i Djurgården. Men då innebär ju det så klart att det blir lite knepigare för Gustaf Wesslau nu när han kommer till en klubb där han inte har någon som helst koll på medspelarna.

– Ja, så är det ju alltid när man kommer till en ny klubb. Men de är så talangfulla där borta, det är elitserieklass – minst – på alla de vet hur man spelar bra. Sedan är det klart att det tar en liten stund innan man känner hur de spelar men är man (som målvakt) bara tydlig i sitt spel så löser det där sig snabbt bara man får börja spela tillsammans.

Den förre Djurgårdskeepern får nu slåss med Steve Mason, 22 och Mathieu Garon, 32, om en plats i NHL. Det är två bra målvakter men inte helt omöjliga att peta. Mason, som stod flest matcher förra säsongen var ”bara” 27:a i NHL:s målvaktsliga med 20 wins och 90,1 i räddningsprocent.

Men Wesslau vet att det är tuffa tider som väntar:

– Jag får träna hårdare och bättre än dem, vara bättre än dem. Det är den enda lösningen. Jag kan inte slå dem på talang utan bara genom att jobba hårdare och träna mer och bättre.

Känns det nervöst nu när det börjar närma sig?

– Nej, nej, tvärtom, det ska bara bli roligt. Det är det här – att få komma till Nordamerika och spela med de bästa i NHL - som man har försökt sträva efter ända sedan man började spela hockey. Nervös kanske man blir den dagen man har slagit sig in och tagit en plats... eller nä jag vet inte. Jag kan bli nervös inför matcher – för att man är laddad och så- men inte inför att åka dit och spela. Är man det så är man osäker och det är jag inte.

Men jag kan tänka mig att det är lite som första dagen i första klass, lite pirrigt med allt nytt folk?

– Äh, det är ju hockeyspelare! Och vi är ganska lika över hela världen, säger Wesslau och skrattar gott.

Han kommer dessutom få sällskap av flickvännen Caroline, som inte åker över nu men kommer lite senare när det börjar bli klart var han ska bo och spela. Så det blir ett äventyr för båda två.

Gustaf Wesslau hoppas att det blir ett långt äventyr men det första kontraktet är bara på ett år. Det var så han själv ville ha det.

(Inne i bubblan. Foto: Daniel Pettersson/jarnkanminerna.se)

– Meningen är väl att jag om ett år ska vara en av de två i NHL-laget. Det är det som de jobbar för och har sagt hela tiden. Det var därför jag valde Columbus och för att jag har en chans att få in foten efter det första året och sedan stanna och fortsätta spela i NHL det andra om jag inte gör bort mig helt. De lade upp en konkret plan, det var det som lockade mer än de andra lagen som bara var intresserade i största allmänhet.

Men är det inte lite kort med bara ett år?

– Nä för det handlade om sånt som att man inte vill ha rookielön år två om man blir kvar och så. Jag ville kunna ha ett envägskontrakt andra året om jag blir kvar, det var lite sånt det handlade om. Jag är så pass gammal att jag inte ville skriva såna rookiekontrakt som sträcker sig över lång tid. Det gör man mer om man är runt 20 år, det är mest då man skriver på treårskontrakt i första kontraktet, säger Wesslau.