Marie möter: Gustaf Wesslau del två

(Gustaf och Jhonas på Hovet i augusti. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Han gick på is med de andra NHL-spelarna i augusti på Puddinglägret. Och han har självklart fixat lite tips och råd från Jonas Gustavsson, Jhonas Enroth och Henrik Karlsson om hur det är i största allmänhet på och vid sidan av isen där borta på andra sidan pölen.

Vad de sa?

Ja till exempel att Wesslau ska vara beredd på att det blir mer pp och boxplay än här hemma då ”domarna tar för allt därborta”.

Vi träffas en vecka innan han ska åka.

Solen skiner, det känns fortfarande sommarvarmt även om man kan ana hösten lite i en och annan vindpust.

Det är flera månader sedan han skrev på kontraktet och det gick rätt fort när det väl hände.

Det var först under kvartsfinalerna mot Brynäs som han fick höra av agenten att det satt representanter från NHL-klubbar och tittade på honom med mer seriösa ögon:

– Sedan när vi gick vidare från kvartsfinalerna så blev de än mer intresse och sedan i semifinalen kände jag väl att NHL-kontraktet var nära och sedan när jag inte gjorde bort mig helt i finalen så... säger han och ler stort.

Men de lystna blickarna från NHL-klubbarna var inget som störde honom.

– Nej jag har inget problem med sånt där, inte så att det påverkar mitt spel. Jag hade rätt bra koll, pratade med min agent hela tiden. Han berättade att Columbus skulle flyga över och se en match och att de skulle sitta och streama en av matcherna mot Linköping – den som vi vann med 2-1 i sudden. Och det var ju en av mina bästa matcher på hela slutspelet. Så sånt stör mig inte.

Det kanske peppade dig att spela bättre?

– Äh, inte det heller. Jag kan stänga ute sånt. När det är hockey så är det hockey och inget annat för mig.

Men det har gått rätt fort det här? För fyra säsonger sedan var du andremålis i Malmö?!

– Ja, men jag har lärt mig en jäkla massa grejer på de här åren. När man blir äldre så förstår man bättre hur saker och ting funkar, hur allt funkar – både på i livet och på isen. Man mognar i största allmänhet.

(Redo för Columbus! Foto:www.hockeymedmariehallman.se)

Hur märker folk runtom dig det tror du?

– Det märks kanske inte så mycket i spelet men det är mer att man inte hetsar upp sig lika mycket, man sitter inte och jämför statistik som då. Förr satt man och tänkte mycket hockey – hur går det för den och den och vad händer där och så. Nu kan jag koppla bort det och göra annat och sedan knäpper jag på några timmar innan match, säger Wesslau och fortsätter.

– Jag har hittat en skön distans nu. Det är fortfarande bara hockey man lirar, man behöver inte göra en så jättestor grej av det. Man vet att bara jag tränar bra, käkar bra och sover bra så kommer det att funka för mig.

Men det blir till att följa lite hockey på datorn ändå.

Han vill ju följa Djurgården även om han är på andra sidan.

– Ja det är klart att jag kommer att göra det. De andra klubbarna som jag har spelat i, Borås och Malmö har jag inte fått någon känsla för men här i Djurgården känns det mer som att man... det är en bra klubb. Jag har trivts så jävla bra så det är klart jag kommer att följa dem och elitserien hela vintern.

(Tillsammans med Patrick Cehlin under slutspelet. Foto:Hamid Shokatyan/jarnkaminerna.se)

Vad har varit det bästa i Djurgården under de här två åren?

– Fansen så klart! Men också sättet som Djurgården fungerar. Man har ju spelat i några klubbar och så kommer man till Djurgården så snäpps nivån upp flera steg både på och utanför isen. Det märks i hur man tränar, vilka tränare man har, hur klubben tar hand som spelarna både på och utanför isen. Det är en jävligt proffsig och bra skött klubb.

Bästa minnet så här långt då?

– Det är ingen enskild grej utan mer Djurgården som förening. Det bemötande som man har fått, att de tar så bra hand om oss, är det som har gjort att man har spelat bra. Sedan måste jag faktiskt säga försäsongerna – de har varit roliga fastän det har varit svintunga lägerveckor för de där veckorna är roliga också. Alla samlas och fastän det är jobbigt så är alla glada och på gott humör. Det är såna minnen som man kommer att ha, de hårda och svinjobbiga men också roliga försäsongsveckorna när man har haft kul och fått träffa grabbarna igen och köra tillsammans.