Marie möter Andreas Engqvist del två

(Engqvist i DIF-dressen. Foto: Daniel Pettersson/jarnkaminerna.se)

Eftersom han åker till Canadiens får han en liten utmaning till, att lära sig franska. Något pluggande har det inte blivit men:

– Jag har faktiskt köpt en ordbok så att jag har ett litet lexikon. Det kan vara bra att kunna några strofer. Sedan är Montreal blandat med folk som pratar både ock men visst är det absolut en fördel om man kan några strofer när man kommer det. Det blir lite nytt det också.

Säg något på franska då?!

– Hm jag har lärt mig en fras… så jag kan fråga om de kan engelska, he, he. Jag kände kanske att det var den bästa frasen att börja med. Jag tror att det är lättare att lära sig resten när man bor där.

(Engqvist, Ölvestad och Cehlin måljublar. Foto: Hamid Shokatyan/jarnkaminerna.se)

Någonstans mitt i intervjun kommer jag på en grej som jag har glömt. Som ni kanske minns brukar Andreas Engqvist sjunga i duschen när Djurgården hade vunnit. ”Åh en sådan härlig dag…” var en av favoriterna och i våras, under slutspelet, kom vi överens om att jag skulle spela in en snutt och lägga upp på hemsidan någon dag när DIF hade vunnit någon av sina matcher.

Men jag glömde ju helt bort att banda det där. Både i våras och nu på sommaren när vi båda var på Hovet. Så det blir ingen sång. Men mentalt kommer Engqvist vara med sina forna lagkamrater under säsongen.

Och han har ju fått en hel del värdefulla minnen med sig. Vad är det mest värdefulla?

– Det är nog egentligen allt! Det var ju första elitklubben som jag har spelat i och i början när jag om så gick det ju lite trögt, Vi hade inte så jättemånga framgångar sedan har vi spelat bättre och bättre både jag och laget. Och framförallt förra året är ju något som man kommer att ha med sig hela livet. Den säsongen vi gjorde nu senaste trycket runt hockeyn och allt sånt där. Det kommer man att minnas.

Vilka är de största stegen som du har tagit under den här tiden?

– Jag vet inte men det har blivit något varje år. Men förra året var nog det bästa, både personligen och även för laget, det var många bra saker som hände där.

(victoryroundabouts eller vad segerkullerbyttor kan tänkas heta på engelska? Foto Hamid Shokatyan/jarnkaminerna.se)

Du får ta med dig segerkullerbyttorna och segersången till Montreal då…?

– Ja, ha, ha. Jag ska så alla att försöka göra det där med, he, he. Närå jag skojar bara men de har mycket fans, det kommer att bli kul, säger Engqvist med ett skratt.

Han tar flickvännen med sig och hoppas stöta på de andra svenskarna i NHL här och där. Det finns ju inga landsmän i Montreal, men Kyle Klubertanz, den förre Djurgårdsbacken försöker också slå sig in i Canadiens.

– Ja Kyle är ju det närmaste man kommer en svensk i klubben, det är kul att ha någon man känner! He, he.

Jag tycker det är rätt coolt att du låter så enormt lugn. Som om det vore en resa till Säffle typ?

– Jo men det är klart att det är pirrigt. Det har känts långt bort men nu så… man börjar bli lite nervös när man tänker på det. Eller nervös, det är mer att man är förväntansfull och ser fram emot det, sa Andreas när intervjun gjordes, det vill säga några dagar innan han åkte över i början av september.

Och än så länge har det alltså gått bra.

Eller som Engqvist själv säger på Montreals hemsida: ”Playing in the NHL has always been my dream. I’ll do whatever it takes to get there”.