Bång " Ska man vinna måste man fortsätta kriga, det vet vi"

 
(Daniel Bång krigar på. Foto:www.hockeymedmariehallman.se)


Det blev ingen tangering av rekordet men en pinne fick AIK med sig hem åtminstone.

Och rekordjakten, det är det mest alla runtikring som har haft koll på:

– Ja faktiskt. För så mycket har inte jag tänkt på det i alla fall, inte mer än att man ser att vi har avancerat i tabellen. Man måste in och kriga varje match. Att tänka att ”nu har vi vunnit sex, då är det bara ställa ut skridskorna”, det går inte, säger Daniel Bång.

Men visst har det infunnit sig en lite skönare känsla än vanligt i takt med att segrarna har kommit:

– Innan serien började sa man ju att vi skulle vinna max fem matcher, så det var skönt att få ge en doja i röven på dem som sa så. Men som sagt, man får ta varje match för vad den är. Ska man vinna så måste man fortsätta kriga, det vet vi, säger AIK-forwarden.

Matchen mot Modo blev tajt. Ett mål var under ordinarie speltid, sedan avgjorde Modobacken Daniel Josefsson efter 38 sekunder av övertiden.

– Vi gjorde väl en ganska dålig start, var lite trögstartade i första, sedan kom vi tillbaka i andra och tog över spelet lite. De fick ett sent mål i första, sedan var andra ganska jämn, vi gick upp till 1-1 sedan var det lite fram och tillbaka i tredje. De hade fler skott än vi (Modo vann skotten i tredje med 11-1) men vi hade också lägen och så var Fasth jättebra.

Men det var nära att just Bång tryckte in ett ledningsmål i slutet av andra:

– Pucken låg och dansade på mållinjen. Jag slängde mig för att slå in den, vet inte om jag träffar deras backs klubba eller något. Sedan vet jag inte hur pucken kommer upp i slottet igen. Jag vet inte om det är Johan (Andersson) som slänger in pucken i mål sedan men då var (Johannes) Salmonsson inne i målgården, berättar Bång och fortsätter:

– Domaren hade dömt bort ett av deras mål innan men ja, äh. Jag vet inte. Han (Salmonsson) stod väl där i målgården men han blev inputtad tror jag. Men skit samma, det var inte mycket att göra åt det.

Varför startade ni så trögt då?

– Jag vet inte men de spelade lite likt oss, åkte in och smällde på och var lite hetare i de matchbilder där vi brukar vara ganska bra. Det var lite hetare helt enkelt, det var det som avgjorde första samtidigt så tycker jag att vi ändå håller matchen rätt bra i schack. Visst, vi släpper in deras mål med en minut kvar av första men annars så tycker jag att vi håller ut dem hyfsat.

Den här magiska känslan av flyt som man får när vinsterna trillar in, är den borta nu?

– Nej, absolut inte. Vi är lika bra som vi var innan förlusten igår och vi har väl haft någon match före den, tror det var en i Timrå, där vi gör en ganska dålig start där med men då kom vi igen. Och igår, det kunde ha gått åt båda håll. Men det är bara ta lärdom av förlusten i går och ta med det vi gjorde bra, nu vet vi vad som krävs.

Men kan man förklara hur det känns att vara inne i ett sånt där stim? När man tar vinst efter vinst?

– Ja, det är klart att man får en jävla bra känsla i laget, samtidigt som vi har sagt att vi ska vara ödmjuka i varje match och det är väl det som har varit bra att vi har faktiskt har tagit en match i taget och att vi har sagt till varandra att vi ska komma ihåg jobbet som vi har gjort. Det är det som har gjort att vi har vunnit.

Finns det risk att man glömmer det där?

– Jo man så fort man känner att det börjar skena iväg så är vi på och påminner varandra om jobbet och Roggan (tränaren Roger Melin) och de andra påminner oss också om att vi ska vara ödmjuka. Då drar det inte iväg.

Hur har ni hanterat i laget att ni plötsligt höjs till skyarna?

– Äh, det är bara att fortsätta. Det är bara att köra på, att inte krångla till det. Bara fortsätta på det spåret som vi har haft, säger Daniel Bång.

Hans minst sagt oväntade resa till Karjala Cup och avslutningsmatchen mot Finland väckte stor uppmärksamhet.

För honom själv var det en boost för  självförtroendet.

– Ja det måste jag säga. Att spela i landslaget har ju alltid varit en dröm. Att spela i Tre Kronor var en speciell känsla, när de spelar nationalsången och man står med landslaget, då vet man att nu är det speciellt. Nu sa man representera Sverige, det var en lite speciell känsla.

Var det inte konstigt att bli inslängd sådär?

– Jo, ha, ha. Jag träffade (Djurgårdsforwarden Daniel) Brodin innan och så var det ett helt nytt lag där en del spelat i landslaget ett tag. Det var lite nytt och ovant men det vara bara att gå in och köra på, säger Bång och fortsätter:

– Jag hade inte tränat på två dagar, hann inte värma, det var bara rätt in till isvärmningen innan matchen, så det var lite speciellt men samtidigt så var det skönt. Man han inte tänka på det, man bara flyger ner och gör det man ska. Sedan är det klart att jag var lite nervös men det är ju också ett tecken på att det är något viktigt som man ska göra.

AIK har spelledigt på lördagen, och kör sin match på söndag i stället då man tar emot Skellefteå på Hovet.

Det blev förlust i första matchen 2-3 som spelades på bortaplan.

Bång var inte med då men konstaterar att

– De har gått jäkligt bra i år.

 Men ni måste ju vara favoriter nu, med eran form?

– Va? Nä, inte mot dem. De ligger ju högre än oss. Men äh, man försöker att inte tänka på sånt där, vad som skrivs om favoriter eller när vi är nertippade, man vill bara spela hockey.