Zibanejad nära elitseriedebut. " Det är bara att ha kul och njuta av det"

(Nika Zibanejad är sugen på elitseriedebut. FOTO: DIFHOCKEY.SE)


17-årige Mika Zibanejad var en av de större skrällarna när Roger Rönnberg presenterade den stortrupp som 13-18 december slåss om platserna till årets JVM-lag.
Mika har under torsdagen och fredagen varit med och tränat med Djurgårdens A-lag och kommer – kanske – att göra sin elitseriedebut i morgon.

Det beror lite på skade och sjukläget i laget, bland andra Mario Kempe har varit sjuk, Tjärnqvist har varit skadad och Nisse Ekman är ju avstängd.

Om det blir spel eller inte bestäms efter morgonvärmningen på lördagen.
Och det är klart att det blir lite nervöst om det nu blir spel, säger Zibanejad till bloggen:

– Ja det är det alltid när man sätts i en ny situation, men samtidigt så är det bara kul. Det är något man har krigat för länge, så det är bara att njuta av det och ha kul.

Vad säger du om dina chanser att sedan få åka med till JVM?
– Oj, jag har inte hunnit smälta det (uttagningen till stortruppen) riktigt men jag resonerar som så att har man blivit uttagen så har man en chans. Jag är inte där för att fylla ut utan det är bara ut och köra och göra det bästa av situationen så får man se hur långt det sedan räcker. Men chansen har man ju…

Mika Zibanejad har en mamma från Finland och en pappa från Iran. Han är dessutom bror med Monir Kalgoum som gjorde ett starkt JVM när det begav sig för hans del och som i dag spelar hockey i England.

– Han är en förebild och en anledning till att jag började med hockey. Han har varit ett stöd för mig under hela min hockeyresa och jag har sett upp till honom spelmässigt. Han har varit väldigt viktig för mig, säger Mika.



(FOTO JIMMY PETERSON)

Som faktiskt inte började med hockey förrän han var sju år.
– Jag började spela tennis när jag var sex, sedan hängde jag med ut när brorsan spelade. Jag tyckte det såg roligt ut och när jag väl startade så var det, det enda som var roligt.

JVM-förbundskaptenen Roger Rönnberg har sagt att han vill ha spelare med vinnarskallar, hur tävlingsinriktad är du?
– Jag är väldigt tävlingsinriktad, tävlar i alla moment. Jag är född med det, har det lite i blodet. Pappa är gammal volleybollspelare och har spelat i landslaget sedan spelar ju brorsa hockey, så jag har alltid varit tävlingsinriktad och tävlar i alla lägen, det är roligt.

Mika Zibanejad går på hockeygymnasiet, hinner inte göra mycket mer än att spela hockey men gillar att spela tv-spel och lyssna på all möjlig musik.
– Ja det är alltifrån house till hip hop, all slags musik.


I omklädningsrummet är han:
– En ganska lugn kille som har lätt för att prata med folk. Jag försöker vara lite ledare fast ändå inte. Är inte så att jag pratar inför gruppen utan pratar mer med den det gäller och försöker skapa lugn och ro inom gruppen. Sån är jag som person.

Mikas J20- tränare Tony Zabel beskriver honom så här:
– En stor, lång och stark spelare med bra teknik och jättebra speluppfattning. Han har ett jättebra skott och kommer att bli en bra målskytt. Och han spelar i elitserien nästa år, det är jag säker på. Och jag blir inte förvånad om han spelar i morgon (då a-laget möter Timrå hemma på Hovet )

Men han gör inte så många mål?
– Jo men det beror på att han är för lojal mot laget. Nu har vi flyttat ut honom på kanten och då har han börjat smälla in puckarna, då tar han för sig mer. Sätter man honom som center så täcker han upp ytorna för åt alla andra.


(Måljublar (i mitten med galler) tillsammans med Calle Ackered och Fredrik Weigel. FOTO: JIMMY PETERSON)

Och just det här med att vara FÖR lojal, känner Mika Zibanejad väl till själv:
– Ja det har blivit lite så… det är mitt tänk att laget ska vinna hela tiden. Att det ska gå bättre för laget än för mig själv. När jag är forward (på kanten) så försöker jag gå rakt på mål och använda den fart och det spelsinne jag har, samtidigt som jag skjuter. Sedan kan jag som sagt bli lite för osjälvisk i vissa lägen, det kan jag se som en nackdel och något att jobba på.

Varför är du sån då?
– Jag vet inte men när jag var liten så var jag inte den som kunde åka ifrån alla och då fick jag lita på mitt spelsinne och mitt passningsspel. Det har väl följt med länge även fast jag kan sätta dit puckarna då och då så gör jag hellre en snygg assist än ett snyggt mål.

Var spelar du helst om du får välja?
– Svår fråga för jag kan spela båda så det är upp till coachen var det behövs folk… men personligen tycker jag att forward är roligast för då får man vara lite mer framåt, mer aggressiv och checka mer. Jag får ut mer av mitt spel då, är lite för lojal och täcker för mycket bakåt när jag är center.

J20 tränaren Tony Zabel beskriver honom som ”Marcus Krüger eller kanske ännu mer som Jacob Josefson).

Och när jag frågar vem han är mest lik av Mathias Tjärnqvist (som styr in puckar framför mål) eller Mario Kempe (som lirar in målen) så blir Mikas svar:
– Lite av båda. Jag kan ta skitjobbet framför mål om det krävs men det är inte min spelstil i grund och botten, jag är kanske inte mer som Kempe men jag är mer en spelfördelare/målskytt. Den som ska producera framåt.

Förebilden, förutom brorsan Monir, heter Sidney Crosby:
– Jag har följt honom sedan han kom till Pittsburgh, som är mitt favoritlag i NHL. Han har imponerat mycket i sitt spel och i sin inställning till hockeyn. Han har kul där ute men ger samtidigt hundra procent, är en riktig vinnarskalle och kan ibland bli FÖR grinig. Men det är nog sånt som tillkommer när man har en sån attityd som han. Crosby har allt som en hockeyspelare behöver, kan båda göra mål, passa och ta det defensiva jobbet så därför är han min förebild.