Gynge: " Det kändes som Växjömatchen förra året. Vi laddade upp på samma sätt som då"

 

(Richard fångad vid ett annat tillfälle. Foto: www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)

Det som inte skulle kunna hända, hände. AIK höll undan för Modo och nu är nykomlingen som allmänt tippats dyngsist i slutspel. Och Richard Gynge har inte förstått än vad som har hänt:

– Nej inte riktigt, än. Ha, ha, ha, säger han med ett skratt tidigt på söndagsmorgonen.

Träning väntar snart men segerskytten minns mer än gärna matchen mot Modo. Som han beskriver så här:

– Det var väl en kämpamatch, mellan två lag som behövde vinna. Det var ganska tufft, smällde en del men det var inga speciella fajter sådär. Det var väl lite slutspelskaraktär på matchen.

Och bara 12-15 på de två första perioderna?

– Ja det var lite tillknäppt men det beror väl mycket på att man spelar enkelt och inte vill göra några misstag.

När kände du att det kunde gå vägen?

– Alltså det kändes ganska bra hela matchen. De tog ledningen snabbt, vi gjorde 1-1 och så länge det var lika så kändes det ganska bra. Sedan fick de något pp i tredje och då spelade de riktigt bra. Då var nära, ganska så nära att de gjorde mål även om det inte var puckar på mållinjen.

Men när kände du att ”nu är det klart”? Efter ditt mål?

– Nej, för då (12.15 i tredje) var det ganska lång tid kvar.  Och det var ju bara ett mål! Vi visste inte hur det gick i de andra matcherna och det går inte att ta något för givet. Så det var väl först när de fick en utvisning när det var tio sekunder kvar, då först… kände jag att nu går det.

Varför visste ni inte hur det gick?

– Jag vet inte, ingen sa något om det där och ingen sa några resultat heller. Det var som en vanlig match, även om det plingade till ibland på jumbotronen men det hinner man inte se riktigt.

Segermålet som tog AIK till slutspel var ett snärtigt handledsskott. Ett typiskt Gyngemål.

– Ja det var roligt… jag fick en bra passning, sedan var det en kontring, jag och Steen och Liwing kom i kontring tillsammans, Rudan (Rudslätt) också, han gick hårt på mål då blev det öppet för mig att göra mål.

Så ni störtade alla fyra om jag fattar rätt nu?

– Ja, vi håller inte igen, ha, ha. Nä men Liwing följde med som back och Rudan gick på mål, då blev det öppet för mig i slottet.

Och du blundade som vanligt när du sköt?

– Ja, ha, ha, ha. Det kan du skriva upp! Jag vågar knappt titta upp ju.

Men är det inte svårt att blunda och skjuta?

– Äh, det löste sig, konstaterar Gynge glatt.

Efter målet flög han som en liten studsboll upp på sargkanten och hängde sig över plexiglaset och skrek allt han orkade. Men hur i hela världen kom han dit upp egentligen? Jämnfota hopp?

– Nä men det går att ta sig dit upp, man håller bara i plexit och drar sig upp, he, he. Det är ju bara någon meter upp…

Det är nog längre, men hur fick du den här idén?

– Nä men jag har funderat på den målgesten i några år och tyckte det var dags att damma av den. Man vet inte om och när man gör några så viktiga mål igen.

Har du kört den förr?

– Nej jag har mest slängt mig mot plexit men det fick jag sluta med när den där Leksandskillen åkte igenom plexit, ha, ha, ha (se länk längre ner).

Sedan undrar man ju hur du kom ner? Gör det inte ont att hoppa ner på skenorna?

– Äh, det är inte så högt och i och med att du håller i dig med händerna så kan du dämpa fallet lite.

Du skrek som bara den när du hängde där?

– Ja, jo, det gjorde jag kanske. Jag minns inte riktigt men det gjorde jag nog. Det var rent spontant i så fall, he, he. Men de (laget) tyckte målet var kul och målgesten tyckte de var riktigt rolig, he, he.

Och varför inte. Klart det behövs en speciell målgest till en speciell match som denna.

– Ja det kändes lite… det var lite flashback. Det kändes som Växjömatchen förra året. Och vi laddade upp på samma sätt som då. Värmde på Hovet och sedan åkte vi och vilade i Solna på ett hotell där istället för att åka hem som vanligt, berättar Gynge.

Exakt varför det var bra att köra den uppladdningen kan han inte säga, kanske var det för att man fick återskapa sköna Växjövibbar från förra året. Men speciellt blev det. Och spännande och kul, som Gynge själv konstaterar.

Kvalserien, som det faktiskt också kunde ha blivit, har han inte ens tänkt på.

– Nej, faktiskt inte. Det är klart att man har tänkt att man mycket hellre vill lira i slutspel än kvalserien men jag har inte tänkt att vi kan hamna i kvalserien egentligen. Det har inte varit några tankar alls på det.

Fast det kunde ha blivit det med ju?

– Jo men vi hade marginalerna med oss på vår sida…

Vad är det som gör att ni klarar det fast det bara inte ska gå typ.

– För att vi har ett jäkla bra lag och en bra lagmoral. Det finns en stomme som har varit där i ett par år. Vi har fått spela ihop i några år, då lär man känna varandra och blir trygg i gruppen och det gör det lättare för nya att komma in i gruppen också.

Varför spelar det roll att man är trygg i gruppen?

– Jo men om man kan vara sig själv och alla gör allt för varandra, liksom… det verkar som vi gör det bra. Alla har räknat ut oss men vi gör det bra ändå. Men vi ska vara glada, det hade kunnat gå hur som helst faktiskt. Vi har haft lite flyt.

Att ni skickar Modo som har så mycket högre lönebudget än er till kvalserien, är det extra gött?

– Nja, de tjänar väl minst det dubbla eller tre gånger mer men det är inget man tänker på direkt. Vi visste knappt vilka som hade gått dit. Vi kollade bara uppåt och var fokuserade på vårt. Vi måste ju ladda om nu, det är match igen i morgon… (och här hörs det hur han bara leeeer från öra till öra).

När jag pratade med HV71 i går så sa de att de valde er med förhoppningen att ni ska vara slutkörda nu efter att ha slagits för livet och jagat slutspel i de sista matcherna?

– Jo men jag hoppas nog att det är lite kvar hos oss. Att vi gick till slutspel ger ju oss en boost också, både mentalt och fysiskt. Det blir nog spännande, det är ett riktigt bra lag vi möter. Men vi kan spela avslappnat nu, vi har allt att vinna!

Hur blir de att möta HV71?

– Som lag är de nog det svåraste som går att möta, nästan. De vann så då är det väl så. Det svåraste med dem är väl att de har så skickliga spelare på alla poster.

Hur blir det att spela sju matcher mot samma lag, det har varken du eller en hel radda spelare hos er gjort förr?

– Nä precis men det blir en riktigt kul ny upplevelse. Jag tycker att man lär sig mycket av att spela såna här matcher och det blir väl lite mer känslor, när man får fajtas en kväll och sedan ses kvällen efter så blir det speciellt men det ska bli roligt!

Fotnot: Den som vill se "Leksandskillen hoppa genom plexit" kan se det här...

Den som vill se Gynge fira hittar mål och plexiglasvrål (lite i allafall) här. Men man måste in till cirka 2.35 av klippet.

Här hittar man en stillbild på Gynge också.