Zibanejad: "Revanschlusten är stor"

(Zibanejads säsong med a-laget är slut, nu väntar slutspel med J18 och J20 till att börja med. Foto: www.hockeymedmariehallman.se/arkivbild)

Han gjorde 3-2 bara 5.49 från slutet och var nära att sätta en historisk segerpuck mindre än en minut in i förlängningen. Men Luleå vann och nu får Mika Zibanejad sikta in sig på slutspel med J18 och J20 och sedan U18 VM på det.

Men först söndagens sjunde och avgörande kvartsfinal där Luleås Robin Jonsson avgjorde 13.45 in i sudden. När jag pratar med 17-årige Zibanejad ett par timmar efter avgörandet jobbar han fortfarande på att smälta det som har hänt.

– Det är svårt att beskriva känslan men självklart så känns det tungt. Vi ledde hela matchen, sedan att de får sitt mål i sudden och vi åker ut… det är tungt.

(Zibanejad vs Fabricius. FOTO JOHANNA LUNDBERG)

Hur gick tankarna inför förlängningen?

– Det kändes som att vi var starka och att vi hade visat det. Vi visade att vi kunde komma tillbaka, gång på gång trots att de kvitterade snabbt på alla våra mål och det kändes som att vi hade kunnat köra på. Vi kände oss starka och kom ändå med tre raka vinster till den avgörande matchen och kände väl att vi inte hade något att förlora, men sedan åker vi ut. Sån är hockeyn.

(Hannula gör 2-1..... FOTO JOHANNA LUNDBERG)

(...och avslutar målet med att själv landa i målburen.. FOTO JOHANNA LUNDBERG)

 

Hur har det varit att spela de här matcherna? Kul? Nervöst?

– Jag vet inte… men det har väl varit lite allt på en och samma gång. Det är klart att det är lite nervöst, särskilt för mig som spelade mitt första slutspel och det är första gången man känner att nu är det match sju och ska avgöras, men det har varit jättekul. Och jag har fått en erfarenhet till, till nästa år och till slutspelen med J18 och J20. Nu vet man, om det blir en sån situation igen, så kanske man hanterar den annorlunda än tidigare. Men annars har det mest varit kul att köra sin första säsong med a-laget och göra sin första säsong där, det var en bonus. Det är stort! Säger Zibanejad.

17-åringen fick en gyllene chans att avgöra efter cirka 50 sekunder av förlängningen.  Han hade öppet mål, fick pucken men fick inte riktigt kontroll över den och läget rann ut i sanden.

– Ja, det var synd att vi inte får in pucken där. Men pucken började spinna och roterade ifrån mig. Jag tror att Kronwall trycker pucken mot andra sidan, den sidan därifrån jag kommer. Jag går mot puckens riktning, går tillbaka men när Staffan styr pucken så börjar den spinna och studsa jättemycket. Och när jag bara ska lägga in den så spinner pucken iväg från bladet, den gled ifrån mig. Det var synd även om vi hade lite fler lägen också i sudden som vi kunde ha avgjort med.

Ja du hade en chans till va? Efter cirka fem minuter?

 – Ja, jag hade ett skott från fel sida, fick ta emot pucken men kunde inte skjuta direkt och sedan tog pucken på en bralla. Men det är framför allt första chansen där i sudden som jag borde ha gjort mål på.

(Zibanejad gör 3-2 FOTO ANDREAS GRANDIN)

 

Men ett mål blev det, 3-2 efter 14.11 av tredje, framspelad av Marcus Krüger. Pucken gick via skridskon och in men Zibanejad hade skenan i isen och gjorde ingen sparkrörelse och då är det mål, enligt reglerna och målet godkändes efter en videokoll:

– Jag skulle vrida upp mig för ett direktskott, såg att Krüger passade, fick inte passningen där jag ville där och pucken studsade lite men jag tycker inte det var något att diskutera. Det var ingen spark, utan jag vred bara på foten och styr in den och det får man göra, säger Zibanejad.

Som var lite deppig över att det målet inte räckte:

– Ska jag vara helt ärligt så borde det ha varit det målet som var avgörande när det bara var drygt fem minuter kvar och eftersom vi ändå har lyckats behålla ledningen i slutet av de andra matcherna. Så det var surt att vi inte lyckas med det. De får med sig en billig utvisning och gör mål i sitt pp med någon minut kvar. Klart det var surt.

Lite typiskt då att Robin Jonsson som typ aldrig gör mål avgör?

– Jo men i sudden så känns det ju som att vem som helst kan avgöra. Det kan vara en studspuck eller vad som helst och nu hörde jag att deras mål studsade på ett benskydd och in s det är bara tillfälligheter. Det är sällan man ser några konstnummer som avgöra en sån här tajt förlängning.

(Kronwall, Brodin och Nilson är glada efter 1-0. FOTO ANDREAS GRANDIN)

 För Mika Zibanejad väntar till att börja med slutspel med J18 och J20 som båda har tagit sig vidare till kvartsfinaler i sina serier. Några av kvartarna krockar tidsmässigt men som det ser ut nu så är det J20 som prioriteras då även om Zibanejad hoppas kunna spela med båda lagen i de kommande slutspelen.

– Ja man får ta det lite som det kommer, det beror på hur kroppen känns nu när man spelat match varannan dag också.

Förbundskaptenen Pär Mårts sa till mig att han inte vill ta ut dig i träningslandskampen om tio dagar, eftersom du – som han sa – ska spela U18 VM i april?

– Fast jag är inte uttagen än, så det får stå för honom.

Men han sa att det är något de är överens om mellan landslagen?!

– Okej, men som sagt, jag är inte uttagen än. Vi får se om jag blir det först.

Men om du blir det då. Orkar du – fysiskt och psykiskt – med både två slutspel till plus U18 VM?

– Jadå. Det är klart att man har blivit lite sliten, jag skulle ljuga om jag sa annat men det tar mer psykiskt än fysiskt att spela match varannan dag tycker jag. Det sätter sig lite i skallen men samtidigt så känner jag revanschlust. Både från den här kvarten och från att ha torskat två raka SM-finaler förre, först med U16 och sedan J18, så revanschlusten är stor.