Marie möter: Markus Svensson

(Markus i Malmötröjan. Foto Jonna Wallgren/privat)

Silly season börjar lugna ner sig lite och det börjar äntligen bli läge att göra lite mer tidlösa snack med intressanta spelare. AIK:s målvakt Markus Svensson är en av dem, vi hann inte pratas vid efter att han hade signat för klubben. Men nu så! Här är han Markus Svensson!

AIK:s målvaktstränare ser en ny Fasth i Markus Svensson. Själv ser han mest en möjlighet att lyfta sitt spel ett par steg till.

– Elitserien är ett steg till, det är en ny liga, det känns bara spännande. Och för min del handlar det om att vara så bra förberedd som möjligt. Jag lägger stor vikt vid det, säger han.

De flesta hockeyspelarna har barmarksträning nu, men AIK:s målvakter kör något ispass extra varje vecka. Något som är en nyhet för Svensson:

– Vi hade väl någon sommar i Malmö där vi åkte skridsko istället för att springa ett pass i veckan, sedan har man väl varit på något läger och så men jag har aldrig varit i gång vid den här tiden. Men det är kul att få jobba på detaljerna i lugn och ro.

Vad gör ni då?

– Det är mest teknik och grunder i målvaktsträningen. Att nöta på sånt.

Är du inte lite asless på att dra på alla grejerna just nu?

– Nej jag tycker det är skönt att vara igång! Det blir ett litet avbrott från den vanliga träningen också.

Slipper du något jobbigt pass med löpning nu?

– Nej, tvärtom, det blir lite träning utöver det andra, lite extra men det är bara perfekt.

Just nu tittar Markus och målvaktstränaren Stefan Persson på ”lite vinklar och förflyttningar” Vad måste bli bättre för att det ska funka i elitserien?

– Jag tänker inte så mycket så, på vilken liga det är utan tanken är att hela tiden bli bättre på alla bara. Och just nu är det förflyttningarna och att hålla ihop grejerna som vi har jobbat med. Man jobbar mer med att göra allt mer kontrollerat, att man är noggrann och följer pucken och sånt där. Det handlar mest om att komma och stå rätt.

Vad är en bra räddning för dig?

– Det är när man får pucken i magen eller bröstet. Då har man stått ganska bra, säger AIK-målvakten och får därmed fem plus av coach Persson som kör stenhårt på det här med konsekvens och jobba rätt.

En stil som är långtifrån den Markus Svensson körde för några år sedan:

– Ja, då var det extremt yvigt. Jag var ut och tävlade på varje puck, flög till höger och vänster hela tiden. Sedan kom jag till Malmö där fick jag bra hjälp av Kristoffer Martin som hjälpte mig att få struktur på spelet, att få mer struktur på grejerna.

Det där har givetvis AIK:s målvaktstränare Persson stenhård koll på. Han gjorde en grundlig research och tog bland annat kontakt med alla tränare som Svensson har haft – även som liten.

– Jag hörde lite om det från en gammal tränare som han (Persson) hade pratat med. Och jag gillar det! Han (Persson) är ju väldigt noggrann i allt hur man jobbar och så och det sporrar bara en själv.

Och jobba hårt det är han van vid:

– När jag var yngre så var jag aldrig med i TV-pucken och var ingen jättetalang sådär. Visst, man ansågs kanske som talang i Kalmar men tittar man utöver det så var det inte så och jag har fått jobba hårt.

En av dina tidigare tränare sa att du mer eller mindre bodde i hallen?

– Jomen det var väl fördelen med att spela i en mindre klubb, jag fick vara med i flera lag och köra lite extra. Sedan hände det faktiskt att vi som i hallen när vi var små! Det var lite kul även om det inte var så populärt, ha, ha, skrattar Markus och fortsätter:

– Vi var väl ett gäng, som var 13-14 år kanske, som sov kvar där några gånger. Vi var ute på isen och lattjade och lite sånt… det var väl inte tillåtet men det gjorde vi några gånger. En gång kom a-laget hem tidigare från en match och då blev vi påkomna. Som straff fick vi städa läktaren men det var det värt, he, he.

Några övernattningar på Hovet lär det inte bli men hela bohaget är, liksom flickvännen Ellen på väg till Stockholm. De flesta prylarna har han fått hit nu, Ellen kommer senare i sommar.

Varför blev det just AIK?

– För att det är en väldigt anrik klubb, det var spännande att få komma ett snäpp upp, sedan såg man förra säsongen vilket fantastiskt tryck det är på läktaren. Att Stefan (Persson, målvaktstränaren) finns här lockar också. Det var en helhetsgrej liksom. Dels något spännande, något nytt och så bra förutsättningar att utvecklas vidare.

Någon tvekan innan du bestämde dig?

– Nej jag kände att det var rätt för mig. När det väl blev konkret snack gick det fort.

Som för Johan Andersson? Som tog en kvart på sig att bestämma sig inför förra säsongen?

– Jasså? Ha, ha , ja nästan så, ha, ha, ha. Det var skönt!

 Du nämnde fansen, hur mycket betyder deras stöd?

– Mycket, det är jävligt kul med sånt drag på läktarna.

Det kan vara rätt krävande också fansen?

– Äh men jag tycker oftast att man har högre krav på sig själv. Mina egna krav är oftast högre än de som finns runtikring. Det har man lärt sig med tiden att det är det man tycker själv som är det viktigaste.

Hur är han som person då?

– På isen gillar jag att tävla, vill alltid tävla på träningar och matcher. Det är roligt att utmana sig själv. Vid sidan av är jag ganska lugn i det mesta faktiskt. Jag är lite tystlåten… eller jag är ganska blandad. Tycker det är jättehärligt att gå på stan med mycket folk omkring mig men tycker också att det är skönt att gå ut själv i skogen. Jag gillar det mesta är ganska lättsam som person.

Vad gör du när du inte spelar hockey?

– Oj, allt möjligt. Det kan vara skönt att vara ute och promenera, jag kollar film, tar det bara lugnt. Jag har prövat jakt och sånt också men jag fick aldrig ens se något djur när jag väl skulle skjuta så det var sådär… jag gav det kanske inte chansen riktigt.  Sedan hobby… jag har ingen jättespecifik hobby, gillar att göra det som faller mig in. Det framstår ju som tråkigt när man säger det men jag kan ju inte ljuga heller, ha, ha.

Men en nästan hobby har han i alla fall kommer vi fram till:

– Jag läser mycket, är lite periodare när det gäller böcker. Gillar Dostojevskij och såna klassiska böcker. Det kan gå ett år utan att jag läser, sedan kan det vara jätteintensivt.

Hyfsat ”tunga” böcker du läser då?

– Ja, jag vet inte varför men det började väl med att jag var tvungen att läsa lite sånt i skolen, det var inte kul. Sedan tänkte jag väl att jag ska läsa dem någon gång utan tvång och det kändes bättre, då var det harmoni.

Några större märkligheter har Markus inte för sig innan match:

– Nä jag peppar mest mig själv. Jag har haft ganska mycket för mig förr men jag har jobbat med att få bort sånt, det kan bli jobbigt annars, ha, ha. Men jag tar på mig grejerna på vänster sida först. Fast jag är högerhänt. Varför vet jag inte! Har bara gjort det sedan jag var liten.

Blir du nervös inför matcherna?

– Lite, men det vill jag vara. Jag fokuserar mycket och jag skulle bli nervös om jag inte var spänd! Alla är ju olika, vissa kan garva och gå ut och köra, jag gillar att vara lite för mig själv.

Några dryga, störiga Stockholmare har han inte stött på. Tvärtom, killarna i laget känns som ”bra karaktärer, tränar hårt och mycket” och Stockholm som stad känns ”bra”.

– Allt finns ju. Jag har inte varit i Stockholm så mycket, det är mest om man har varit här och spelat, så det är ganska nytt och spännande. Men det är det alltid när man kommer till ett nytt ställe. Och Stockholm är stort så det är nog spännande en längre tid!