Tobias Viklund: "Det är en skön känsla när man täcker skott"

 (Tobias Viklund, ny i AIK. FOTO: PIA ILENIUS/WILD WEST SUPPORT)


Det var nära att det aldrig blev någon hockeyspelare av nye AIK-backen Tobias Viklund.  Den första hockeyträningen, när han var sex, sju år, var nämligen allt annat än rolig. Och Viklund slutade direkt.

– Jag hade ju åkt skridsko sedan barnsben på en tjärn men när alla andra började med hockey då slutade jag, säger han med ett skratt.

Vad hände på den där träningen egentligen?

– Vi skulle åka runt, runt och lägga oss på rygg på blålinjen och på mage vid rödlinjen. Jag tyckte inte det var hockey och då slutade jag. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men du vet hur det är när man är barn. Åka runt, runt och lägga sig på mage var inte min idé med hockey.

Ett par år senare gav han hockeyn en ny chans. Och tur var det, nu var det roligare och Viklund blev fast i sporten som han älskar.

 När han ska beskriva sin spelstil låter det så här:

– Jag är en skridskostark back som älskar att spela ishockey och att få bidra till och hjälpa laget.

Styrka och svagheter?

– Jag är bäst på att åka skridsko, sedan är väl inget annat så där jättebra, ha, ha, eller allt går att förbättra ska jag väl säga, säger den nye AIK-backen.

Som är lite mer defensivt lagd än han själv vill:

– Jag drar mig hemåt mer än jag borde kanske. Jag vet inte riktigt varför, det blir väl så.

Hur ska det funka i AIK, där vill man ju att alla fem går med upp?

– Ja, vi har inte haft något snack så men tanken är ju att vi backar ska leverera pucken snabbt bakifrån, åka mycket skridskor och så. Så jag jobbar på att följa med upp…

Har tränarna sagt att du måste blir mer offensiv?

– Nej, det är något jag vill utveckla själv. Och jag gillar AIK:s sätt att spela. Att de har fart, hjälper varandra att köra på. Det är ändå en lagsport, ska man nå resultat så gäller det att gruppen strävar åt samma håll.

Jag såg i en gammal intervju att du hellre täcker skott än skjuter?

– Ja om jag måste välja! Annars gör jag gärna båda. Men det är en skön känsla när man täcker skott, när man kan hjälpa målvakten och så.

Värsta skottet som du har täckt och fått på dig?

– Inget i ansiktet faktisk, det var nog när jag var dumdristig och gick ner på knä för att täcka ett skott under JVM. Då fick jag ett slagskott rakt emellan byxan och knäskyddet och fick krypa av isen, minns Viklund med smärta.

 Och just gå ner på knä och täcka skott är ju ett big NO NO.  Det är ett bra sätt att få knäskålen bortskjuten och det är inget man bör göra, i något läge.

– Nej, ha, ha, ha. Jag vet! Och knäskålen var inte långt borta då, så det var dumdristigt att täcka just så. Men jag kom väl inifrån och föll nästan samtidigt, säger Tobias Viklund i ett försök att förklara just den täckningen.

Sedan enas vi om att nej, tack. Inga fler gå ner på knä och täcka skott med knäet mot skytten. Vansinnigt ju.

 (Tobias täcker gärna skott, fast inte med knäet numera. FOTO: PIA ILENIUS/WILD WEST SUPPORT)

Varför blev det då AIK för Viklund, som närmast kommer från Frölunda:

– AIK är inne i en positiv utveckling, det är många som har utvecklats här och presterat och det är något jag vill vara del av.

Ni hade en riktig skitsäsong i Frölunda trots många tunga namn i laget. Vad hände?

– Jag vet inte, det var tufft från start. Vi försökte, gruppen var jättebra och allt men det var svårt och det är svårt att förklara vad som hände. För egen del var säsongen lite upp och ner. Vi förlorade mycket ett tag och kanske tryckte jag ner mig själv för mycket.

Nu har du ju inte hunnit spela med AIK men med tanke på det du sett när ni har mötts, vad är skillnaden mellan lagen?

– Det är väl att AIK:s spel bygger på spel, det är aggressiv hockey, köra på liksom. Det är så jag tycker att hockey ska spelas. Sedan ska man inte vara dumdristig och bara ösa på, det gäller att försvara sig bra också, som AIK gjorde.

Vad förväntar du dig själv av kommande säsong?

– Att jag ska utvecklas, ta ett steg framåt. AIK är inne i en positiv trend och jag har fått en bra känsla för laget. Det är bra karaktärer, bra människor som är tajta i gruppen, det märks.

Är det svårt att ta sig in?

– Nej, tvärtom! Alla har varit kanonbra, de frågar om det är någonting man behöver hjälp med eller vill veta. Alla är hur trevliga som helst.

Det här med bra karaktärer, vad menas med det egentligen?

– Sättet som alla är på. Att man är hjälpsamma. Vi har bara kört barmark än men alla har bra inställning till träningen, det är bra närvaro, alla är med och kör, det gör att man kommer närmare varandra, säger Tobias Viklund som nu har flyttat in i samma hus som Stefan Johansson och Johannes Salmonsson.

Klokt att sätta Piteå Stefan i samma hus som KramforsTobias.

– De kanske tänkte att vi skulle förstå varandra, säger Tobias Viklund med ett skratt.

Vid sidan av isen gillar han att fiska – all möjlig fiske visar det sig.

– Att havsfiska lax är kul. Och gädda, då får man lite motstånd! Det är ju själva fångsten som är kul, att man får jobba lite.

Viktor Fasth gillar ju att fiska, liksom Dick Tärnström så där Viklund fiskekompisar om nu Fasth stannar.

Annars då?

– Jag älskar att kolla på tennisturneringar. Fast jag är inget bra på att spela själv. Sedan blir det en del dataanvändande. En del spel och att bygga med hårdvaror.

Några av Djurgårdens spelare brukar ju arrangera tv-spelsturneringar och i AIK är det tydligen Christian Sandberg som är grymmast på counter strike (får man höra nu!)

Idolerna som liten hette Magnus Wernblom, Anders Söderberg och … Jarmo Myllys!

Wernblom och Söderberg har sin naturliga förklaring i att Wernblom också var från Kramfors och att han och Söderberg brukade var runt och hälsa på kidsen ute i föreningarna där uppe.

 Men Jarmo Myllys, som visar sig vara den största barndomsidolen, kräver en förklaring:

– Ja, he, he jag hejade på Luleå när jag var liten. Jag tycket han var så jäkla bra. Jag hade till och med en San Josétröja och en Luleåtröja och en gång när Luleå var och spelade i Övik så fick de stryk i förlängningen. Myllys blev arg och slog sönder en klubba, då gick jag ner och frågade vakten om jag fick bitarna av klubban! Så hans klubba satt på min vägg, konstaterar Viklund med ett skratt.

Med tanke på både Wernbloms och Myllys beryktade humör är det ju lite ironiskt att Viklund själv både beskrivs och beskriver sig själv som ”lite för snäll kanske. På isen alltså!”

– Jomen jag är ganska lugn. Jag borde kanske ta några fula utvisningar ibland, någon crosscheck eller så i nacken, då kanske de inte vågar stå där nästa gång, he, he. Närå. Och det är aldrig bra att ta onödiga utvisningar. Men jag kanske borde ta för mig mer, ta lite mer initiativ. Även om det inte har något med att vara för snälla att göra, säger Viklund med ett skratt.

Han har lätt till skratt hur som helst. Ser som alla andra fram emot derbyna och gillar verkligen det tryck som båda Stockholmsklackarna kan få till när de känner för det.

– När det blir så där extremt så tänker man på det. Inte när man spelar, men mer runtikring. Det är så pass bra tryck som man inte är van vid.

Och nu får du AIK-fansen i ryggen?!

– Ja, det ska bli så kul!

Men det innebär viss press också. Efter att ha nått semifinal första comebacksäsongen i elitserien är kraven så klart högre på AIK inför kommande säsong?

– Men det är bara kul! Man har stora förväntningar som spelare också. Sedan får man ta det match för match… ja jag vet att det låter tråkigt men man får inte börjar fantisera om hur det ska se ut om 55 omgångar för då blir det problem, avslutar Viklund.


FOTNOT: Stort TACK till Pia Ilenius och redaktionen för WWS - Wild West Support för lån av bilder på Tobias. WWS eminenta sida hittar ni här.