Läget i elitserielagen del ett

Knappt två månader kvar till seriestart och nu när NHL-deadlinen är passerad är det dags att gå igenom elitserielagen. Det är ingen rankning, utan mer en koll på läget i lagen -som det ser ut just nu. Och den är gjord i bokstavsordning. Hur jag rankar lagen inför seriestarten tänkte jag återkomma till.

 

 (AIK fick behålla Fasth, här i kamp med Patrick Cehlin som också blir kvar kommande säsong, liksom Dick Tärnström. FOTO JOHANNA LUNDBERG)

AIK 

Bästa värvning:

Att Viktor Fasth blev kvar! Om man nu kan kalla det en värvning men den trygghet och stabilitet som han ger till laget är helt sanslös. Mest spännande blir att se om Linus Videll kan lyfta sig och ta det där sista steget – som han aldrig riktigt tog i SSK – och bli en poänggörare att lita på i alla väder. Intressant också att se om målvaktstränare Perssons spådomar om Markus Svensson ”samma skalle som Fasth” slår in. Då kan AIK bli en mardröm för många lag.

Tyngsta förlusten: 

David Engblom. Killen som är ett enda stor AIK-hjärta och var lagpappan som hissade när det behövdes och tog ner ungtupparna på jorden när det svävades i det blå. Nu är han förvisso kvar som materialförvaltare och kan fortsätta det jobbet, men blir det samma sak som när han var en av spelarna? Att Zednik försvann är bara bra. Däremot var Pavlikovsky nyttig. Oväntat tapp liksom Johan Andersson och Peter Nolander, som ersätts av Rosén och Viklund. Sedan tycker jag att Beck förtjänade en bättre behandling. Men det är en annan historia.

 

Största utmaningen: 

Att leva upp till de höjda kraven. Inför förra säsongen förväntade sig ingen någonting. Allt över kvalplats var en bonus. Men efter semifinalplatsen så lär inget utanför slutspelsplats räcka för att göra fansen nöjda. Å andra sidan bör man ju minnas att AIK – i sista matchen - var något mål från just kvalserien. Och känna glädje över slutspel, om det nu blir ett sånt.

 

BRYNÄS 

Bästa värvning:

Ryan Gundersson, back från Örebro. Var på tok för bra för allsvenskan redan den gångna säsongen. Bra skott, fin speluppfattning och seriöst attityd. Kan bli en jobbig jävel att ta sig förbi för motståndarna, har även offensiva kvaliteter som kan ge poäng.

Johan Holmqvist ersätter Thomas Greiss i målet och det får väl ses som en uppgradering – men då måste ”Honken” bli mer konsekvent och inte blanda och ge så mycket. Spelare som Lavander, Ollas och Widing tillför energi. Kan Widing få fart på målskyttet är mycket vunnet.

 

Tyngsta förlusten:

Talangfulle backen Mattias Ekholms flytt till Nashville kan bli kännbar, om nu inte Gundersson fyller ut den platsen, vilket jag tror han gör med råge. Eero Somervuoris näsa för mål och assist (34 poäng) kommer märkas även om han inte var lika bra i vinter som säsongen innan. Men kanske är tränarbytet största skillnaden. Czarnecki  gjorde underverk med små medel. Kan Tommy Jonsson, som nu gåyy från assisterande till headcoach göra detsamma?

 

Största utmaningen:

Att få de unga stjärnorna i laget att fortsätta ta kliv på kliv framåt. Tittar man på de rutinerade namnen så är varken back eller forwardssidan något man skrämmer motståndare med. Bland de äldre är det mycket jobba, jobba, eller ska vi säga gneta som gäller. Uppsidan finns framför allt i pigga kids som Johan Larsson och Calle Järnkrok. Men unga spelare kan lätt få en dipp som blir dyrbar. Orkar de dra lasset hela vintern? Och ska Daniel Widing få igång målandet? Det kan behövas som understöd till de yngre.

 

 

DJURGÅRDEN

Bästa värvning:

Gustaf Wesslau, målvakt och Kyle Klubertanz, back. Två kuggar från silveråret är tillbaka. Wesslau må ha haft en skitsäsong i AHL men det har å andra sidan bara stärkt honom mer mentalt och gjorde honom än mer sugen att visa vad han går för. Klubertanz gjorde 31 pinnar för DIF senast och kommer bli viktigt inte minst i pp.

 

Tyngsta förlusten:

Nichlas Falk, back och center samt Marcus Krüger, center. Att Staffan Kronwall drog vidare direkt var en missräkning, att Mika Hannula aldrig stannar länge var väl väntat. Men största luckorna lämnar Falk och Krüger efter sig. Falk var guld värd då han dels kunde användas där det behövdes, då han var en lagpappa och en enorm pådrivare utanför isen. Krüger gjorde ett grymt jobb med sin blick för spelet och sin skickliga hantering av pucken. Frågan är vem som ska ta vid i det jobbet.

Största utmaningen:

Att få Marcus Nilson att vakna till liv igen. En Mackan i högform är guld värd, en förkyld, antibiotikaspäckad och håglös Nilson (a la förra säsongen) skapar mest irritation. Djurgården måste bli mer stabila, få en mer konsekvent poängproduktion och stannar bara Zibanejad även denna säsong så kan han bli den som fyller luckan efter Krüger på ett fint sätt.

 

 

FRÖLUNDA

Bästa värvning:

 Inte helt lätt att hitta någon bästa här men varför inte Frederik Andersen? Stor som en ladugårdsdörr och visade under VM att han kan växa ut (och då inte bokstavligen) ytterligare och bli den jämna målvakt som Frölunda saknade förra säsongen. Luleåbacken Pierre Johnsson och forwarden Mathias Olimb får väl räknas till killar med potential.

 

Tyngsta förlusten:

Riku Hahl, Niklas Andersson och Tomi Kallio. En forwardstrio som förvisso börjar bli till åren men ändå toppade den interna poängligan med respektive 44, 30 och 24 poäng. Att plocka hem gamla godingar som Magnus Kahnberg och Jari Tolsa väcker fina minnen från förr men är Dragkedjan lika bra nu som de var då? 

 

Största utmaningen:

 Att inse att det inte var bättre förr, rensa ut surdegen som dragit ner klubben i bottenstridsträsket de senaste säsongerna och jobba mer och bättre med mindre pengar. Ett gigantiskt minus i ekonomin kommer kräva besparingar och håller verkligen dansken och unge Hellberg som målvaktspar?

 

FÄRJESTAD

Bästa värvning:

Inte så mycket att välja på. Inga stora namn eller tunga värvningar hittills även om det ska bli intressant att se hockeyallsvenskarna Fredrik Pettersson-Wentzel och Joakim Hillding pröva vingarna i elitserien. Intressant också att se hur nye tränaren Niklas Czarnecki tar sig in i la famiglia.

 

Tyngsta förlusten:

Forwardsduon Dick Axelsson och Mattias Sjögren samt målvakten Alexander Salak. Axelsson kan finta bort vem som helst och är briljant med pucken när han är på humör, Sjögren är en sån där skicklig och stabil spelare som bara går och går, Salak var emellanåt rena rama väggen och tvingade Nihlstorp att ta ett kliv framåt. Pålitlige poängplockaren Pelle Prestbergs lär saknas, märkligt att han inte blir kvar.

Största utmaningen:

Försvara guldet. Mästarna är alltid jagade och även om Färjestad har kvar gott om fart och stabilitet så skulle man behöva hitta en oberäknelig rackare som Dick sätter den där extra kryddan på anrättningen.

 

HV71

Bästa värvning:

Lugnt på värvningsfronten här med så här långt. Men med tanke på det hallabalu som var runt förre tränaren Janne Karlsson och missnöjet med den hockey han ville spela, framför allt under slutet av säsongen, så får nog nye tränaren Ulf Dahlén sägas vara nummer ett. Bra jobbat också att få in Jason Krog i laget.

 

Tyngsta förlusten:

Martin Thörnberg, forward som går till Ryssland samt finländske landslagsbacken Pasi Puistola som även han väljer KHL.  Rivige Thörnberg skapar oreda i alla försvar, den virvelvinden hade HV behövt. Puistola – och landmannen Juuso Hietanen som också lämnar – var HV:s två poängbästa backar. Det kommer märkas.

Största utmaningen:

Få alla att dra åt samma håll. Ulf Dahlén är en man som ställer höga krav och vill peta i allting. Kan han få laget med sig på ett bättre sätt än Karlsson fick. Och hur och med vem ska Fredrik Bremberg spela med i vinter? Där sitter Jönköpingslaget på ett sparkapital som måste förvaltas bättre.