Mitman: "Jag siktar på att ta ett allsvenskt kontrakt"

 (Mitman poserar på porträtt av JOHANNA LUNDBERG inför J20-slutspelet.)

Lugnt på silly season fronten just nu. Och märkligt lugnt och tyst runt Simon Mitman, en störtskön energispelare som ger allt och lite till och som definitivt borde vara på väg mot ett bra kontrakt.

Men just nu är det lite stiltje på den fronten med visar det sig, när jag ringer upp honom och kollar läget:

– Jag håller på och kollar lite med allsvenska klubbar, det är alltifrån norr till söder, vi får se vad det blir, säger Mitman.

Och konstaterar att:

– Det kan bli så att jag tar den långa vägen (division ett), eller så blir det en annan väg. Jag får ta den här sommaren och kolla vilka klubbar som är intresserade och vad jag själv vill. Men jag siktar på att ta ett allsvenskt kontrakt, annars får man börja i division ett och jobba sig upp, för upp ska jag.

Vad är viktigt när du väljer klubb?

– Att jag kommer till en klubb som tror på mig, en klubb som satsar på unga spelare och känner att de vill satsa på mig, och så att jag trivs socialt.

(Mitman smäller på i sedvanlig stil. FOTO JOHANNA LUNDBERG)

Mitman har, med sin frejdiga spelstil och sina orädda, tuffa tacklingar blivit lite av en publikfavorit bland de Djurgårdsfans som ser juniorhockey. Det märktes när han fick göra några inhopp i elitserien i vintras (17 matcher, speltid 4,39 i snitt). För hur många andra juniorer har en högljudd hejarklack redan första matchen när de kommer upp? Inte många. Men det hade Mitman. Och visst borde åtminstone ett antal allsvenska klubbar vara intresserade.

Men från Djurgårdens sida har han inte hört ett ljud. Inte från a-laget i alla fall.

– Nä ingenting. Jag har pratat med (J20 tränaren) Tony Zabel som jag har haft kontakt med i nästan hela mitt liv, men jag har inte pratat något med Djurgården (som klubb, eller någon i a-laget). De har inte sagt så mycket, eller rättare sagt, vi har inte haft någon kontakt alls.

Och ändå är du Djurgårdare ända in i själen?

– Ja, absolut, det är det som ligger närmast hjärtat.

Vad säger du själv om din insats under de matcherna som du fick spela?

– Jag var ju med på bänken i många matcher, men i de jag fick spela så var det väl… det gick inte dåligt men inte extremt bra heller. Det var inget genombrott som jag var med om, jag skulle väl ha behövt ha en sån där ”woaw, vad han är bra match” men det hände aldrig.

Vad fick du höra efter dina matcher i a-laget?

– Ingenting. Det var dålig kommunikation kan man väl säga. Jag pratade lite med ett par J20-spelare i Linköping. De fick feedback efter varje match de var upp och spelade men sånt förekom inte i Djurgårdens a-lag. Det är ganska stängda dörrar, man får gissa sig fram istället för att någon säger vad som är bra, vad man skulle behöva bli bättre på, vad man ska jobba extra med… allt sånt som man skulle behöva veta. Jag tror det skulle vara bra att få höra såna grejer, både för deras (a-lagets) och spelarens egen skull.

Men det är ju typiskt hockey. Det är ju ofta man hör att spelare får gissa sig fram?

– Ja, jo, och man vet ju själv varför man är där men man vill gärna ha lite feedback på vad de vill att man ska göra också. Så det var lite tråkigt att ingen sa något. Det var samma efter säsongen. Det blev ganska tyst då med. Man (a-laget) tar de spelare man tycker om, resten bryr man sig inte om. Sedan har Tony försökte ge mig tips personligen, men det är för att han är snäll och tycker om mig som spelare, berättar Simon Mitman.

 (Mitman stoppar Timråspelare. FOTO JOHANNA LUNDBERG)

Han är för gammal för J20 nu då han fyllde 20 i maj och ska som sagt hitta ny klubb då Djurgårdens a-lag inte är intresserade. Och själva klubbletandet är en ny erfarenhet det med:

– Jag har ju alltid spelat i Djurgården, som är min moderklubb. Jag har alltid tagit ett steg vidare i Djurgården, från år till år så jag har aldrig behövt bry mig om att byta kubb. Så det är en ny grej det med, det kan vara både positivt och negativt. Man jag tycker att det borde finnas ett bättre avslut i en klubb. Att de säger att du behöver några år där och bli bättre på det här så kan du få chansen sedan igen.

Nu var det bara tack och hej leverpastej eller?

– Ja, precis. Sånt suger faktiskt. Det är så mycket snack om att klubbarna är dåliga på att få fram bra juniorer men det är ingen som bryr sig sedan när man inte är junior längre. Men det måste jag säga, att där är Tony (Zabel) guld! Han har berättat personligen att det här ska du jobba med, vad som fattas och så. Han är jättehjälpsam. Men det gör han för att han vill hjälpa mig personligen, det har inget med Djurgården att göra, konstaterar Mitman.

Som gärna kommer tillbaka till Djurgården någon gång senare i karriären. Att han hade den där hejarklacken och blev lite av en kultspelare hos DIF-fansen minns han med glädje:

– Ja, ha, ha, det kändes bra. Men det var väl spelstilen och att de vet att man är Djurgårdare som gjorde det?! Det var jättesmickrande, jättekul och en bra anledning till varför jag ska jobba hårt för att komma tillbaka. Det ger motivation för att göra det jobbet, så småningom komma tillbaka till Djurgården och visa att de hade fel. Det är helt klart en bra morot, det är det!