Eklund: "Att vinna måste göra ont"

 
(Christian Eklund vill visa vägen mot smärtan och vinsterna. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ARKIV)


Nollade mot Linköping. Indragna i ett minst sagt sjukt spännande streckrace – åt båda hållen. Djurgården och deras fans kastas mellan hopp och förtvivlan. Men Christian ”Fimpen” Eklund har varit med förr. Och väljer att se det som går att göra:

– Nu finns två alternativ. Antingen lägger vi oss ner och dör och då hamnar vi i kvalserien och får spela bortamatcher mot Bofors. Eller så kommer man ihop i gruppen och fattar att nu gäller det att ta ett jävla krig. Det kommer göra ont att vinna de här matcherna som är kvar. Och det ska göra ont. För vi ska ta det kriget, säger Djurgårdsforwarden.

Torsdagens 0-5 mot Linköping analyserar han så här:

– Vi har en gameplan som vi ska hålla oss efter. Tummar vi på den så får de göra enkla mål, då blir det enkla misstag och de får straffa oss hårt. Vi får inte göra de här misstagen. Vi måste spela enkelt. Så fort vi inte gör det så blir det rörigt i spelet. Så fort vi inte är först på puckarna eller gör klart jobbet så blir vi straffade. Det är de här flosklerna men de stämmer. Man måste börja i det enkla, sedan kommer det andra.

Varför gör ni inte det då?
– För att det är det svåraste. En riktigt bra hockeyspelare vet när man ska spela enkelt. När man sitter och saknar en back som Ronnie Pettersson, då fattar du. Han var en back som kunde spela enkelt, ja till och med för enkelt ibland. Men han visste vad han skulle göra. Man visste att han spelar enkelt. Det var inga krusiduller.

Hemresan från Linköping må ha varit kort. Men natten blev lång. Väldigt långt.

– Det är klart vi bryr oss om hur det går. Vi ligger som alla andra Djurgårdare sömnlösa. Vi gör så mycket vi kan men i går så visar vi tyvärr jäkligt dålig karaktär och släpper in två, tre mål där vi är riktigt taskiga mot Gurra (Gustaf Wesslau, målvakten) och så börjar vi hänga med huvudet, säger Eklund och fortsätter:

– Vi är i den formen nu att vi inte kan åka runt och vinna matcher på finlir. Det är tråkigt och tufft läge men det är att spela bra som vi får betalt för. Det finns inga ursäkter nu och det gäller alla.

Lätt att säga men hur får man alla att köpa det?
– Ja man får hoppas att polletten trillat ner hos alla nu. Det är det eller kvalserien som gäller. Slutspel eller kvalserien och vi måste börja gör det är enkla. NU. Det är det som gör skillnaden. Men vi är på varandra om det.

 Det jag kan sakna från läktaren ibland är någon som tar tag i spelet, i gruppen. Någon som stoppar raset när det börjar gå dåligt, innan det faller ihop totalt i en match?

– Hm. Ja, det kanske är så. Men man försöker ju från båset, allihop försöker. Det är ju ingen som inte vill ta tag i det men det är det som är farligt också när folk åker runt och väntar på varandra och undrar vem som ska ta tag i det. Och där ligger ju ett stort ansvar på oss äldre. Vi måste föregå med gott exempel, på isen. Det räcker inte med att skrika och vara extra coach i båset. Vi måste föregå med gott exempel också och visa på isen att vi vill minimera misstagen och dra med oss övriga laget. Det är ju vår uppgift att göra det samtidigt som det ligger stort ansvar på de yngre att falla in i ledet då och känna att vi är ett lag. Det är många bitar som måste falla på plats. Men just nu gör vi inte skäl för lönerna vi har. Det har varit för många bortförklaringar. Vi hade många bra borta i går men det kan vi inte skylla på. Sånt händer. Alla har betalt för att spela i elitserien och ett sånt läge ska vi klara av. Det vet vi ju om.


(Dags att resa sig nu. FOTO ANDREAS GRANDIN)

Så hur ska snacket om att ta kriget bli verklighet?
– Jag tror mycket ligger i att vi kan spela det här enkla spelet. Att vi kan få alla att förstå att vi inte vinner matcher om vi inte gör färdigt jobbet hela tiden och att vinna måste göra ont. Vi måste vara obekväma, måste ta det obekväma jobbet. Man kan inte åka runt och vara bekväma och hoppas att allt löser sig för då löser sig ingenting. Sedan krävs det att vi äldre visar i vårt spel att vi är redo att ta lite smällar och täcka skott och hela allt det där. Att vi visar hur Djurgården ska spela, hur vi vill att alla ska spela.

Nu är ju inte Djurgården ensamma om streckdramatiken, snarare tvärtom. Det skiljer bara fyra poäng mellan sexan AIK (58 poäng) och elvan LHC (54 poäng). Men ändå känns det som att Djurgårdens tionde plats med 56 poäng är en ännu större kris än de andras tuffa läge. Kanske för att förväntningarna var så höga på laget innan säsongen medan lag som AIK inte förväntades (av media och i allmänhet) att ligga någon annanstans än i streckstriden:

– Ja jag vet inte. Kanske har vi mer press på oss. Det har vi ju i varje derby fast AIK ligger före förväntas vi vinna. Men vi ska ha höga förväntningar på oss! Vi har det på pappret bättre laget – tror jag – men det är också en sån där grej att vi kan inte gå runt och tycka synd om oss själva för det. Det hjälper inte någonting. Att älta vad vi kunde ha gjort eller borde göra hjälper inte. Inget annat än hårt jobb hjälper. Det och att ta det enkla och obekväma spelet.

Och ni har trots allt bara en pinne till slutspel?
– Ja, jag vill fortfarande inte måla fan på väggen även om vi gör många dåliga plattmatcher, vi är ojämna, vi faller igenom men vi är trots allt bara ett par poäng från sjätteplatsen. Det är inget att hänga med huvudet för. Samtidigt så är vår målsättning slutspel. Och alla i laget vill så klart vinna. Vi är också Djurgårdare. Vi tycker inte det är kul att gå på ICA och få en massa glåpord kastade efter sig eller att höra folk som hånar en bland polare och så. Vi vill inget annat än vinna. Det är klart vi bryr oss för det här är vår vardag. Vi lever i den precis som våra fans och blir ständigt påminda om läget vi med.

Finns det någon risk att det sprider sig en panik i laget då? Mot Timrå såg det väldigt spänt ut ju?
– Ja, det gör det ju men när man har varit med så länge som jag så vet man att man måste koppla bort det för annars blir det så nervöst som det var mot Timrå, att alla åker runt och är spända. Och ett nervöst lag spelar aldrig bra, men jag känner ändå inte den paniken i truppen, säger Christian Eklund och fortsätter:

– Mot Timrå blev det väl extra mycket med så många spelare borta och att det var en match alla väntade sig att vi skulle vinna. Vi hade allt att förlora bara. Men jag känner inte den paniken annars, när vi tränar eller spelar andra matcher. Vi har haft ett bra snack i truppen, om jobbet som krävs och så. Vi känner inte den paniken som folk kanske tror. Alla bryr sig om läget men vi har ingen panik. Däremot är vi medvetna om att det krävs hårt jobb nu, att situationen är allvarlig.


 (Montén instruerar i båset. FOTO ANDREAS GRANDIN)

Många har retat sig på att Djurgårdstränaren Hardy Nilsson är för passiv i båset, att han – på sitt kroppspråk – ser ut att ha tappat glöden eller inte bryr sig. Men Eklund försäker att så inte är fallet. Tvärtom.

– Alltså vi har ju en gameplan och det enda vi kan göra är att följa det han säger men när vi sedan inte gör det så är det inte mycket han kan göra. Och han gör mycket under matcherna som folk inte ser. Han ändrar lite i spelet, han gör lite småändringar här och där. Det är fegt att gömma sig bakom tränaren. Alla har sitt sätt och alla kan ju inte vara gapiga och skrikiga som jag och Jimpa (Jimmie Ölvestad).

– Hardy ligger också sömnlös, att han inte skulle lägga ner energi och tid är löjligt snack. Tränarna gör så gott de kan, det är ändå vi som spelar som måste göra det. Det är så lätt att skylla på tränarna men det är ändå vi som lirar och du kan ha världens bästa taktik men om de här enkla grejerna inte funkar, om det här obekväma spelet inte tas, då funkar det ändå inte. Och vi gör inte jobbet, i alla matcher och ibland inte i vissa delar av matcherna. Varför vet jag inte men vi äldre måste ta tag i det här nu och visa med gott exempel på isen hur det ska gå till i Djurgården, säger Eklund.

Ett problem för Djurgården i den täta streckstriden stavas målskillnad. Fem insläppta och inga gjorda mål igår gjorde inte saken bättre och nu har DIF minus tretton. Det kan jämföras med AIK som har plus åtta och övriga indragna lag som har minus två (Modo), minus sex (Färjestad), minus åtta (Växjö) och minus elva (Linköping).

– Ja, nu har vi satt oss i den här skiten så nu måste vi vinna matcher och plocka poängen och gör vi det så spelar målskillnaden ingen roll. Sedan vill man ju hitta ett bra spel inför ett slutspel också. Där vill man ju ha hittat ett spel som rullar på, där går det inte att vinna varannan match, säger Eklund.

För slutspel är som sagt målet fortfarande även om det är tuffa tider nu:

– Ja man vill ju inte baka tårtan och sedan inte få vara med och äta den.  Man börjar springa i maj och tränar hela jävla året då vill man vara med om det roligaste som finns också, det är ju därför man håller på.