(Säsongens assist?! FOTO:WWW:HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)
Han
gjorde inte målet och han avgjorde inte matchen. Men Victor Ahlström gjorde
definitivt en av säsongens mest spektakulära assists, när han lobbade fram pucken över
målet vid 3-1:
–
Jag vet inte vad jag tänkte… men jag tänkte att det var mycket folk framför
mål, så jag ville bara få in den snabbt där. Och det gick ju bra, säger Victor
Ahlström glatt.
Nu
var passningen i och för sig inte helt genomtänkt:
–
En tanke var väl att den skulle ta i ryggen på målvakten och ta den vägen in
men nu blev den lite hög istället…
Du
satsade på någon typ av rövare?
–
ja jag ville få in pucken via honom för jag tyckte att han var långt ute men,
men det vart bra ändå att de fick in den
där.
Hur
många gånger innan har du lobbat dig till en assist?
–
Nej, det var väl någon gång. det där är ju en juniorgrej egentligen. Sånt man
gör när man är junior men jag vet inte. Jag ville bara få in pucken snabbt och
det gick ju bra, säger Victor Ahlström.
AIK
hade Luleå under press även före lobben och målet men det såg ut att vara lite
väl mycket passningar runt runt där ett tag.
–
Mmm Ja precis. Viklund fick ju ett bra läge, han sköt och den tog på backen och
studsade ner bakom. Men jag vet inte… vi försöker passa mycket. De är bra på
att komma i skottlinjen så vi försöker komma i sidled och skjuta men ah. Det
var någon som täckte det skottet, då fick jag fånga upp pucken där bakom kassen
i stället, berättar Victor Ahlström.
Hur
många sekunder tar det mellan att man tänker lyfta pucken över tills man väl
gör det och lobbar?
–
Äh det är ju det att man inte tänker. Man tänker samtidigt som man gör det. Det
blev ju bra i dag i alla fall.
Har
du någonsin haft en sån assist någon gång tidigare?
–
En sån där? Nej det ska väl i såna fall vara någon gång under Huddingetiden då.
Det hör väl inte till vanligheterna att det blir sådär. Det är bara gräva över
den bara… Men jag tror att alla på den här nivån kan göra en sån där lobb, så
det är inte så speciellt svårt. Det gäller bara att man ska våga göra den. Det
kan ju bli en farlig kontring men det gick ju bra ändå.
Hur
ofta gör du den på träning?
–
Aldrig. He, he. Det bara blev så! Säger Victor Ahlström och garvar gott.
Han
var med och spelade fram brorsan Oscar till 2-1 också i början av andra
perioden också.
–
Det var bra att vi fick ett mål där, det tvingade de att öppna upp sig och
börja jaga, det gav oss mer ytor
Och
dryga sex minuter efter det, med 12 minuter spelat av andra var det dags för
lobben och målet:
–
Ja det var ju skönt men jag försökte bara få in pucken, kastade bara in den i
gröten. Jag såg dem inte men jag visste ju att Oscar och Rudslätt var där och
grötade och förhoppningsvis skulle de få tag i pucken och det gick ju bra. Och
det var skönt, det var ett viktigt mål där också (3-1), det var skönt att komma
därifrån med två mål.
Känns
det som att ni punkterade matchen där?
–
Ja, det känns så och sedan när vi höll ut där hela perioden så kändes det
ganska bra sedan i pausen när vi väntade (inför tredje). Så det var en skön
vinst, säger Victor Ahlström och strålar av glädje.
Tvillingarna
Ahlström har dominerat både första och andra kvarten mot Luleå men just i den
här matchen grumlades glädjen av skadan på Pavlikovsky, när han tacklades in i
sargen med huvudet före av Chris Abbot.
–
Man får ju hoppas att det inte är en allvarlig skada. Det är ju sånt där som
händer i hockeyn. Och man såg ju att han rörde på benen i alla fall, men det är
otäckt när det blir sådär.
Hur
är det att spela vidare precis efter?
–
Nämen
man tänker inte så mycket på det, inte nu när man såg att han mådde bra i alla
fall. Det är värre om man ser att han inte kan röra sig, då blir det värre. Men
vi såg på vägen ut och fick höra det i pausen också (att Pavlikovsky rörde sig)
och då är det ingen fara. Då är det bara köra på och hoppas att det har gått
bra för honom.
Det
kändes annars som om de heta känslorna taggades ner lite i tredje, från båda
håll faktiskt?
– Mmmm. Det kan bli så. Vi fick ju fem minuters pp också i
början och då kan det bli så att det drar ner på tempot i matchen lite… men jag
vet inte… Det var väl bra för oss, för det gick ju ändå fem minuter där de
skulle ha behövt göra mål. Så det var bra för oss. Det blir inte samma tempo då
och sedan behöver inte vi gå fram lika mycket som de ville göra och vi ville
inte ta några större risker heller så…
Nä,
nu har ju AIK 1-1 i matcher. Och ett klart bättre självförtroende med sig upp
till onsdagens match i Luleå:
Åker
vi upp dit nu och hämtar upp en match där och få hemmaplan igen det skulle vara
skönt och det kändes att det var bra att vi gör lite mål också. Vi gör tre mål
där senast, sedan gör vi fyra i dag så att det är skönt att vi vet att vi kan
göra mål också. För tidigare kanske vi bara har gjort ett eller två mål på dem
Men nu har vi nog oroat dem rejält inför nästa match, för att vi har lyckats
hitta ett sätt och ta oss förbi deras försvar. Och att ta sig in på mål och
spela fysiskt där, det verkar vara något som vi ska fortsätta med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar