"Det är Sundiiiiiiin som gör det "

Det finns hockeymatcher och så finns det hockeyögonblick man aldrig glömmer. Mats Sundin har bidragit med ett och annat sånt.

Men det starkaste är inget mål, det är hans min efter 6-5 målet när Sverige vände underläge 1-5 till vinst 6-5 i den historiska matchen mot Finland under hockey-VM 2003.



Alla som sett det vet vad jag talar om det helt sjuuuuukt galna looken.

Den går att se - i någon sekund i det här klippet, vid cirka 2.24.




Några stillbildsfotografer fångade också BLICKEN men jag kan inte lägga ut någon sån bild här men har man sett den räcker det med att blunda så ser man den vilda extasten i blicken, beslutsamheten, att nu jäääääääävlar! Där satt den!

Det sägs att det tog åratal av terapi för finländska hockeyfans att hämta sig efter den vändningen. Jag förstår dem. Det häftigaste var dock inställningen. Och kollar ni i klippet så är det så skön kontrast - först Peter Foppa Forsbergs - nästan lite laidback, ja ha där satt den pucken ja efter 5-5.

Och så Mats "här finns inga  hinder nu jävlar tar vi dem" Sundins kommandolook efter 6-5 målet.

Det är inte ofta man ser spelare - eller människor överhuvudtaget - som tokdominerar ett rum som Mats Sundin oftast gjorde under sin karriär.

Skulle man sitta på Titanic och Sundin var där med nu jävlar överlever vi det här looken a la Helsingfors, då vet man. Att följer man den killen så nog klarar man sig alltid även när båten sjunker.

Jag tycker egentligen att det är hopplöst svårt att ranka vem som varit bäst genom tiderna och måste jag under pistolhot välja mellan Mats Sundin och Peter Forsberg så är ändå Foppa millimillimillimetern före. Jag kan inte säga varför egentligen -det är mer en känsla bara.

Men det hindrar mig inte från att lyfta på hockeyhjälmen och knacka av respekt i isen för Mats Sundin som nu gör Börje Salming sällskap i NHLs Hockey Hall of Fame. Foppa lär hamna där också, han slutade ju efter Sudden och det ska ju gå en viss tid så det kommer.

Men än så länge är det bara Börje och Sudden som tagit sig in i den anrika samlingen och det de har gemensamt - förutom spel i Toronto - är ju ledaregenskaperna.

Här snackar vi alfahanne, attityd, en självklar ledare bara. Någon som hela sitt liv tagit kommandot, utan att skrika, utan att hota eller bråka, utan bara genom att vara sig själv och utstråla det där lugnet som man på något konstigt sätt kan ana även i den galnaste av galna Mats Sundinblickar där i Helsingfors 2003.

Jag ryser fortfarande när jag ser klippet här ovan och jag ryser när jag hör Lasse Granqvist skrika "DET ÄR MATS SUNDIN SOM GÖR DET! " När Sudden gör det avgörande 2-1 målet vid VM-guldet 1991.

Ni kan höra det här, kommer på slutet av klippet:

Och här ser ni målet (efter cirka 1.08) och en intervju med en uuung och tunn (!)  Sundin i ett i övrigt segt inslag:




Jag hade förmånen att göra intervjuer med nummer tretton redan i de tidiga åren av hans NHL-karriär, då han var storstjärna där borta men gled omkring som vem som helst på Stockholms gator. Han var dock lika proffsig då och tog sig redan då tid med allt och alla för att promota sporten. Något han ju gjorde under hela sin karriär.

Lite som Gabriel Landeskog faktiskt. Ibland när jag ser Gabbe spela och agera på och vid sidan av isen utöver spelet så anar jag glimtar av Mats Sundin där. Ingen kan ju bli som Sudden, han är unik, men är det någon jag tror kan föra vidare arvet av svenska ledare bland spelarna i NHL så är Landeskog den som står näst på tur.

Men det är då, än så länge får man blunda och minnas LOOKEN. Ledarskapet. Attityden. Hängivenheten. Kärleken till hockeyn.Så tack Sudden för alla nackhår som rest sig av hockeyglädje, gång på gång. Och grattis till invalet. Mer värdig än Mats Sundin blir man inte.