Silly season DIF: Nils Andersson valde huvudstaden.

(Nils Andersson, ny back i DIF. FOTO PRIVAT)

Han har funderat lite fram och tillbaka. Men nu har Nils Andersson bestämt sig. Det blir Djurgården.

– Det var väl i går som jag tog beslutet. Sedan har det sakta lutat mer och mer åt det hållet. Jag har vägt för och nackdelar och kom fram till att DIF var det bästa alternativet.

Varför?

– Just för att de vill snabbt tillbaka till elitserien och för att det de har presenterat för mig – hur jag ska kunna utvecklas bland annat gav en bra helhetsbild som känns stimulerande och kul. Sedan har de – med det lag de har – visat att de verkligen ska upp igen snabbt och de har gett ett väldigt proffsigt intryck.

Hur hårt satt det inne att sluta fundera på elitserien och välja allsvenskan i stället?

– Alltså… jag hade ingen bra helhetslösning från något lag i elitserien. Ingen kunde presentera något som kändes rätt. Sedan är allsvenskan en bra serie som bara blivit bättre för varje år och jag lärde mig mycket när vi gick upp med Växjö som var väldigt nyttigt i min utveckling. Det finns fördelar med att stanna i elitserien men det finns fördelar med Djurgården i hockeyallsvenskan också, som att jag får en större roll och får tar mer ansvar.

 Hur nära var du SSK?

– Vi hade en bra kontakt och de fanns med på slutet när jag vägde för och nackdelar. Det var en av tre klubbar som jag övervägde seriöst, då Malmö och Djurgården var de andra två. Det var de tre som kunde presentera en bra helhet för mig.

Vad får du för roll i Djurgården?

– De har väl sagt att de vill att jag ska spela mitt spel framför allt och det känns bra. Jag vet vilken spelartyp jag är och de har sagt att de behöver någon i den rollen – en spelare som gillar att ha puck, som levererar passningar till forwards och följer med upp i anfallen. Jag kan göra ett anständigt jobb defensivt men ändå vara med i offensiven. Sedan har Bäcklin haft mig i landslaget, i J20 för två år sedan så de hade bra koll på mig, säger Nils Andersson.

Han var med och spelade upp Växjö i elitserien för två år sedan och följde även med klubben upp i högsta ligan. Inledde med okej speltid men fick det sedan tuffare efter jul.

– Jag gick ner lite samtidigt som de värvade in Holös och Pilar, då blev jag satt lite åt sidan, fick en lite mindre roll och då var det svårt att komma in i det igen. Inför den här säsongen sa jag vad ville ha för roll och det kunde de inte köpa. Jag kände att det viktigaste var att jag får mycket speltid och eftersom de hade namn som Holös, Bergström och Heed på kontrakt så såg jag inte att jag skulle få den speltid som jag behöver och då fanns ingen anledning att vara kvar. Det var ganska ömsesidigt.

Vad måste du bli bättre på?

– Jag måste vara bra säsongen igenom, måste bli mer stabil. Jag vet att i mina bästa stunder klarar jag av att spela på en hög nivå men just nu måste jag jobba mer på att ha de här bra stunderna oftare och under längre perioder och då känns allsvenskan som en bra språngbräda.

(Andersson vet hur man tar sig upp från kvalserien till elitserien. FOTO PRIVAT)

Du var med och spelade upp Växjö, vad lärde du dig där?

– Att jag nu är värvad som lyckomascot. En som kommer till en allsvensk klubb som därmed går upp direkt. Det är det jag bidrar med - tur, skojar Nils Andersson med ett stort skratt innan han fortsätter:

– Nä men jag lärde mig jättemycket! Det är ett mentalt spel som är speciellt när man kommer in i kvalserien. Man måste vara väl förberedd och vet hur man ska matcha det. Sedan är det viktigt att göra en bra grundsäsong så att man lägger grunden både spelmässigt och mentalt så att man har ett tryggt spelsystem och klarar att ta sig ur eventuella dippar snabbt. I och med att serien är så tajt och elitserielagen är så bra så måste alla bitar vara på plats, säger Nils Andersson.

För två år sedan gjorde jag en intervju med honom, då för tidningen Hockey eftersom han var utsedd till guldgallerkandidat, alltså bästa junior. Då beskrev han sina främsta styrkor så här:

Jag är ganska snabb, har hyfsad blick för spelet och tycker om att skjuta mycket. Jag älskar när vi kör hopptester på sommaren och har lagt mycket energi på frivändningar och spänstträning. Sedan är jag lätt i kroppen, har inte legat i bänkpressen så mycket.  Det är ett enormt fokus på den där bänkpressen, det gillar jag inte riktigt.

När jag påminner honom om det han sa då, nu konstaterar den nye DIF-backen att det stämmer mycket väl fortfarande:

– Skridskostark, hyfsad blick, skjuter mycket… ja precis! Sedan är hopptestet fortfarande favoriten. Det är något jag har fallenhet för, har aldrig mött någon som var i närheten av mig där… men jag gillar inte tester och där får jag nog medhåll av nästan alla hockeyspelare, ha, ha, skrattar han med glimten i ögat.

(Nils Andersson vs Patrick Cehlin i vintras. FOTO ANDREAS GRANDIN)

I samma artikel sa föresten hans dåvarande coach, Växjötränaren Janne Karlsson så här om Andersson:

”Nisse har en hög målsättning, är väldigt drivande och vet vad han vill. Han har en otrolig spänst i kroppen, är explosiv. Hans styrka är att han kan hämta pucken i farten och vända upp snabbt. Det går fort med honom när han är som bäst, då kan han vända spelet med några snabba skär och vinna några meter på det.”

– Oj, där var han snäll, säger Nils Andersson förvånat och fortsätter:

– Tänk om han kunde ha sagt så fina saker till mig personligen också, då hade jag haft världens bästa självförtroende, ha, ha. Nä men … det stämmer bra. Jag gillar att vända spelet fort, att följa med och i och med att jag är hyfsad på rören så kan jag skapa tid för mig själv och behöver inte bli ihjältacklad av någon tung forward. Jag försökler använda skridskoåkningen för att hinna undan, så man slipper gå av på mitten. Jag har väl inte den tyngsta kroppen i laget även om jag har lagt på mig lite. När jag kom till Växjö var jag en pinne men nu har jag lagt på mig lite i alla fall även om jag inte är en klump, säger Andersson och tillägger sedan skämtsamt med tanke på det här med biffiga muskler att ”jag lät Ölvestad duscha klart innan jag gick in, ha, ha, ha.”

Nu är det ju ingen jättenackdel att väga lite lättare som back längre. Det är bara kolla på spelare som Ottawas Erik Karlsson, Färjestads Jonas Brodin och andra snabba, spelskickliga backar?

– Ja kollar du på Skellefteås backar så väger ju knappt någon över 75 kilo. Det tror jag är framtiden - att vara rörlig. En av de spelskickligaste backarna jag vet är Nicklas Burström och han väger väl knappt över 70-strecket. Men det gör inget för han är så fantastiskt duktig på att ställa sig i rätt position och är så lätt att han är svår att komma åt för de som vill tacklas, säger Andersson och fortsätter:

– Jag tror de här stora tunga backarna kommer försvinna mer och mer. I och med att man inte får hålla fast spelare så är det bättre att vara rapp på rören så att man ligger rätt och kan ligga nära motståndarens klubba. Kolla på David Rundblad, han är inte så stor och Oliver Ekman Larsson är också lite tanig. Alla de här yngre backarna som har varit framgångsrika ligger runt 80-strecket. Men att väga runt 85 skulle nog vara min optimalvikt. Då kan jag behålla min explosivitet men ändå ha en bra fysisk grund och inte vara så lätt att flytta på.

Även som person är Nils Andersson lite annorlunda än den gängse bilden av en hockeyspelare. Det blir man snabbt varse när man pratar lite med honom om annat än hockey.

– Jo, he, he, när jag tog in en hårfön i Lakers var det många som skadade på huvudet, skämtar han och garvar.

Han har lätt till skratt föresten. Och bjuder gärna på sig själv. När Canal Plus var på hemmahosbesök åkte synten och gitarrerna fram och lyckas han bara få någon meter över i nya lägenheten så skulle han gärna vilja bygga en studio.

Rastlösheten finns där, men den botas inte enbart med tv-spel som många andra gör, istället tänker Nils plugga in lite meritpoängskurser kommande vinter. Läsa in lite sånt som inte fanns med i gymnasieutbildningen så att han längre fram ska ha möjlighet att till exempel plugga vidare på Handels som syrran.

 – Ja vi får se vad det hamnar men när jag ändå inte gör något vettigt på eftermiddagarna så kan jag ju lika gärna sitta vid skolbänken. Jag blir tokig om det bara blir för mycket hockey och enbart det.

Hur är du annars då?

– Jag är väl en väldigt lugn och tänkande analyserande kille som ibland tänker lite för mycket… försöker vara ambitiös, och morgontrött är jag också. Jag är dålig på att laga men man är bra på mycket annat. Jag är ju från Norrland så i grunden trivs jag bra i naturen. Jag får försöka hitta någon lugn dunge att varva ner i emellanåt, säger han och plockar ånyo fram glimten i ögat.

I Växjö har Nils Andersson fått sköta musiken trots att det som dunkat på i omklädningsrummet sällan varit något han skulle spela hemma.

– Nä jag gav opium till folket ha, ha. 90-tals listan gör alltid succé då sjunger alla med men hemma lyssnar jag mer på annorlunda musik, mycket podcaster och konstig musik är min grej. Jag har något i öronen jämt.

Då blir nog Fimpen glad. Han gillar också svår, lite annorlunda musik!

– Gör han? Ja men då känns det som att vi har lite gemensamt. Jag är lite rädd för honom… han är ju twitterhelgon medan jag är en ung apprentice, ha, ha, ha.

(Fotnot: Nils gjorde sitt första träningspass med DIF under onsdagen och kommer vara med på söndag när fansen får utmana laget i Hammarbybacken)