(Jubel efter JVM-guldet. Anton står längst till höger. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ARKIV)
Förra året fick han mest se och
lära bakom Mikael Tellqvist i Modo. Nu är tanken att Anton Forsberg ska kliva
fram och på allvar slåss om första spaden i SSK:
–
Det är jättebra! Den bästa ska spela och är det öppet så blir det att man
triggar varandra. Det gör att det blir hårt på träningarna och förmodligen så
pushar båda varandra framåt. Det är en bra situation att ha om man ska nå
långt, konstaterar Forsberg.
Hur stor chans i procent har du att
få spela?
–
Ingen aning, jag har inte sett honom (Sebastian Idoff) spela än men jag ska
göra mitt bästa för att få spela så mycket som möjligt, det är ju det man gör!
Att
det blev spel i hockeyallsvenskan och i SSK var ett beslut som togs gemensamt
mellan Modo (som lånar ut Anton) och honom själv.
–
Vi gick väl igenom och utvärderade vad som var bäst både från min och från
föreningens sida. Det känns bra att få komma ut och få möjlighet att spela
kanske mer än förra året. Och just SSK blev det för att vi vet att det är en
bra organisation som vill framåt, som vill uppåt. Vi vet att de är seriösa, det
avgjorde.
Hur mycket hade Modo att säga till
om när du valde?
–
Mycket, det var ju de som kollade vad som fanns när vi hade bestämt oss för att
jag skulle spela i en allsvensk klubb. Men när SSK dök upp så tyckte båda
parter att det lät som ett bra alternativ, vi hade en öppen dialog och båda
kändes nöjda med beslutet.
Anton
är bara 19, fyller 20 i vinter och har mest spelat juniorhockey. Han var med
och tog JVM-guld i vintras, fick spela 14 matcher i elitserien med Modo varav
ett tiotal från start. Det blev dessutom spel i två träningslandskamper med Tre
Kronor i våras.
–
Jag har inte spelat så jättemycket som senior och kände väl (när det blev klart
med utlåning) att det jag framför allt behöver nu är samla på mig rutin, som
målvakt bygger man ju sitt spel på just rutin. Sedan är det klart att man
känner att man har utvecklats med tiden och sådär. Och man känner att det är
mycket kvar, men så är det alltid, det gäller bara att fortsätta träna och ta
in så mycket som det bara går.
Anton Forsberg vs atrick Cehlin under en straffläggning på Hovet senaste säsongen. FOTO ANDREAS GRANDIN
Hur tycker du det var att spela i
elitserien?
–
Det var väldigt roligt. Man märker att det är ett steg till uppåt, allt går
snabbare. Eller tempot är inte överdrivet högre men spelarna är smartare och
när chanserna väl kommer så sitter de där skytten vill att de ska sitta. Man får
inte tappa fokus eftersom alla är så mycket skickligare och smartare (än i
juniorhockeyn).
Du hade Micke Tellqvist som given
etta framför dig, hur var det?
–
Det var bra. Han hjälpte mig oerhört mycket, var med och peppade, gav tips då
och då. Han berättade hur man ska tänka och var väldigt viktig för mig. Han
hjälpte mig mycket på sås sätt att han såg hela tiden till att jag mådde bra,
såg om man var nere, försökte peppa och pusha.
Nu blir det ju en helt annan grej
där ni ska slåss om det på ett annat sätt?
–
Jo men det vill man ju också göra så på så sätt känns det bra. Man vill ha en
öppen plats, så nu får man tävla och spela mycket, absolut.
Men vem ska peppa dig nu menar jag?
–
Det gäller att peppa sig själv och det var ju inte så att han gjorde allt men
han fanns med och gav tips om sånt som han hade varit med om och han har ju
varit med om en del om man säger så…, säger den nye SSK-keepern.
Tellqvist
har dessutom fortsatt finnas där som bollplank och Anton vet att han kan ringa
så fort det är något. Han har dessutom en egen mental tränare, Andy Swärd, som
han har jobbat med ett bra tag nu.
–
Andy jobbar med ett antal elitseriemålvakter och vi snackar om allt möjligt,
alltifrån socialt till hur vi ska lägga upp det. Det är lite hur man ska lära
sig jobba med sig själv, lite olika metoder, försöka hjälpa en så man kommer in
på rätt bana. Halva målvaktsspelet bygger ju på det mentala, säger Anton
Forsberg.
En
del fans har varit tveksamma till att få in en så ung keeper som en av två,
andra minns hur det var när Jhonas Enroth fick sitt genombrott när inte så
många väntade sig just det. Nu vill inte Forsberg jämföra sig med honom men han
känner självklart av pressen att leverera:
–
Det är klart! Men på den här nivån är det alltid press att leverera, det
handlar om att vinna och det hör till sporten. Det är något man jobbar med, det
är av sakerna man har en mental coach till så att man är förberedd på det.
Han beskriver sig själv som ”en
butterflymålvakt som täcker av rätt mycket”:
–
Ja jag är ju sätt stor och lång, spelar butterfly som alla gör men blockar en
del också. Fast jag är inte renodlad som varken blockande målvakt eller
butterfly utan försöker jobba med puckarna också, är lite av båda sorterna.
Det här med att vara lång och ung
kan ju vara lite trixigt, just när man växer, att få ordning på armar och ben.
–
Ha, ha, ja men när jag var yngre så var jag inte så lång! Det är på senare tid
som jag har blivit det men det där du säger är inget jag har känt av. Jag har
spelat mitt spel, likadant, hela tiden. Sedan är det klart att det kommer in
nya grejer, man jobbar på sitt eget och lägger till det man gillar och tar bort
det man lagt av, sedan gäller det att hitta sin egen grej hela tiden.
Har du några förebilder?
–
Just nu är det ingen sådär absolut utan… i NHL har jag haft Henke Lundqvist som
förebild men det är sådär med det numera. Jag kollar på många nu, Quick (i LA
Kings) var jäkligt bra i år, honom var jag imponerad av. Men det brukar variera
från år till år, jag ser lite på vad de gör och se vad de gör och plockar in de
delar som jag gillar. Förr var det mer att Lundqvist var ende svensken i mål
där och visst kollar jag en del på honom fortfarande men nu har jag fått upp
ögonen på alla andra runtomkring också.
Vad tycker du själv att du är bäst
på?
–
Oj. Hm. Svår fråga… Men jag har bra teknik. En bra grund…
Vad kan du bli bättre på då?
–
Allting, säger Forsberg blixtsnabbt och fortsätter:
–
Vill man framåt så måste man bli bättre på allt!
Du har kallats jättetalang av en
del, vad tänker du kring det?
–
Äh det är inget man tänker på så utan man tänker bara på sitt eget, vill bara
gå till jobbet som alla andra, göra bra träningar, sedan tänker man inget utan
bara kör, säger Forsberg.
Han
har hunnit med tre veckors försäsongsträning med SSK, har börjat känna stan ”hyfsat
i alla fall”, och bor i en tillfällig lägenhet i väntan på den han tänker bo i.
För han blir kvar i SSK oavsett om så båda målvakterna i Modo bryter benet:
–
Jo men så är det bestämt. Jag ska vara kvar hela säsongen och för mig känns det
bra, då får jag en trygghet. Att få vara på samma ställe och veta att här bor
jag. Det skapar viss trygghet.
Mycket bra och intressant intervju Marie.
SvaraRaderaSTORT TACK :)
Leo Tack själv för att du läser :)
SvaraRadera