Sommarintervju: Melin! " Det är lätt att man tar allt för givet "

(Björn Melin i HV-tröjan. FOTO STIG KENNE/ARKIV)

AIK behövde en spelare med fart, tyngd och kraft i närkamperna. Det får man nu i Björn Melin.

– Jag har alltid varit den typen som gillar att vara aggressiv och tacklas samtidigt som jag försöker lira också. Jag tycker det är kul att smälla på helt enkelt, säger Melin.

Han har spelat elva säsonger i HV 71 om man räknar in tiden i J20. Och många väntade sig en ny vända där när Melin kom hem från sitt två säsonger långa utlandsäventyr. Men:

– De var inte intresserade. Det gjorde klart redan i januari när jag var i Finland så då gick det vidare, berättar 30-åringen.

Som tur var för AIK – som visade stort intresse:

– De visade verkligen att de ville satsa på mig och jag gillar sättet AIK spelar på. De har spelat en otroligt rolig hockey, det är sån hockey som passar mig. Jag gillar det här fartfyllda att man inte bara har en massa försvarstänk utan att man kör framåt och ger järnet.

Att det stundtals är hård press i 08-lagen räknar han med:

– Pressen är ju alltid hård. Det spelar ingen roll var man är och hade jag spelat i HV så hade jag haft hög press på mig själv att visa vad jag där med, så det är något man lever med hela tiden.  

Det har Björn Melin fått lära sig – om inte annat i Ryssland - the hard way. Säsongen 2010-2011 åkte han till KHL och Neftekhimik Nizhnekamsk. Det blev bara spel i 14 matcher innan han fick sparken och åkte vidare till Gottéron i Schweiz.

Senaste säsongen gjorde Melin ett nytt KHL-försök, nu i Dinamo Riga men fick lämna klubben efter 11 matcher och valde då spel i Rauman Lukko i Finland.

Det blev med andra ord två entredjedelssäsonger i KHL:

– Ja det kan man säga. Och det var väl många olika anledningar till det. Första året när jag fick sparken fick jag veta av tränaren att han aldrig hade velat ha mig i laget från första början. Då är det inte lätt… konstaterar Melin som i dag kan skratta åt att det blev som det blev i Neftekhimik.

– Det var ju general managern som ville ha mig, inte tränaren. Året innan hade Niklas Persson varit där och tanken var att vi skulle spela ihop. Men han hade en NHL-klausul i sitt kontrakt, så drog han och där stod jag själv. Ensam och hade lite tungt med poängproduktionen. Då tyckt inte coachen att jag hade någon att spela med heller.

Absurt läge! Kände du redan från början att coachen inte ville ha dig också?

– Nja, Krikonov var lite speciell och kunde ju ingen engelska, det kunde ingen av de andra tränarna heller så jag visste inte riktigt vad han tänkte. Vi kunde aldrig prata med varandra, konstaterar Melin.

Förra säsongen började på värsta tänkbara sätt. Av två skäl. Dels en tuff start på isen och inte minst på grund av tragedin då hela Lokomotiv Yaroslavl omkom i en flygolycka. Målvakten Stefan Liv, Björn Melins goda vän och stöd både personligt och hockeymässigt var bland de som dog.

– När det gäller hockeyn så kom jag väl in i ett lag där jag inte fick chansen att spela i någon av de första två femmorna och aldrig fick spela pp, samtidigt som det kom press från ägarna att man som import skulle göra poäng. Och det är svårt i en tredje kedja. Visst hade jag gjort poäng i en tredje line innan men de åren hade jag även fått spela i pp. Det är svårt att göra många poäng när man varken får mycket speltid eller inte får spela i pp. Sedan kunde jag säkert ha gjort fler poäng, jag kan inte skylla ifrån mig på någon utan lyckades inte prestera så bra som de hade tänkt sig i en tredje lina, säger Björn Melin.

Men det var inte så konstigt att prestationen inte var på topp. Flygolyckan, förtvivlan över att förlora en av sina bästa vänner och prestationskraven som blev allt större samtidig som sorgen skulle hanteras blev lite för mycket på en gång.

– Ägarna i Riga var på mig att jag skulle prestera, just när det här med Stefan hände. I september, det var precis då just som olyckan hade hänt. Jag kunde inte ens åka hem på begravningen. Bad att få göra det men fick nej av ägarna.

Hur klarade du det?

– Jag vet inte. Men jag ska nog vara glad att min familj var hos mig då. Det var tufft att vara ifrån alla vännerna och Anna (Liv, Stefans hustru) och deras barn då. Det tog ganska lång tid (efter olyckan) innan jag fick träffa Anna och vännerna. Det var jäkligt tufft.

Jag hade fått spader. Hade bossarna ingen förståelse för det som hade hänt?

– Jo det hade de väl, det var ju landslagsspelare i Riga som var med och omkom också. Det var ju en ceremoni och det var ett par dagars uppehåll i KHL men det var inte så att man bara kunde släppa hockey och dra iväg och missa en match. Jag ville åka på begravningen men då sa de att jag måste vara med på den matchen, krävde att jag stannade. Det var mycket tuffa grejer på den tiden, säger Melin dämpat.

Det hörs att allt som hände de där dagarna och veckorna fortfarande tog och tar honom hårt.

– Jag vet inte om det påverkade mitt spel… säger han först innan han lägger till:

– Men det gjorde det. Garanterat.

Klart att det gjorde! Annars hade du varit iskall som människa och det är du ju inte!

– Precis!

Hur har det som hände Stefan och de andra i Yaroslavl förändrat dig?

– Jag vet inte om man lär sig något men det man tänker på är att man ska vara rädda om varandra och försöka leva varje dag. Man vet aldrig vad som kan hända. Allt kan hända, när som helst. Det är ju helt osannolikt det som händer och … det är lätt att man tar allt för givet. Det är lätt att glömma att man inte ska ta saker för givet och man försöker väl leva mer efter det nu. Sedan var det en jäkligt tung period. Det var det. Man förlorar en av sina bästa vänner, känner hans familj. Det var jobbigt.

Tänker du mycket på Stefan än i dag?

– Ja, herregud.  Det är varje dag man tänker på det, på grejer man har delat och så. Det gör man, säger Melin.

Men även om det gick tungt i Ryssland på många plan så har Björn Melin aldrig golvats helt.

– Första året åkte jag till Schweiz (Gottéron) och revanscherade mig ganska bra tycker jag. Då gjorde jag i snitt en poäng per match. Och det var lika i Lukko, att det gick bra menar jag. Jag gjorde bra ifrån mig på båda ställena.

Vad lärde du dig av äventyret i Ryssland?

– Att det är en helt annan mentalitet. På isen vet jag inte om jag lärde mig något direkt utan att kanske träna hårdare. Det var mycket hårdare träning där än jag någonsin haft eller vad det är i något elitserielag. Sedan just det här runtikring – att man skulle bo med laget på en bas kvällen före varje match – det blev mycket sånt. Men jag tror ändå att det var nyttigt. Det är inget jag ångrar att jag gjorde. Det var kul ändå att ha provat på att vara där. Sedan är det ju aldrig kul att få sparken, speciellt inte två år i rad. Det är ju inte det man vill, konstaterar Melin med ett skratt.

 Får man dåligt rykte när sånt händer?

– Ja speciellt där borta! Jag fick veta redan första året att de hade haft en kille där som åkte hem under säsongen. Då började rykten gå att den killen inte klarar av KHL och sånt. Sedan vet jag inte hur de som verkligen scoutar tänker på det. Nu tycker jag i och för sig inte att de har varit så bra på att scouta till exempel mig men de som väl kan scouta och gör det vet vad jag är för spelare och vad jag kan.

Känns det som att du ”måste” revanschera dig här hemma nu?

– Nja, nä jag spelar alltid mitt spel och försöker få ut så mycket så möjligt av det. Jag har hög press på mig själv, vet vad jag kan. Det är den förmågan man letar efter.

Vad får du för roll i AIK?

– Gozzi är väldigt duktig på att scouta spelare, så han vet vad jag kan och inte kan. Nu kommer jag helt klart sikta på att spela i någon av förstafemmorna. Det vore att ljuga att säga annat. Så jag ska göra det jag kan så bra som möjligt.

Beskriv din spelstil för de som inte har koll på den?

– Jag vill ha mycket istid. Vill ha mycket puck, gillar att tacklas, ha hög fart. Jag vill spela aggressiv och tuff hockey. Har inget emot det. I Finland var det mycket mer sån hockey än i elitserien. Det var bra för mig att komma in i den typen av hockey igen.

Det låter ju bra med tanke på att det är en sån spelare AIK behöver… men varför gillar du att smälla på?

– Nä men jag har alltid varit den typen av spelare. Vill spela aggressivt och tackla samtidigt som jag försöker lira. Jag tycker det är kul helt enkelt, förklarar Björn Melin.

Han spelade mycket i landslaget fram till förra våren och har bland annat ett VM – guld (2006) på meritlistan. Men efter att ha varit med i samtliga EHT-turneringar säsongen 2010-2011 fick han kliva av precis före VM. Senaste säsongen blev det inget spel i Tre Kronor alls. Det vill han ändra på nu:

– Ja, det är ingen hemlighet. Jag siktar på Tre Kronor och vill verkligen spela där, så det kommer jag kriga för i år. Spel i landslaget är riktigt kul, där vill jag gärna vara med!

I AIK kommer han tillhöra det äldre gardet. Det är bara Dick Tärnström (37) Esa Pirnes (35) samt Josh MacNevin (34) som är äldre, sedan är Daniel Josefsson lika gammal (30 år). Något Melin konstaterade med viss förvåning på första träningen.

– Ja, jag tänkte mest på att jag var en av de äldsta! Hm! Det kändes lite konstigt ha ha. Men det finns säkert yngre som ser upp till en då och vill bli bättre så man har mycket att leva upp till, säger, ”gammgubben” med att skratt.

Men (trots?) åldern har det kommit en del kommentarer kring hur vältränad Melin är bland fansen och det är en del som konstaterart att han ser ut som en stor och stark kille. Som någon uttryckte det: ”Vilken muskelbiff!”

När bloggen berättar det skrattar Melin högt i bilen som han är ute och rattar.  

– Kul att höra!! Jag försöker alltid hålla mig i form genom att träna hårt och komma till ett träningsläger dåligt tränad tycker jag inte är roligt. Man måste se till att vara i form!

Vilket inte har varit helt lätt då Melin med familj (fru och två barn) letat lägenhet och varit runt på ett antal visningar. Och bland annat på grund av inget boende här har kört en del av sommarträningen i Jönköping.

Men nu verkar det lösa sig, en lägenhet är på väg att kontrakteras och familjen Melin ser fram emot att få bosätta sig i huvudstaden på riktigt.

Hur trivs du då?

– Jättebra! Jag har några kompisar här också, ett par av mina bästa vänner som bor här som inte spelar hockey. Och senast jag var upp har jag lärt mig väldigt mycket om var allt ligger, var man kan åka och när! (för att slippa köerna)

Men viktigast för AIK är förstås vad Björn Melin presterar på isen. Eftersom AIK både förlorat en poäng och en skyttekung undrar jag om han kan ta över någon av de rollerna?

– Oj! Det kan jag inte svara på, jag är ju inte lik någon av dem. Rosén är ju center och Gynge är en mer utpräglad målskytt än jag. Men det går nog bra ändå, jag är säkert på att det finns många i laget som vill jaga de platserna.