FÖRSÄSONG DIF: " Jag får väl lyfta fram Honken, han bjöd på mycket"

(Nils Andersson - off ice. Under onsdagen var det ispremiär i DIF-tröjan. FOTO PRIVAT)

Ispremiär i dag, onsdag för DIF som även körde styrka och teori och därmed höll i gång från förmiddagen till sjutiden på kvällen. Och lika mastigt blir det på torsdagen. Själva isträningen kändes väl…

– Helt okej. Eller det kändes bra i skridskorna och i allt utom i handlederna. Med klubban kändes det inte alls bra. Jag har ny vinkel och vi får se hur det känns i morgon annars får det bli klyvved av klubban och gå tillbaka till det gamla, säger Nils Andersson med ett skratt.

Djurgårdsbacken har ändrat lite i vinklarna men frågan är om det var klubban eller han själv som inte var riktigt till belåtenhet:

– Det kändes som jag ändrat lite mycket eller jag vet inte om jag var ringrostig eller om det var de ändrade vinklarna som blev för mycket. Jag kunde inte skjuta så jag var inte riktigt nöjd men det är alltid något som inte funkar vid ispremiären. Så överlag kändes det över förväntan!

Någon som briljerade?

– Nja jag får väl lyfta fram Honken (Michael Holmqvist). Han bjöd på mycket, det var kul att se. Han hade bland annat en härlig backhandlyftning i taket, sedan gick han runt och frågade alla om pucken var inne fast han redan visste att den satt klockrent. Det var ju bara för att skryta men det bjuder vi på, skojar Andersson med glimten i ögat.

Halast på isen då?

– Timmy Pettersson. Han höll på att bryta benet ett par gånger och han börjar ju bli så gammal att man är rädd för benskörhet, att han ska dra en lårbenshals eller något. Så jag hade andan i halsgropen några gånger men det gick bra, ha, ha.

Isträningen var Nils Anderssons första sedan sjunde mars och stilmässigt gick det väl sådär:

– Skulle någon bedöma mig efter hur det såg ut i dag så skulle jag ge mig själv ett plus bara. Det är helt omöjligt att dra några växlar av hur någon såg ut men det är alltid roligt att gå på is och jag kände att jag passade fin i mörkblått. Jag krävde den blå tröjan, rött är inte riktigt min färg, he, he.

Så det blir inte röda matchtröjor i European Trophy då?

– Nja, nä det verkar vara vitt och blått som gäller, än så länge i alla fall. Sedan är det lite smågrejer jag ska göra med utrustningen. Det är några silverfläckar på hjälmen som jag ska fixa till. Jag har lite stilistiska skavanker kvar att fixa innan jag kan känna mig helt nöjd.

Silverfläckar?

– Ja, Reeboks nya hjälmar har något silversjok men de kommer bli blå. Fast inge kommer märka det utom jag. Men det känns bättre så! Säger Nils Andersson med ett skratt.

Han är en spralligen Nils och det kan nog bli rätt drag runt hans plats i omklädningsrummet. Inte minst då han kommer sitta mittemot en annan som gillar att skämta-, Christian Fimpen Eklund.

– Ja jag har fått en bra plats, mittemot Fimpen, det känns roligt. Det känns som att jag kommer skratta mycket i vinter. Han är rätt rolig. Sedan sitter Sören (Marcus Sörensen) på vänsterflanken, så det blir att slå dövörat till åt vänster. Höger om mig har jag fått Wennberg. Han är ju singel och ser bra ut, är rippad med sexpack på magen och är fortfarande i åldern där det dejtas mycket så förhoppningsvis får man höra lite roliga historier om det, ha, ha. Jag får väl vara bollplank åt honom, jag är ju ändå några (tre) år äldre även om det inte är så mycket men jag har ju lite mer erfarenhet. Blir det för stora frågor får vi gå till de äldre, skojar Nils som flyttat in i en lägenhet som har plats för fler.

– Ja, jag är fortfarande singel, är redo för barn och flickvän, har stor lägenhet, behöver någon att dela hyran med, det är bara att höra av sig!