(Sörensen både inledde och avslutade Djurgårdens galna målfest. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)
Marcus Sörensen har gjort totalt
fyra mål den här säsongen. Tre av dem har kommit mot BIK Karlskoga, ett i
oktober och två på fredagskvällen på Hovet i den kanske galnaste vändningen på
väldigt länge.
–
Jag tänkte innan att jag har ju gjort mål mot dem förr, varför skulle jag inte
göra det igen, säger Djurgårdsforwarden.
Han
själv kom in i matchen efter några veckor med feber och tung förkylning. Då
brukar man vara seg i kroppen fast man är frisk och visst kändes benen tunga.
Även om det såg ut att vara precis tvärtom:
–
Jag har haft feber och en förkylning som har suttit i ett tag så jag kände
efter första perioden att jag var helt slut, kunde knappt andas. Men det är bara sånt man känner i
periodpausen, inte när man sedan är där ute igen, säger Sörensen med ett leende.
Väl
ute på isen flög han fram. När resten av laget höll krampaktigt hårt i
klubborna skapade han flera chanser på egen hand. Och till slut gick den
förlösande 1-1-kvitteringen in efter att pucken dansat lite på mållinjen:
–
Jag åkte bakom målet precis då och såg att pucken stod på högkant. Ett tag såg
jag ingen mållinje och då kände jag att den kanske var inne. Men jag vågade
inte tro någonting – då. Utan hoppades bara.
Känslan när domaren signalerade för
mål?
–
Det var så jävla skönt, det var… det var det vi behövde. Vi behövde få ett mål
sedan skulle det släppa för oss.
Och
släppte var precis vad det gjorde. Eller som Viasats expert Leffe Strömberg
beskrev det, ” Får man av korken är det lätt att hälla ut ketchupen”.
Men vad hände? Egentligen? När DIF
vände 0-1 till seger 6-1 på en galen tredjeperiod:
–
Ja… sex mål?! Var väl det som hände. Nä men det var en bra vändning. Vi… eller
jag, visste i alla fall att vi skulle få in två puckar. Jag bara visste att vi
skulle vinna, jag kände det på mig. Vi har haft så bra tredje perioder plus att
vi kände att vi hade mycket mer att ge, så därför kände jag att det är bara att
släppa på gasen. Så kom vi i väg.
När kände du det?
–
Nej men det var direkt efter att vi kom in till tredje perioden. När vi skulle
gå ut till tredje.
Har du själv varit med om en sån
här match tidigare? Där ditt lag gör sex mål i en period? Och tre mål på en
minut och fem sekunder?
–
Nej. Det tror jag faktiskt inte. Det var jättekul. Och vi hade lite flyt också…
Går det att beskriva känslan ute på
isen när man ser att allting går in plötsligt?
–
Nej… men det kändes… det kändes som att det är våran tur. Vi hade torskat två
mot de här så det kändes att det var våran tur att vinna och det gjorde vi.
När
Dustin Johner lyckades göra mål utan att själv träffa mål, då pucken gick i
plexit, studsade in över BIK Karlskoga målet, landade på Karlskogabacken Henrik
Larssons röv och styrdes sedan in av den mellan benen på Joel Gistedt som fram
till målkalaset var rena rama muren.
Hur tänker man som spelare när man
ser ett sånt mål?
–
Att nu kommer vi att vinna det här. Men jag kände redan när vi gick ut till
tredje… och sedan när vi fick ettan, tvåan… då kände jag att nu håller vi i det
här. Sedan kom trean då kände jag att nu släpper det helt, sedan kom fyran och
femman och sexan så det var jätteskönt.
Kände ni att de tappade modet?
–
Nja, det kändes ändå som att de försökte men vi spelade så bra så att de fick
inga farliga lägen.
Du gjorde ett mål till, 6-1, vad
säger du om det målet?
–
De tyckte det var en offside, jag tyckte inte det. Jag klappade lite i isen för
jag ville ha pucken där. Jag kände att jag har ett bra läge fastän backarna var
framför mig och då fick jag pucken rätt på bladet. Det var bara att skjuta
direkt. Jag såg inte hur den gick in men in gick den. Det var fin pass av
Linkan. Det finns ingen bättre passningsläggare, så är det!
Karlskoga blev lite griniga sedan. När
fick du såret på hakan?
–
Jag får pucken i mittzonen och han (Daniel Wessner) kommer bakifrån och tacklar
mig så att jag flyger framåt och in i någon spelare. Jag vet inte vem men det
är inte så jäkla snyggt att komma bakifrån kanske men… det är hockey.
Och
det var fler som ventilerade sina heta känslor. Djurgårdens Michael Holmqvist
fick halvvägs in i tredje matchstraff (gamepenalty) efter en rejäl holmgång i
mittcirkeln med Pathrik Westerholm som slapp matchstraff men fick två plus två
för fajten. Och i båset mös Marcus Sörensen och de andra Djurgårdsspelarna.
–
Det är underbart. Det är så skönt att han (Micke Holmqvist) står upp där. Han
visar vilka som äger Hovet. Man känner att nu har vi slagit dem på alla sätt
och vis.
Hur tror du det kommer kännas när
ni möter Karlskoga nästa gång?
–
Att nu vet vi att vi kan vinna mot dem. De är inte mycket bättre än oss utan
det är vi som har gjort två halvbra matcher och vi gör en okej match, eller en
bra tredje period och så hade vi lite tur nu som slår dem med 6-1. Men vi kommer
inte ha med något av det här till nästa match utan det är helt nya
förutsättningar.
BIK
Karlskoga har varit ett litet pain in the ass för Djurgården ända sedan
kvalserien då man tog poäng av DIF, något som bidrog till degraderingen.
–
Ja jag var inte med här förra året men jag minns när vi mötte dem med Borås. De
är inte roliga att möta men bara man vinner får det se ut hur som helst, bara
det är hockey och inga fula saker.
Men du var lite orolig när ni
började dra iväg att de skulle börja flippa ut där hörde jag?
–
Jo men det är väl lite så som de spelar också. Men sedan… de är hockeyspelare de
också. De blir ju griniga, sånt kan hända. De leder med 1-0 inför sista, det är
klart att man blir grinig. Så att det skulle nog hände vilket lag som helst att
man blir grinig i ett sånt läge.
Men
vad gjorde det en sån här kväll? Efter en sån här vändning som fick ett nästan
fullsatt Hovet att gå totalt bananas. Och med en gigantisk klack som drog med
sig hela hallen och fick Hovet att vibrera av ett mäktigt tryck.
–
När fansen är så här då finns inget roligare än att vända en match på det här
viset...
Kan man känna vibrationerna av
ljudet där nere?
–
Ja man känner ju… när de stod och hoppade (till ”Den som inte hoppar han är…”)
på slutet då bara garvade jag. När de hoppade allihopa. Det är helt sjukt som
spelare att se det. Det är nästan så att man vill hoppa själv som spelare i
båset. Det är fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar