Sidor

fredag 10 maj 2013

VM Pettersson och Lundqvist " Steget efter hela tiden"


(En besviken Pettersson vill ladda om. Pronto. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Inget tryck i benen. Ständigt steget efter.  Så kan man sammanfatta Sveriges match mot Kanada. För medan Lönnlöven flög som en tornado genom mittzonen i första och andra tappade Tre Kronor mest musten – och en jäkla massa puckar – där.

Vi kommer inte alls upp i den nivån vi vill ha i dag. Jag tycker att de är i stort sett bättre på allting där ute, konstaterar Fredrik Pettersson.


Och utvecklade resonemanget:

– De (Kanada) vinner puckarna, de är etta på varje puck, de är etta in i närkampsspelet – vi krånglar till det av någon konstig anledning. jag tycker fortfarande att vi… äh vi får ingen fart i liret. Det är de som styr – vi kommer efter. Det var ganska tydligt också.

Jäpp. Det var tydligt. Många tyckte säkert att Tre Kronor borde ha varit mer aktiva i närkamperna, att någon borde klivit fram och smällt på för att ge energi till laget men det funkar inte när man är steget efter:

– Det är svårt när vi inte får ner puckarna. Det är svårt att åka och tackla om du inte… liksom är i närheten. Vi är tvåa, trea på puckarna då är det svårt att spela fysiskt spel men jag tycker inte att det är där det brister, säger Pettersson.

Var brister det då, utveckla det?
– Jag tycker att vi ska spela enklare, mycket enklare, ha lite mer fart i spelet, inte tappa så mycket puckar i mittzonen. Och göra det jobbigt för deras backar helt enkelt.

Vad är det som gör att man krånglar till det? Sitter det i huvudet?
– Nej det är klart att det är olika matchbilder. Ibland kommer man in fel i det och det gör i dag, vi kommer inte upp till den standarden som vi vill.

Jag pratade lite med Joel Lundqvist också. Han som vanligtvis är en energispridare av rang kände sig mest tung och seg. Kanske på grund av all energi som gick åt i den känslofyllda matchen mot Norge:

– Vi spelade igår. Jag tror det kändes mer än man trodde. Det kändes inte så farligt efter matchen precis men det är klart – de (Kanada som vilade under onsdagen) var lite piggare och Pajen (Niklas Persson) och Jimmie (Ericsson, båda skadade) var borta så vi fick lite tunt med folk där och det är inget att skylla på, på så sätt, men för egen del så var det lite tröga ben kände jag.

Vilken är den största förändringen som du vill se om ni får möta Kanada i kvarten om en vecka?
– Nyckeln är att vi har mer tryck i grejerna. Vi får inte fast dem eller puckarna, för att vi kommer lite efter och får jaga mycket. Det kostar mycket kraft. De är skickliga, de hittar öppna ytor bakom oss hela tiden så att. Då kan vi kanske hålla ihop det lite bättre nästa gång så att de inte får vända på oss som de gör i speciellt första, säger Lundqvist och fortsätter:

– Vi vet mycket väl att vi kan spela mycket bättre än så här, sedan om de underskattar oss i så fall, fine. Men vi är inte där än, det är två matcher kvar och vi måste vinna dem, sedan får vi se vad som händer men vi vet att vi kan mycket bättre.

När det gäller att smälla på för att sätta sig i respekt var Joel Lundqvist inne på samma linje som Fredrik Pettersson – att det är svårt, nästan omöjligt att tackla om man spelar i ett – som det blev nu – lägre tempot.

– Ja vi var steget efter hela tiden kändes det som. När man ligger efter och inte har det här trycket som man behöver, då går det inte. Kanada är ett skickligt lag och vi hade inte den studsen i benen tycker jag, som behövs. Det var dåligt tryck i benen inte minst för egen del och det sög mycket i benen. Då har man inte det tryck som man vill ha och behöver mot ett så här skickligt lag. Man måste hinna med också, annars kommer man bara fel, drar på sig onödiga utvisningar och så där.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar