Sidor

tisdag 4 juni 2013

Marie möter: Nils Andersson "Nu är jag bländad av ljuset i tunneln"

(Nils Andersson ser ljuset i tunneln. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Det är drygt två månader till nästa säsong drar igång. För Nils Andersson blir det en nystart i dubbel bemärkelse. Djurgårdsbacken pajade knäet redan på försäsongen förra året, har opererat knäet och är nu äntligen på väg mot det han kom hit för – spel i Djurgården.

Jag tog rygg på Nils Andersson under ett av alla träningspass inför kommande säsong. Häng med du också!

 
( Jamendåså. Då kör vi.  FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Solen gassar ute på Arenavägen när Nils Andersson, Michael Holmqvist och Marcus Sörensen sätter sig på träningscyklarna för dagens andra pass.

Djurgårdens naprapat och fystränare Christian Schumacher tar emot och berättar för bloggen att alla tre visserligen är färdig med tidigare rehab men att det är dumt att stressa på med för ryckig belastning – alltså den belastning som de övriga lagkamraterna får när det körs till exempel intervaller i Hammarbybacken.

( FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Det kan ju låta ”skönt” att få cykla i stället. Men en timmes trampande – i intervaller – i en betongbunker till gym med typ noll luftcirkulation är väl inte årets höjdare.

– Det är på inomhus cykeln, i ett kvavt rum utan fläkt samtidigt som det är sol och fint ute som man dör lite själsligt. Det är då jag känner att hockey är det rätta, skämtar Nils Andersson efteråt med glimten i ögat.


( Nils Andersson, Michael Holmqvist, Marcus Sörensen. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Vem sa att livet som hockeyspelare ska vara kul jämt. Ni har det rätt bekvämt invänder jag men det gäller att man vet vad man längtar till när man köra två timmar på förmiddagen och en timme på eftermiddagen i gymbunkern.

(Trampa, trampa... FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Någonstans längre fram hägrar isträning men Nils hann faktisk testa lite på Hovet under VM-slutspelet när VM- lagen flyttat över sin träning till Globen.  

– Det var kul att vara på is igen. Jag var grym första passet, sedan var jag katastrofdålig i det andra. Så jag är väl ganska dålig form om man slår ihop de här två passen, konstaterar Djurgårdsbacken efter träningen.

( ... vatten, vatten.... FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Under cykeltimmen är det ganska tyst i gymmet. Eller Nils, ”Honken” och Marcus är rätt tysta. Nils har fått bestämma musiken, fransk housemusik dunkar ur högtalarna. ”Honken” ser skeptisk ut men tycker det funkar.

(... Lite till!  FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Schumacher har andra saker för sig medan Djurgårdstrion cyklar. Han litar på att de gör det de ska och det gör dem. Vikter läggs på, tempot ökar, på med lite mer vikter, högre tempo, sammanbitet trampande, av med vikter och lugnare sträckor och så börjar det om igen. Man skulle kunna tänka sig att någon sitter och triggar de andra med kom igen då, ja ni vet sådär. Eller så kan man inte tänka sig det.

– Vi har ju som ganska bra driv. Ska man ha någon som skäller på en och jagar på en, då blir man tokig. För det har man i sig, att man gör sitt bästa, utan att någon säger åt en, slår Nils fast.

(Inget att luta sig emot.  FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

– Det har jag märkt att elitidrottare som tränar kondition klarar det där själv. Så fort det kommer typ en spinninginstruktör som ska peppa de som är där, de svenssons som är där, vi blir ju tokiga på dem. När de ska hålla på och skrika, kom igen nu, bara lite mer, lite hårdare. Det är många som inte tål det i hockeylag har jag märkt.

( Nils, Honken och Sören. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Varför inte?
– Jag vet inte men jag tror det är för att vi är bra på att pusha oss själva och ska du då ha någon som skriker på där… då säger den personen indirekt att du har mer att ge och vi går ju redan på hundra procent då, och visst jag fattar väl också att har man inte tränat på ett tag och kommer tillbaka, då kanske man är lat. Men nu är vi inne i det. Då kör vi riktigt tufft. Sedan är det väl bra att någon är där och kollar och styr en, som vår fystränare gör. Säger kanske, lägg på lite till. Det är bra, men den där peppningen, att kom igen och kör nu. Det kan hända men det hör inte till vanligheterna. Själv blir jag tokig. Det är snarare nerräkning som man vill höra då. Typ ” Nu är det bara tre minuter kvar, nu kör vi de här minuterna som fan. Sedan ska vi ta det lugnt resten av kvällen.”

(Okej tre då sedan är vi klara. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Och så blir det. Någon kort kommentar om vad som väntar, vilken intervall är på gång, hur många minuter tills nästa vikt ska på eller av. Sedan bita ihop och köra som satan.

( Tramptag nummer trehundrasjuttiotolvjävlatusen. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Nils har ju ganska långt hår. När det trampas på som mest hänger och slänger allt i ansiktet. Ser jäkligt obekvämt ut. Varför sätter du inte upp luggen i en tofs undrar jag. Men det är skönt att ha det där håret i fejjan. Eller framför, så man kan bita ihop, ”gömma sig” lite under luggen och bara trampa utav helvete.


 
(Varva ner. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Det har blivit ett antal varv trampade på den där cykeln sedan Simon Bertilsson tacklade sönder säsongen 2013/2014 för Nils Andersson i en European Trophy match i månadsskiftet augusti/september.

– Den här tiden har väl varit… Jag vet inte men vissa skulle bli tokiga av att inte få vara med och spela men jag blev inte det riktigt. Jag tycker att det roligaste med hockey är surret i omklädningsrummet, jobbet med alla grabbarna, med laget. Det är inte bara det här att vara på isen, på träningarna. Det jag saknar är väl matcherna, mest.

 (Marcus Sörensen taggar ner. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Det gick rejält knackigt för laget emellanåt, hur är det att sitta bredvid när det går dåligt?
– Jag var lite utanför just det som skedde under matcherna. Jag försökte mer att bara komma in med positiv energi under träningarna, vara glad och prata om annat än just hockey för att få in lite frisk luft där inne. I och med att jag körde min rehabträning lite vid sidan av så hade jag ett liv där för mig själv på något vis. Så jag försökte väl snarare få dem att tänka på annat än att älta hur dåligt det gick, säger Nils och fortsätter:

– Sedan vände det ju, de spelade bra på slutet så mentalt så var det tufft i början men sedan började det ändå flyta på från egentligen i början av december. För mig var det däremot värre andra halvan när det började gå bra för dem och jag satt vid sidan av och inte kunde vara med. Jag ville ju vara med och bidra och sikta mot kvalserien och elitserien.

(Pusta ut. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

En timmes sammanbitet trampande börjar närma sig slutet. Sedan ska bålen stabiliserars, fällkniven med en redig tyngdskiva verkar vara en av Schumachers favoriter. Eller verkar. Det är en av fystränare Schumachers mest förekommande övningar konstaterar Marcus Sörensen men något plågat i blicken även om det ser ut att flyta på lätt.

 ( Sörensen fällknivar för allt han är värd. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Armarna får sitt också. Hantlarna åker fram. Balansen måste finnas. Sedan finns det ju fördelar med att träna två gånger om dagen också. Särskilt om man inte är född med världens största muskler utan tvärtom får kämpa för att gå upp i vikt och få lite mer på överkroppen. Och inte gillar att se bilder där man är lite tunn. I sina egna ögon alltså.

 ( Okej, hantlarna då. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Under den här nästan ett år långa rehaben, vem har du haft mest stöd av, från lagkompisarna? undrar jag. Det visar sig vara en lite knepig fråga att svara på.

Nils funderar lite när vi sitter i köket hemma i lägenheten i huset där ett antal Djurgårdsspelare bott eller bor. Att hänga hemma hos varandra tar bara en vånings promenad men ibland behöver man lite annat också.

– Jag har medvetet sökt mig bort lite från laget, just vid sidan av och hängt mer med de som inte har så mycket med hockey att göra. Jag har min syster här, jag har min systers kompisar och sedan när jag varit med laget så har alla undrat, peppat, frågat hur det går och har hjälpt mig hundra procent så det är allihopa och ingen speciell som stöttat mest. Men ska jag ta fram någon extra mycket så är det min syster (Johanna) och vårat lilla gäng, våra gemensamma kompisar som jag har hängt mycket med.

(Nils Andersson. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Vad tänker på när du sitter där på cykeln och trampar tills syret är slut i både lokalen och lungorna?
– Äh nu är jag ju bländad av ljuset i tunneln. Nu går det lätt! Svarar Nils med ett skratt.

I vintras då?
– Då tänkte jag på att jag ska bygga upp en kropp så jag inte ser så tanig ut för damerna, ha, ha. Knäet var ju paj, så jag kunde inte använda det så jag fick bara bygga överkroppen…

Så du kunde se dig själv på beachen med lite ladies då? Bra målbild hörru…
– Ja exakt, ha, ha. Det motiverade mig under gymmandet i alla fall. Jag har hyfsad grundkondition så det var inte prio ett att börja trycka någon handcykel i oktober, det var inte prioritet. De frågade om jag ville köra det (handcykel är som det låter en cykel där pedalerna drivs med armarna istället för benen) men jag visste att får jag fyra, fem månader nu på sommaren av hård konditionsträning då kommer jag vara tillbaka snabbt på bra resultat och det skulle ha tagit knäcken av mig att sitta och köra järnet i handcykeln i tre månader, sedan opereras och så vara tillbaka på noll efter den. Det finns ju inte.

Det var lite löst snack om att du kanske skulle ha kunnat spela i Kvalserien. Nu blev det inte spel där men hade du kunnat spela om ni tagit er dit?
– Nej, det var bara en förhoppning. Däremot hade jag nästan kunnat spela vid jul före operationen om jag inte hade operera mig. Men så blev det inte. Det blev operation och det var ju inget snack egentligen om vilket valet var. Det var först när de gick in och skar i knäet som de såg att det var bättre än vi trodde men det visste man inte då så det var inte så mycket att snacka om.

Knäoperationen ska förhoppningsvis löna sig i längden. Istället för ett halvrisigt knä har Nils nu fått ett helrenoverat. Om någon undrar hur han belönar kroppen efter ännu en dags tränings så ser ni ”groggen” här. 
( Geggamojja. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Råa ägg, havregryn, rapsolja är några av ingredienserna som skulle få mig att spy – pronto. Nils tar stora klunkar. Påstår att det är gott (men det tror jag inte på). Tar en klunk till. Som att äta frukost på eftermiddagen fast i geggamoja form typ.

Knäskadan var för övrigt inte Nils första stora smäll inom hockeyn. Som 18-årig junior åkte han på en hjärnskakning som höll honom borta från spel i över fyra månader. Då låg han i ett mörkt rum och kunde de första månaderna inte ens gå till köket utan att få ont i huvudet. Nils kom igen den gången, liksom nu.

 
(Djurgårdens omklädningsrum byggs om. Gästande lags dito agerar reserv. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

– Läkarna sa att det kan bli bra om en vecka eller så kanske du aldrig blir bra igen liksom. Jag som ville slå mig in i JVM-laget, som skulle etablera mig som proffs kunde inte göra någonting. Jag kunde inte ens titta på tv i tio minuter i två månaders tid. Så det var mentalt mycket tuffare än det här, nu har jag ju kunnat vara i hallen och träna som vanligt i alla fall.

Kanske har den tuffa erfarenheten underlättat det senaste årets rehab. Inte för att det gått lättare att kämpa sig tillbaka men vetskapen om att det går är ju aldrig fel att ha i bakhuvudet.

– Sedan är skador sånt som händer. Jag har en brorsa som spelar hockey (Erik Andersson i Skellefteå) och syrran spelar fotboll, så skador händer ju. Brorsan har ju en handled som han har varit borta för i ett år, så jag visste väl att någon skada kommer förr eller senare. Klarar man sig undan hela karriären ska man ju bara tacka gudarna men det är inte så många som kan göra det. Det är bara att hantera det.

Vad är viktigaste när man skadad så länge?
– Att inte stressa upp sig, att fokusera på och tänka lite större, kollar man på det så har jag det fortfarande väldigt, väldigt bra. Jag har ett år kvar på kontraktet där jag kan göra bra ifrån mig inför när jag ska söka jobb eller förlänga kontraktet nästa gång. Jag har försäkringar som täcker min lön, jag har arbetskamrater som jag får träffa varje dag. Jag har folk som tar hand om mig, jag har läkare som prioriterar att jag ska bli frisk, jag har sjukgymnaster som jobbar med mig varje dag. Jag får gratis sjukvård och får allt runtikring. Ska man få en korsbandsskada så ska man få den när man är ung och hockeyspelare i Stockholm. Jag fick ju se det så, att jag hade väldigt mycket tur i oturen. Hade det här hänt när jag var fjorton femton, sexton som det hände för några av mina kamrater så hade jag inte varit här. Nu är jag etablerad på elitnivå och jag har tid att läka knäet och komma tillbaka till en bra nivå så jag kan fortsätta spela hockey.

( FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Den där rått ägg/havregryn/rapsoljegeggan luktar faktiskt ingenting. Eller så är det bensindoften från tvåtaktsmotorn ute i hallen som slår ut det mesta. Nils fyndade en pärla på blocket nyligen. Det känns lite befriande att träffa spelare som är så glada över det lilla.

Vi testar lite utanför huset, hur fort måste man köra för att få fartränder i bilden som jag tar med min nya kamera. Hade nog gått att få mer fartränder med manuell inställning. Men där är inte jag ännu. Det får bli lite olika automatprogram i vårsolen. Ljuset i tunneln ni vet.


  (Nils på pärlan. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Vad Nils och jag inte vet när vi gör det här reportaget är att Djurgården kommer deala iväg en av sina assisterande tränare, Mats Bäcklin, till Djurgården.  Att ekonomin är tuff märks lite här och där.

Lägg därtill en generationsväxling där kultspelare som Kristofer Ottosson, Fimpen Eklund och Linkan Bremberg tackat för sig. När tre unga division-ett spelare från Huddinge presenteras som en stor värvning vet man att det är nya tider. Inte för att det är fel på de spelarna utan för att det aldrig hade hänt för ett par år sedan i Elitserien.

Å andra sidan är det guldläge för både Huddingetrion, spelare som Nils Andersson och Marcus Sörensen och de äldre som trots allt är kvar som Michael Holmqvist och Timmy Pettersson. Det är verkligen läge att kliva fram och bli hjältar. Läge att bygga Järnkaminer av modernt snitt men med känsla för de gamla detaljerna.


(I ett moln av tvåtaktsmotorbensin. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Nils mumsar i sig det sista av geggamojan när han funderar på vilka förväntningar fansen ska ha på renoveringsobjektet Djurgården.

– Det är väl att vi ska göra vårat bästa, att alla spelare ska slå sitt personbästa. Placeringsmässigt så beror det ju lite på vad de andra lagen värvar och gör också. Men jag vet att om vi spelar på vår topp, då kommer vi gå till kvalserien. Om man kollar på vad spelare har gjort i andra klubbar, så ser man att om alla slår sitt personbästa då går vi till kvalserien, vi har det i oss. Vi kanske inte har så bra lag på pappret att vi ska gå dit automatiskt, men det hade vi förra året och gick ändå inte dit. Så hur det ser ut på pappret och vad man har gjort tidigare spelar inte så stor roll utan det viktigaste är att man får en kultur där alla bidrar, säger Nils Andersson och fortsätter:

– Vi har ju spelare som Markus Ljungh och de här som har gjort väldigt mycket bra saker i andra klubbar. Sedan kom de hit, fick en mycket mindre roll och kände att de inte bidrog riktigt. Får vi såna spelare att bidra, får vi t.ex. Ljungh att göra 32 poäng som han gjorde i Västerås under grundserien när han spelade där, då är vi ett topplag. Om alla gör det de har i sig så går det. Men det är klart att vi ska vara ett topplag, å andra sidan kan man förvänta sig att åtta av lagen i HockeyAllsvenskan kan vara ett topplag.

(Snart på en rink nära dig. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Du själv då? Vad ska folk vänta sig av dig? Undrar jag. Nils dröjer lite med svaret:
 – Alltså... Om jag håller på och fokuserar på vad folk på läktaren, coachen, laget förväntar sig av mig då övergår det ganska fort till vad jag förväntar mig av mig själv och då kommer inte det inifrån utan utifrån.  Och jag kan bara göra mitt bästa – sedan vad det bästa är, det är väldigt svårt att säga i slutet av maj. Det vet jag några månader in i säsongen. Så förväntningar är fel ord. Det finns en chans att jag är grym eller så är jag värdelös så att ha förväntningar på mig är bara dumt. Det man däremot kan förvänta sig är att jag ska göra mitt allra bästa. Det kommer jag att göra.






PS. Här kommer en liten bonusbild för er som tog er hela vägen ner. Den är från när Mattias Guter och Nils Andersson tränade ett av de två ispassen på Hovet. Inte alla som kan stå på lagkamratens arm så där! ;)) DS
(Nils testar knäet, Mattias Guter står på armen och hejar på. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

2 kommentarer:

  1. "Renoveringsobjektet Djurgården" Haha, den var rätt kul!:D:D Vi hade behövt Nils förra säsongen, det blev dyrbart att spela European Trophy! Bäst skrivet som alltid!:)

    SvaraRadera
  2. Keep on writing, great job!

    my web site: betting online

    SvaraRadera