Elfte förlusten på tolv matcher. Om vad som sades och hur det blev.

(Rikard Franzén fotad i somras. FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Elfte förlusten på de tolv senaste omgångarna. Den här gången nollade av Luleå som vann med 3-0 i Coop Arena.

Tre snygga mål var det. Kreativa, lekfulla, välplacerade, distinkta anfall och skott. Allt det där som AIK inte har just nu.


AIK har för dagen inte något anfallsspel värt namnet. Matchen mot Luleå spelades mestadels på AIK:s planhalva, framför Daniel Larsson som slet på som han brukar. Men kommer man knappt över mittlinjen så blir det inga mål framåt. Så är det ju bara.

Målskörden senaste tolv matcherna ser ut så här: 1-1-2-1-3-1-1-1-3-2-1-0. Inte konstigt att AIK ligger sist med andra ord.

Inför den här säsongen sa tränaren Rikard Franzén till bloggen att "Vi vill ha ett lag som jobbar hårt i alla situationer, varje dag på träning och på match. Vi ska hitta en trygghet och ett grundspel som vi kan förlita oss på". Han sa också att "för mig är det a och o att man kommer ner och äter puck för laget, för varandra, varje dag". 

Har det blivit så? Nja. Mestadels inte. Det har glimtat till i bland och när AIK verkligen varit det där laget som är jobbigt att möta, det där då motståndarna vänder sig om och undrar när uppvaktningen kommer, den som får motståndarna att tveka, när AIK varit som en riktigt jobbig finne i röven - i en hel match - då har man vunnit. 

Det är ju så det här laget måste spela. AIK är inget dåligt lag men det är heller inget lag som kryllar av kreativitet och skicklighet. Eller spets. För många av spelarna är det att vara hetast, jobbigast, mest på som gäller för att kunna få framgång. 

Just de grejerna ska inte blandas ihop med att jobba hårt. För visst jobbar AIK hårt.

Det slets mot Luleå med men när man inte är först in i situationerna, när man tvekar någon tusendels sekund, har lite säkerhetsavstånd i närkamper och i jobbet runt sargerna,  när man inte förmår vara det där jobbiga laget, inte förmår stressa och störa utan är defensiva och tveksamma då trycks man ner mot Larsson mer och mer för varje minut som går. Till slut har man backat så långt att man knappt tar sig upp  och över rödlinjen. Så såg det ut mot Luleå.

Hade AIK varit så där jobbiga som var tanken så hade Luleå blivit störda, de hade inte fått all tid i världen att hålla i pucken, de hade inte fått en massa is att åka rätt ner mot Larsson. Det hade gjort ont att möta AIK. Det gör inte det just nu.

Franzén sa också så här till bloggen, i augusti, om vad fansen skulle kunna vänta sig av den här säsongen:
"Slutspel, det tycker jag, helt klart. "

Samt:
"Jag ser framför mig ett lag som kommer jäkligt hårt för varandra och att vi kommer plocka poäng så att vi förhoppningsvis har en slutspelsplats klar mycket tidigare den här säsongen än vi har haft förr"

 (Franzén o hans spelare under första isträningen i somras.  FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)

Nu ser det ju ut att bli Kvalserien istället. Visst. Det är 36 poäng kvar att spela om och AIK är sjutton pinnar efter tian HV71. Men. Ska AIK ta sig om måste man ju då ta 18 poäng fler än HV71 under de tretton matcher som är kvar. 

Jag skulle gärna se det miraklet. Men det känns svårt att se det hända nu tyvärr. Sedan vems "fel att det blev såhär" det vet jag inte. Jag vet inte varför man aldrig hittade riktigt rätt och jag tycker att det i det här läget är meningslöst att leta syndabockar. Det som behövs letas och hittas nu är lösningar. Hur tar man sig vidare. Hur ska det bli bättre? Hur ska AIK överleva Kvalserien.

Jag hoppas AIK hinner hitta tillbaka till det där jobbiga spelet man visat upp i några riktigt bra matcher. Jag hoppas att man hinner ta det till sig och att man orkar köra det full ut under kvalseriens tio matcher. Annars är det kört.

Ps här har ni intervjun från försäsonen i sin helhet