(Markus Ljungh fotade tidigare hemma på Hovet. FOTO: WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE/ARKIV)
Om målen rasade in i
Djurgårdsmatchen senast man besökte Timrå så var det betydligt lugnare bakåt
nu. Nu kunde DIF åka hem med endast ett insläppt mål och tre viktiga pinnar med
sig i bussen i en match som stundtals stod och vägde:
–
Ja, det var tajt. Jag vet inte varför riktigt men vi har ju ett förflutet här
uppe med den här förlusten (6-0 senast i EON Arena) så vi ville väl vara lite
extra täta bakåt och samtidigt spela vårat spel, konstaterar Markus Ljungh.
Som
sammanfattar matchen så här:
–
Jag tycker att vi gör en bra första period där vi tar ledningen, sedan gör mål
i power play, så första är vi nöjda med. I andra var det lite sådär, men vi
höll de utanför i försvarszon, de skapade inte så mycket – sedan i tredje
perioden, så tycker jag vi spelar bra. Vi skapar ändå några lägen och så får vi
hänga dit den också. Så det var en skön seger och en viktig seger!
Det var du som gjorde segermålet 13.44
in i tredje, i pp, också?
–
Ja, Dustin hade pucken i fickan (vid tekningscirkeln ungefär) passade upp till
Sam som direktpassade till mig så sköt jag direktskott, i mål, berättar Ljungh.
Djurgårdsforwarden
tog även till lite oortodoxa metoder när Timrå tog ut målvakten och jagade
kvittering på slutet, samtidigt som man fick en tekning i Djurgårdens zon. Då
lade sig nämligen Ljungh helt sonika på pucken:
–
Ja vad fan det var ju bara två sekunder kvar! Jag var ju tvungen att göra
någonting. Det var ju tekning där…
Så du lade dig rakt ner?
–
Ja typ.
Får man verkligen göra det?
–
Det tror jag inte men det struntade jag i. Jag gjorde det ändå. Jag ville få
stopp på pucken. Vill de ta om tekningen så får de göra det och då är det bara
en sekund kvar, ha, ha. De kan inte göra så mycket då.
Med sex matcher och arton poäng kvar att spela om gäller det att göra allt och lite
till. Serieledarna Västerås ångar på och tog en trea hemma mot fyran Karlskrona,
Malmö – som numera är tvåa i tabellen – tog tre poäng av SSK. Men resultatet i
Karlskoga gick Djurgårdens väg. Där förlorade BIK mot megajumbon Björklöven som
oväntat bröt en 15 matcher lång förlustsvit mot tabelltrean.
Djurgården
har nu fjorton poäng upp till VIK, tolv pinnar upp till Malmö och de två krävs
det en hel del för att kunna passera. Men till BIK Karlskoga är det bara sex
poäng och i och med att laget möts på Hovet på torsdag så flåsar DIF BIK tätt i
nacken nu i jakten på en topp tre plats.
– Det är väl dem vi jagar nu, eftersom de
andra lagen vinner och Karlskoga är närmast så känns det väl att det är BIK som
vi jagar mest.
Matchen på torsdag kan få en
avgörande effekt… spelar ni annorlunda mot BIK då, för att kanske spela mer
säkert?
–
Det tror jag inte. Vi är inne i en vinnande trend nu, vi har självförtroende så
det är bara fortsätta på det spåret.
Det
har snackats en del om att Särkijärvi fört in ett mer defensivt spel i DIF än
vad Zabel hade men så är det inte riktigt, säger Markus Ljung.
–
Nej, men han har inte ändrat på något så inget är annorlunda så. Det som
klickar i spelet nu för oss är att vi har ett bra försvarsspel nu, tycker jag.
Vi släpper inte in så många mål. Vi har ett bra power play. Det är väl främst
det. Sedan kan vi få in fler puckar fem mot fem men jag tycker vi skapar lägen
nog för att göra det. Får vi bara lite flyt där så kommer de målen också.
En
rolig detalj i matchen vara att Adam Ollas Mattson, i sin andra seniormatch, fick
sin första assist i HA när han spelade fram till 0-1 målet (som gjordes av
Micke Ahlén):
–
Jag tycker att båda gallerlirarna (nyss nämnde och Andreas Englund) har kommit
in och gjort det jättebra tycker jag, för att vara så unga så bidrar de med ett
lugn som är imponerande. De gör inte bort sig alls, det är jättekul att se båda
två agera på isen. Och båda använder sina (stora) kroppar, de är ju båda liksom
STORA och de spelar utifrån det också. Det är ingen respekt där, det är bara
köra.
Andreas
Englund, nyss fyllda 18 år, är STOR (191
cm lång, väger 86 kilo), 17-åringen Adam Ollas Mattsson är ännu större (195 cm,
95 kilo)
–
Ja båda är lika stora. Det vete fan vad de käkade när de var små som jag
inte åt, ha, ha.
Nä
men det är kul att se dem, säger Markus Ljungh (176 cm, 77 kilo) med ett
skratt.
Segern
mot Timrå var DIF:s tredje trepoängare i rad. Man har vunnit på vid full tid sex
av de senaste sju matcherna och har därmed tagit 18 av 21 poäng. Men DIF har
haft bra perioder förr som följts av lite oförklarliga dippar så hur göra för
att undvika en sån dipp till nu när det flyter på?
–
Det gör vi för att vi har go i gruppen helt enkelt…
Men det har det ju känts som att ni
ha haft innan med?
Ja
men det där är en jättesvår fråga att svara på också…
Men jag tänker om det är något
återkommande ni har noterat och känner att ni ska vara varsamma på?
–
Nä. Men nu när det är så mycket matcher och så, så skulle vi torska en match,
då är det viktigaste, tror jag att bara glömma den matchen på en gång och titta
vidare. Visst gör man något bra kan man ta med sig det, så att man tar med sig
det positiva till nästa match. Men man kan inte i gå och gräva ner sig nu. Så
det är bra och kul att det är mycket matcher nu, det tror jag alla känner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar