"Hellre en tränare som brinner för det och har lite strul i kommunikationen än en tränare som inte brinner för det han gör"

(Nils Andersson. FOTO Privat)

Han var med och spelade upp Växjö i SHL sedan gjorde han det en gång till med Djurgården. Nu satsar Nils Andersson på nytt avancemang med Malmö och han vet vad som avgör om det kommer lyckas eller inte. Nyckelordet stavas kontinuitet:

– Det jag har sett krävs – är att man har spelare som drar och drar och fortsätter dra mot det här som man har kommit överens om tidigt. Såna som drar hela laget mot målet, säger Malmöbacken.

Han tror sig inte kunna ”lära ut” något till sina nya lagkamrater men han vill gärna vara en av de där som drar och visar vägen – framför allt genom att leda med exempel på och vid sidan av isen. Just ”leda med exempel” kan framstå som en klyscha men det funkar uppenbarligen.

– Framför allt handlar det om att bestämma sig tidigt för det man ska göra och jobba långsiktigt efter det målet. Alla vet ju ungefär var de själva ska lägga sig för att vara på max. Sedan är det många distraktioner under en säsong som lätt gör att man svävar iväg eller kommer av banan. Så det jag har sett krävs – är att man har spelare som drar och drar och fortsätter dra mot det här som man har kommit överens om tidigt. Såna som drar hela laget mot målet. Så var det i Växjö och så var det i Djurgården, förklarar Andersson och fortsätter:

– Vi hade en kärna av fem-tio spelare som jobbat hårt mot målet, sedan specifikt vad det är – det är jäkligt individuellt. För en spelare är det att stå och skjuta handledsskott efter varje träning, för en annan spelare att man inte är ute på nätterna, för en tredje att man gör något annat. Alla vet ju själv hur man ska göra för att komma så nära sin hundraprocentiga prestation som möjligt, sedan är det upp till var och en att göra de sakerna. Och ju fler spelare som når dit, desto bättre går det.

Vissa saker kan man ju inte påverka helt heller, motståndarnas form och spelscheman till exempel. Men med kontinuitet så kan man hantera det som är svårpåverkbart lättare konstaterar Malmöbacken:

– När det går bra är ju allt lätt men om du möter tre topplag i rad, det går dåligt och man förlorar, det är då det brinner till, det är då det är svårt. Då blir det lätt oroligt i gruppen och då är det för jäkla viktigt att det finns de som drar alla åt rätt håll, för dras det åt olika håll då dras man isär. Kolla till exempel på Björklöven, min moderklubb, i fjol. De hade ju tolv raka vinster, sedan började de förlora och sedan gick de inte att känna igen.

En sak jag hör ofta efter matcher är ”vi gör inte som vi har sagt att vi ska göra”. Men är det så jäkla svårt att göra det – egentligen?

– Jo men det är jäkligt svårt och det är i motgång som man bekänner färg. Det är få lag i HA av dem som har gått upp som har haft en spikrak kurva. Många har gått fram och tillbaka innan de har gått upp. Många har förstört sina chanser när de har torskat i början och fått panik när de har tappat i februari eller i början av kvalserien och börjat ändra på en massa saker. Det gäller att ligga så nära ditt hundra procent hela tiden som möjligt, då går det bra. Det kan vara fans, tränare, backar, forwards eller alla på en gång som får panik och glider en enda ifrån det man har bestämt så tappar man lätt gruppdynamiken.

– Börjar du svaja och förändra en massa grejer så går det inte men när alla drar åt samma håll kan det som såg ut som en katastrof sluta med ett underverk. Att vi var väldigt konsekventa var nog det viktigaste för vår framgång i Djurgården. Vi var konsekventa efter vår dipp i mitten på säsongen – då kom vi överens om att nu kör vi på det här så får det gå som det går och fan den som gör något annorlunda! Det räckte ju till avancemang till Elitserien. Det är känsliga grejer det här med gruppdynamik…

(Foto: Privat)

Det kan nu låta som Nils Andersson börjar bli gammal i gården men han är faktiskt bara 22 år och fyller 23 i oktober. Å andra sidan är han som en törstig kaktus när det gäller att suga i sig de erfarenheter som kommer bli viktiga längre fram i karriären. 

Och han har ändrat spelstil de senaste åren. När han kom till Djurgården var det emellanåt mer fart och ambition än tanke bakom spelet. Men det gör ont att braka rakt in sargen utan skyddsnät, ibland lönar det sig mer att spela smart – det har han fått lära sig den hårda knäskadevägen:

– Jag går inte lika huvudlöst in i situationer nu som när jag var arton, då körde jag kamikaze in i varje situation. Det var ju bara tur att jag inte skadade mig tidigare. Så när det kom så var det som ett brev på posten. Sedan när kom tillbaka efter knäskadan (som förstörde nästan hela första säsongen) så kändes det som att jag spelade på ett helt annat sätt och jag fick ut mer av mitt spel då också. Det gick inte för fort för mig själv längre, då kunde jag se spelet bättre och utnyttja min spelförståelse mer. Jag hade huvudet med mig mer därute.

Du har haft två rätt temperamentsfulla backtränare i Växjö och Djurgården. Vad har du lärt dig av dem?

– Av Stefan Nyman lärde jag mig mycket om försvarsspelet och i Växjö lärde jag mig att ha Janne Karlsson som tränare…

Oj då?

– Nä men det var jäkligt nyttigt, rent personlighetsmässigt. Jag växte jäkligt mycket under tiden i Växjö. Jag fick ju bli stark i mig själv för han sa ju vad han tyckte när det brann till. Det kändes som jag blev lite mentalt härdad av det.

Stefan Nyman är ju också en som är väldigt rakt fram?

– Ja hade jag haft Stefan som tränare först, innan Janne, då hade det varit lite samma sak. Nu kunde jag ha en dialog med Stefan och utnyttja Janne och Stefans bra sidor för de är jäkligt hockeykunniga båda två. Det är upp till dig som adept att kunna ta den info du får till dig.

De lindar inte in vad de vill ha sagt direkt?

– Nej så det gäller att ta de på rätt sätt och gör man det så har man stor nytta av båda två. Det var det som jag lärde mig av Janne och det var därför jag tyckte om Stefan så mycket för jag lärde mig jäkligt mycket av honom. Jag lärde mig mycket av Janne med men då var jag ju bara 18 år när jag kom till Växjö, det var första gången jag flyttade hemifrån så då var det inte lika lätt.

Min uppfattning av båda är väl att de vill väl – egentligen – även om det kanske är svårt att ta en rak sanning där och då?

– Ja, båda två vill bara väl även om båda är hetlevrade och känslomässigt involverade. De lägger ner väldigt mycket hjärta och själ i det och då blir det oftast så.  Men det måste man ha som tränare. Jag har hellre en tränare som brinner för det och som har lite strul i kommunikationen, eller sättet som han kanalisera på, än en tränare som inte brinner för det han gör men är världens bästa pedagog. Sedan i den bästa av världar så kan man ha båda egenskaperna och det var där jag mötte Stefan, det var där vi fick en jäkla bra dialog och det måste man ha, det är lika viktigt att ha en bra dialog med coachen som att stå och nöta slagskott hela dagarna.

Nu har du fått en till passionerad backcoach. Björn Hellqvist kan se väldigt timid ut men jäklar när det brinner. Då får man höra det?!

– Ja och det vet jag, att han brinner för det och det som kändes bra och var en stor del av beslutet att skriva på för Malmö, var just att Björn kan jag ha en ganska bra dialog med. Jag kommer kunna diskutera fram saker mer med Björn än jag har kunnat göra tidigare. Jag tror att om jag har en knut i magen, så kan jag lösa upp den genom att diskutera med Björn och det kände jag direkt. Och för att jag ska kunna spela bra så måste jag veta var jag står, vad coachen vill ha ut av mig – och jag vill veta hur jag ska få ut det bästa av mig och det får man bäst genom dialog tror jag.

***********************

(FOTO: Privat)

Nils Andersson om…

… första tiden i Malmö:

– Det känns faktiskt superbra.  Det är alltid spänt och nervöst med lite nytt lag och lite nytt sätt att spela, man vet inte var man ska passa in och så men jag känner några killar sedan tidigare (Jeremias Augustin, Björn Karlsson, Jonas Gunnarsson, Jens Jakobs och Jon Knuts) så jag känner mig som en i laget och tar redan för mycket plats…

… varför han valde spel i HockeyAllsvenskan med Malmö framför att stanna och spela i SHL med DIF efter avancemanget:

– Det var Djurgårdens beslut att jag inte skulle vara kvar. Jag ville inte hamna i en roll som jag hade i Växjö där jag var sjunde back och gick det inte bra för laget så fick jag spela och gick det bra så fick jag mest sitta och vänta på min chans. Utan jag ville att skulle de (DIF) ta mig så skulle de ta mig som en powerplayback i andra pp:t. Det sa jag till  min agent som vidarebefordrade det. Då återkom Djurgården och sa att ”då tackar vi för din tid Djurgården” och det köpte jag. Det var ju bättre att de gjorde så än att jag blev kvar och så skulle det komma fram senare hur de ville ha det. Jag är ju fortfarande ung – så det är viktigt för mig att spela mycket snarare än att spela i ett bra lag i en hög serie med hög lön. Så det blev som det blev och jag är superglad över de två åren jag fick i Djurgården. De var fantastiska, i alla fall det sista. Och 

… sin roll i Malmö:

– Det är helt och hållet upp till mig själv men det de har värvat mig för är att jag ska ha en liknande roll som den i Djurgården och det är att vara en spelade back som ska vara stabil bakåt men ha sin spets i det offensiva. Sedan har vi ett jäkligt bra lag här i Malmö så det kommer bli hög konkurrens, det är jag medveten om. Power play? Det vill jag gärna spela men jag kan ju bara göra mitt bästa så vet jag inte hur bra de andra är. Om de är bättre än vad jag är så ska ju de spela och tvärtom.