(Mathias Franzen (längst bort i bild) fotad under en tidigare match. FOTO JESPER ZERMAN)
Åtta matcher, bara en seger och det
på övertid. AIK fortsätter slita ont i botten av HockeyAllsvenskan. Nu förlust
1-4 mot Karlskrona trots att AIK vann skotten med 37-26.
–
Vi skjuter ju men vi får fan aldrig in pucken! Konstaterar Mathias Franzén
frustrerat.
Nu
är ju inte antalet skott något entydigt betyg på om man har spelat bra eller
dåligt men det är ju aldrig fel att skjuta mycket även om en effektivitet i
skyttet är det som ger poäng.
Men
kollar man på AIKs matcher så här långt så har det sett ut så här (AIKs siffror
först)
SSK
(h) 2-3 efter straffar - skotten 24-27
Asplöven
(b) 2-4 – skotten 15-29
Almtuna
(h) 2-4 – skotten 39-19
Oskarshamn
(b) 2-6 – skotten 33-33
Timrå
(h) 2-3 – skotten 31-18
Rögle
(b) 4-3 efter förlängning – skotten 31-33
Mora
(h) 2-3 efter förlängning– skotten 38-32
Karlskrona
(b) 1-4 – skotten 37-26
Som
ni ser så finns det ingen logisk röd tråd här. Visst endast femton skott uppe i
Haparanda gav förlust 2-4 men samtidigt så gav 33-33 i skott en storsmäll form av 2-6 mot Oskarshamn och mot KHK vann
AIK alltså skotten med 37-26 men förlorar ändå med 1-4.
Logiken
säger snarare att de uteblivna målen sitter i skallen. Eller som AIK:s ende
målskytt mot Karlskrona, Mathias Franzén konstaterar:
–
Vi har bra lägen men vi sätter inte dit dem bara – vi har åtminstone sex, sju riktigt
bra målchanser. Så har vi väl en två, tre skott i virket och en, två puckar som
dansar på mållinjen men vi har inte det rätta flytet. Vi får inte puckarna att
studsa in, vi gör allt rätt förutom mål!
Men något måste ju saknas, annars
hade väl någon mer puck gått in?
–
Ja förmodligen är det självförtroende. Man känner ju att varje match så är det
så viktigt att vi gör mål nu. Hade vi kanske vunnit sex sju matcher istället,
då kommer det av sig själv. Då behöver man inte ens tänka, det går med
ryggmärgen. Man gör bara mål i stället. Sedan är det ju några som går igenom
målvakten och fastnar på mållinjen – det är sånt jävla oflyt som vi är inne i.
Och om man är ängslig och tvekar, det
räcker ju med någon hundradels sekund extra tvekan så är det ”riktiga” lägen
borta?
–
Det blir ju så, psykologiskt. Hade vi varit inne i ett bra stim, då bara
smäller man dit pucken istället för att tänka den där extra sekunden. Det är
mentalt.
Hur såg ditt mål (1-1 efter 5.38 i
första, i spel 5 mot 4) ut förresten?
–
Jag fick en bra passning av Robin Olsson från blålinjen, direkt över till mig i
på vänsterkanten och drog till direkt med ett slagskott på bortre.
Exakt
hur matchen såg ut är ju svårt för mig att säga som inte sett den utan bara
läst lite kommentarer kring den. Lokaltidningen Blekinge Läns Tidnings reporter
sågade AIK:s insats totalt och hävdade att Gnaget mest åkte runt i ”någon sorts
dvala”. Men det håller Mathias Franzén inte med om
–
Dvala kan jag inte påstå att det var. Matchen går ju vågor. Vi har en massa
chanser att göra mål och visst de har chanser också och trycker på mycket men vi har inget flyt framför mål känns det
som. Sedan får de lite enkla mål istället på våra misstag på något sätt. Så kan
vi bara få några puckar som studsar in någon gång så känns det som att det
kommer att vända. Det är lite bittert nu! säger han och fortsätter:
–
Jag tycker väl att båda lagen förde spelet, men i olika perioder. Vi hade halva
matchen var på något sätt kändes det
som. De var hetare än oss första tio minuterna men sedan i slutet av perioderna
kändes det som vi tog över - sedan vad
det beror på vet jag inte men ungefär så såg det ut.
I de matcher jag har sett så har ni
haft en tydlig dipp andra – var det så
nu också?
–
Ja det kan man väl påstå, vi spelar mycket bättre i första och tredje, sedan
dippar det i andra men jag vet inte varför riktigt. Det kanske är så att vi
blir lite ängsliga för att vi inte har tagit någon trepoängare och då kanske
det blir att man faller tillbaka lite...
Men varför lyfter det i tredje igen
då?
–
Det blir kanske att man får komma in efter andra och tänka igenom att vad fan
hände nu? Vi får ha ett litet snack och snacka sig samman igen. Ja när man
tänker efter så kanske det är så.
Vad känner du nu då? Efter åtta
matcher – varav sju slutat med förlust och enda segern är på övertid?
–
Det är klart att man känner frustration att poängen inte rullar in men det
finns inget annat än att grotta ner sig och bara köra. Det värsta som kan hända
är att man börjar tänka för mycket. Vi kan bara kriga på och kliva upp ett
snäpp och köra hårdare för någon gång måste det bara vända.
AIK var inte bra. Oavsett hur många skott de sköt...
SvaraRaderaDe var mkt vimsiga och verkade inte ha några roller alls i försvarsspelet. Framåt var de mkt långsamma i uppspelen och verkade inte ha några klara linjer. Kampviljan syntes endast från några få och bara tillfälligtvis.
Nä. Detta ser tungt ut för AIK. Verkligen.
Usch då, låter inget vidare, nån gång måste det väl vända.
RaderaAnonym 1: Okej. Tror man uppfattar det olika om man är på isen eller sitter på läktaren ;). Men bra gick det uppenbarligen inte! Jag tror dock att viljan att vända det här är gigantiskt även om det inte "syns"
SvaraRaderaAnonym 2: instämmer