(Stefan Nyman och Hans Särkijärvi har en del att fundera på. FOTO JOHAN SAHLÉN)
Djurgården fick lite hjälp av Skellefteå att ta ledningen
men det räckte inte. Det blev förlust
ändå 2-3 (under lördagen) uppe i Schtaaan.
Nu såg jag inte hela matchen i går men jag har sett målen och
den där hjälpen fick DIF av Martin Sevcs som skulle trycka bort Markus Ljungh framför
målet men istället tryckte in pucken.
Å andra sidan… hade han inte varit där hade nog Ljungh
nätat själv, nu satte de nästan sina blad samtidigt på pucken. Marcus Sörensen,
som spelade in pucken i slottet, var siste Djurgårdsspelare på den och fick målet.
Men vad hände sedan då? Jo Skellefteå gnetade in både 2-2
och 3-2. Andrew Calof fixade tvåan genom att bryta in mot mål och få iväg en
puck som letade sig in mellan Mantas Armalis benskydd.
Daniel Widing lyckades även han trassla in en puck, som
studsar in mellan Armalis ben. Två slitmål.
Förlusten var Djurgårdens sjätte, varav fem vid full tid.
De fyra segrar – varav endast två vid
full tid – som tabellnian spelat in är samtliga tagna på hemmaplan.
Varför? Det vete tusan men Djurgårdstränaren Hans
Särkijävi konstaterade på presskonferensen att:
"Vi startar passivt, är försiktiga, lite ängsliga, drar
på oss några utvisningar och får det ganska jobbigt."
Men man jobbar sig trots allt till en 2-1-ledning knappt
tre minuter in i tredje, oavsett vem som var sist på pucken – att man sedan
inte lyckas hålla den trepoängaren sista perioden ut får kanske skrivas upp på ”har
en del kvar att lära kontot”.
”Säcken” var i alla fall inne på det spåret och sa så här
på presskonferensen efteråt:
"Vi lyckas få in 2-1pucken, jobbar in den på ett
fantastiskt bra sätt, gnuggar på bra så det är fruktansvärt frustrerande att
tappa en sån match där vi skapar oss läge att vinna matchen. Men vi slarvar
bort poängen och vi har en del att lära oss om hur hårt det är i SHL, hur tufft
det är att ta de här poängen. Nu är vi inte där i slutändan."
"Jag är fruktansvärt bitter över dagens resultat, inte
över jobbet för vi gör ett fantastiskt jobb men vi har mycket att lära oss
fortfarande."
Ser man på skotten var Skellefteå förkrossande
överlägsna, 49-1, lägger man dessutom till skotten utanför mål så blir skotten
totalt 70-23 till Skellefteås favör. Nu slet Mantas Armalis som en galärslav
där bak om man ska tro Särkijärvi och det gör jag. Tar man 46 skott har man
spelat mer än godkänt som målvakt.
Men skottstatistiken säger ju också att DIF får spendera
enormt mycket tid i egen zon och det är väl så det har sett ut i de matcher jag
har sett också. DIF får slita som fan bara för att få upp spelet på andra
planhalvan och det är klart att det ska till bra mycket då för att vinna såna
här matcher.
Noterbart i
statistiken – utöver skotten - är ju att
Skellefteå även vann tekningarna med 39-25.
På den positiva sidan för DIF finns å andra sidan inga
insläppta mål i pp, som var hundraprocentiga i boxplay alltså.
Gott
om forwards har man också då det fanns fem forwards i fjärdefemman även om Slava
Trukhno var uppsatt som back. Lägg därtill att Micke Holmqvist var hemma med
hjärnskakning. Men med så många forwards tillgängliga så borde det vara bra och
inspirerande konkurrens om platserna i alla fall.
En väldigt stor del av anledningen till att det går som det gör är att DIF har ett lag som består till stor del av spelare från allsvenskan, med det resultatet att vi snarare har ett hyggligt allsvenskt lag, snarare än ett lag för SHL.
SvaraRaderaBäst skrivet som vanligt! :)
Dif är sämst
RaderaBlir inte klok på lagbygget, vi har 10!! backar, varför då? Snacka om onödiga utgifter, vi har en bred trupp säger dom ja bred på spelare som faktiskt inte håller på denna nivå, kan faktiskt inte se hur dagens trupp ska kunna undvika kvalspel.
SvaraRadera@Kaj: Vi har t.o.m. 11 backar om jag inte räknar illa, men det är knappt någon av dom som håller SHL-klass, så jag håller med dig, om det inte blir några riktigt vassa förstärkningar så krävs det ett mindre mirakel för att undvika kvalspel...
SvaraRadera