(Philip Holm bytte backplats till centerposition. FOTO Johan Sahlén)
Allvaret
är över. Det är play in eller kval till kvartsfinalerna om ni hellre vill kalla
det så. Det borde vara släppt sarg, lätta fötter, full gas (full fart framåt)
men nä.
Det var mer blykeps och betongbuggar än partystämpel på Djurgården i den första playinmatchen mot Luleå.
Visst,
skadorna fortsätter plåga DIF. Saknaden
efter en rutinerad och stabil center som
Micke Holmqvist är stor.
Det
syns inte minst när backen Philip Holm får byta defensiv mot offensiv och en
spelare som Emil Lundberg – som känns naturligt mer kreativ än Holm får sitta
på läktaren för att DIF ska få ihop det. (Tobias Hage
och Marcus Nilson var ju inte heller tillgängliga.)
Lundberg
är ytterforward och det får väl förklara att han var med på planet upp men inte
var ombytt i matchen men jag hade nog hellre sett honom som center i
fjärdekedjan än backen Philip Holm.
(Steve Savino stick in näsan med visir och allt. FOTO Johan Sahlén)
Kanske
är mer safe med Holm men det här är inte en match man vill tänka/se safe. Som publik vill man se handbromsen släppt och
ystra slutspelsspelare på isen.
Nu
blev Djurgården nollade för sjunde gången den här säsongen. Luleå vann med 1-0
och det kan ju låta som en jämn match men det var det inte.
Luleås
Emil Sylvegård gjorde 1-0 redan efter 3.46 av matchen. Och spelade sedan på det resultatet. För man
kan väl inte säga att det sprakade om Luleås offensiv heller. Men man sköt i
alla fall 25 skott på mål vilket kan jämföras med snåla 14 skott på mål för
DIF.
DIF
sköt dessutom åtta av de 14 skotten i första, sedan tre skott i andra och tre i
tredje. Nu är ju givetvis inte skotten
på mål det enda som avgör en match. Det har vi sett många exempel på men man
gör inga mål på skotten man inte tar heller så liiiiiite fler än tre per period
i andra och tredje kan ändå begära.
(Robin Alvarez och Tony Zabel. FOTO Johan Sahlén)
Nu
ska sägas att Luleå kopplade greppet om spelet i första och sedan släppte man
det aldrig. Man spelade stabilt, behärskat och med en defensiv som Djurgården
inte mäktade med att bryta sönder. Varje försök att skapa något bröts ner av
Luleås lagmaskin och DIF fick vare sig press eller hittade luckorna som hade
behövts för att komma innanför de norbottniska försvarslinjerna och skapa oreda
av något större mått.
Niklas
Wikegård räknade i C-more ut att DIF hade en och en halv (hur man nu har det)
bra målchans. Det vinner man inga matcher på.
Luleå
var dessutom bara ett skott i ribbkrysset från att göra 2-0.
(Marcus Sörensen togs hårt och hade svårt att komma till skott även om han utmanar fint här.. FOTO Johan Sahlén)
Nä
det var inget snack. Luleå kontrollerade matchen från start till mål.
DIF
såg tyngda ut – av vad vete fan. Kan ju inte vara stundens allvar då det inte
finns allvar utan bara det roligaste, det glada, det härliga ös av helvete
slutspelsmatcher kvar nu.
Man
får hoppas att blykepsen plockas av på
vägen hem till måndagsmatchen på Hovet.
FOTNOT DIFs sju nollor framåt:
22/10
Frölunda hemma 0-6
29/11
Linköping borta 0-4
15/1
Linköping hemma 0-2
29/1
Luleå hemma 0-3
17/2
HV71 borta 0-4
28/2
Linköping borta 0-7
7/3
Luleå borta 0-1
DIF hade 14 skott på mål, åtta i
första, tre i andra, tre i tredje. Skotten fördelades så här:
3 skott:
Micke Samuelsson
2 skott:
Simon Gysbers
1 skott:
Marcus Sörensen, Markus Nordlund, Steve Saviano, Alexander Falk, Linus
Arnesson, Robin Alvarez, David Rundqvist, Sebastian Lauritzen, Henrik Eriksson
Fler fina bilder av Johan Sahlén från dagen och matchen hittar ni här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar