(FOTO WWW.HOCKEYMEDMARIEHALLMAN.SE)
Jag kan bara instämma.
För vad fan är det som händer? Hur kan ett lag, där spelarna var och en
faktiskt har visat tidigare att man har bra spel i sig falla samman så totalt,
alla samtidigt.
SSK har ju – inte minst
nu i kvalserien men även under grundserien – verkligen gett det totala,
gemensamma psykbrytet ett ansikte. Tyvärr! Man kan raljera över det men det är
många som undrar vad som händer.
Spelare i andra lag,
agenter, ledare i andra lag och övrigt inom hockeyn. Alla man stöter på frågar samma sak när
ämnet kommer upp – och det gör det ofta – att vad fan händer? Vad håller SSK på med?
Enligt den här LT
intervjun med Robban Carlsson har SSK tränat på ”allt”. Man pratar tydligen
även om ”allt”. Kanske är det dags att bara sluta fundera och göra ”allt”.
Det bisarra i går är ju
att man gör första målet, har 2-0 en bit in i andra, släpper in Tingsryd som
går om till 2-3, håller sig ändå med i matchen, kvitterar både till 3-3 och 4-4
men sedan. Totalt kaos och total förvirring. Och två mål i tom bur.
Att tränarteamet vid 4-5 plockar
målvakten med två minuter kvar förstår jag. Men det blir 4-6 i tom kasse, det
är nu 51 sekunder kvar och man plockar keepern igen. Det blir 4-7 och ett
baklängesmål som kan avgöra allt i en tät strid om kampen att åtminstone ta
plats fyra och få nytt kontrakt. Målskillnaden räknas ju och som spelet enligt
uppgift såg ut – trodde Ante Karlsson att SSK skulle göra två mål på mindre än
en minut? I såfall får han räknas in som årets optimist.
Vilket i och för sig
kan behövas i det här läget med en jumboplats men. MEN. MEN. MEN. Det är två
pinnar upp över strecket. Två pinnar och sex matcher kvar, dvs 18 poäng kvar att spela
om. Det vore ju själva f………… om SSK inte kan samla ihop sig och kravla över det
här strecket.
Jag har nu sett AIK
möta SSK men också Västervik och Sundsvall hemma. SSK var – i den matchen –
klart bättre än var Västervik och Sundsvall var i sina matcher på Hovet. Både
Västervik och Sundsvall bjöd bra motstånd, det ska sägas. Men man har inte
riktigt orken att fullfölja det bra spel man bjuder på glimtvis en hel match
mot ett normalstarkt HA-motstånd.
Och det borde SSK kunna
prestera. Sedan visst, det mentala spelar ju gigantisk roll här. Att möta
Västervik, Pantern, Sundsvall och Tingsryd i deras hemmaarenor är verkligen
ingen lek. Desto större blir ju frågan vad fan gör SSK när man inte ens kan
plocka poäng av de lagen hemma i Templet där SSK ju bör ha en hemmafördel, rent
mentalt.
Men samtidigt verkar
det ju vara innanför pannbenet det totala kaoset finns just nu.
Robban Carlsson säger
ju även så här till LT:
” Vi spelar okej fram till 2-0, men sedan släpper
vi in mål på ingenting, precis som vi har gjort hela säsongen” och
”De gånger vi spelar dåligt är det så dåligt att
det inte finns. Vi måste ta bort svackorna och spela stabilare när motståndaren
har lite momentum, men det är som att vi bara dör fullständigt.”
Jotack. Det syns. Och
märks. Och det gör ju bara att man undra än mer – vad fan händer??? Jag vidhåller att det finns bra spelare här men lagbygget, rollfördelningen, tanken bakom hur var och en ska användas totalhavererade innan ens premiären var spelad. Och får man inte ihop bygget spelar det ingen roll vad man använder för bitar. Det blir som att shoppa loss på Östermalmshallen och sedan köra allt i en mixer. Det blir bara geggamoja.
Till sist. Satan vad
jag lider med SSK:s trogna fans. Som de har stöttat, våndats och hoppats på
åtminstone lite upprättelse under det här kvalet. De är värda så mycket bättre
och chansen att överleva finns ju faktiskt än.
Väl skrivet Marie som alltid. Ja, nog är våndan och ångesten total. Spelet igår såg bra ut i en och en halv period, vi hade 2-0 vilket var i underkant. Spelet var intensivt och de såg ut som spelarna växte och började få självförtroende. Tingsryd gör ett mål och allt fallerar. Spelarna blir paralyserade av skräck och kan inte spela längre. Vi kommer tillbaka 2ggr,3-3 och 4-4, och det ser ut som matchen skall vända, då gör Bengtsberg självmål. Kändes nånstans synonymt med hela den här vidriga säsongen. Slutet är nära för klubben jag älskat sen barnsben och tyvärr ser jag inget ljus i tunneln trots 18 poäng att spela om.
SvaraRaderaHej Hans och tack för snälla ord :)
SvaraRaderaJag förstår ångesten. För som du säger, självmål, förvirring och paralyserade spelare verkar vara legio i år Helt absurt egentligen. Jag hoppas verkligen de kan ta sig samman och ta de- förmodligen inte särskilt många - poäng som räcker för att åtminstone ta fjärdeplatsen. Det bara måste ju gå! Om inte så undrar jag hur man ska kunna gå vidare på ett vettigt sätt i klubben. Det måste ju gå men det kommer inte bli lätt.