När hjärtat brister

(Mamsen och jag och en selfiepinne på hallonodling i augusti .FOTO PRIVAT)

Det här är ett personligt inlägg på bloggen. Bara så ni vet. Men jag har ju inte skrivit en rad på två veckor och det kommer vara lite upp och ner framöver även om jag försöker komma igång med bloggen igen.

Min älskade mamma lämnade mig hastigt förra veckan. Jag var på väg till Hovet men kände av olika anledningar att något var fel. Åkte förbi fina mamsen. Och visst var något fel. Hon hade satt sig ner och lutat sig tillbaka i sin fåtölj och somnat in. För gott.

Min mamma och jag var väldigt tajta. Vi har gjort så mycket tillsammans och  hade så många planer på nya äventyr -stora som små - både inom närmsta tiden och längre fram.

Nu finns bara minnena och saknaden och sorgen kvar. Kärleken till mams så klart även om hon inte finns fysiskt med mig längre. Min enda tröst är att hon såg så fridfull ut. Som att hon sov på riktigt och att hon mest inte har märkt vad som var på gång eller hänäde.

Jag är ju frilans så jag har med stöd av fina vänner och familj bitit i hop och jobbat. Det har tagit all energi att fixa det på ett okej sätt. Jag har tittat på och följt hockeyn på tv o nätet. Men jag har inte haft ork kvar att jobba med bloggen också.

Samtidigt så älskar jag ju hockey och att hålla på. Mamsen tyckte det var roligt med både hockey och att följa bloggen. Och det är skönt att vila tankarna, fokusera på något annat ibland. Så jag tänker försöka komma igång med bloggen nu.

Vill bara säga att orken hänger lite på dagsform och arbete i övrigt. Så ibland blir det blogg ibland inte. Bara så ni vet. Jag vill passa på och tacka alla fina som hört av sig på sociala medier. Det har varit värdefullt för mig. Kram!