Drömstarten som kom av sig då blev det torsk i Skellefteå

(En av två målskyttar i drömstarten. Sedan... gick det inte alls. FOTO JOHAN SAHLÉN/ARKIV)

For the record …. Så får man väl konstatera att Djurgården gav sig själv ett gyllene läge att koppla tidigt grepp om matchen. Men det sket sig trots detta rejält uppe i Skellefteå.

Det är inte ofta man gör två mål på 20 sekunder men Djurgården gjorde just det genom Daniel Brodin och Tomi Sallinen, i spel fem mot fem, 7.13 och 7.33 in i första perioden.

Drömstart får man väl kalla det, inte minst då Skellefteå även hann få ett tidigt mål bortdömt. Vad som hände sedan?

Bra fråga. Skellefteås Martin Lundberg reducerade 46 sekunder efter DIF:s andra mål. Sedan verkar det mesta ha gått hemmalagets väg.

Hans Särkijärvi sa efteråt att Skellefteå var det bättre laget och vinner man med 5-2 är det ju svårt att säga emot det.

En annan sak som både ”Säcken” och Skellfteås tränare Hans Wallsson tryckte på efter matchen var blockerade skott. Eller för att vara tydligt hur många skott som Skellefteå täckte.

Nu finns det tyvärr ingen offentlig statistik på hur många skott som täcks i en match (eller så finns det fast jag inte hittar det) på varken SHL eller hockeyförbundets hemsida. Men tränarna var överens om att Skellefteås offervilja, bland annat en räddning med ansiktet var den största skillnaden lagen emellan.

Då ska man vet att DIF bara fick i väg tjugo skott på mål, vilket kan jämföras med Skellefteås 33. När det gäller skott utanför mål var det mer lika 13-14 så ni kanske kan se bilden själva framför er. De skott som går på mål går till stor del inte fram. Tack vare Skellefteås extremt sammanhållna spel åt båda håll.

Jag har sett det ett par gånger i vinter och det är riktigt läckert att se hur hårt spelana jobbar för varandra. Nu säger jag inte att DIF-spelarna inte gjorde det samma för det gjorde de säkert. Men Skellefteå har en dimension extra i sitt spel när det gäller tajthet, svåra att ta sig igenom osv. Ganska mäktigt.