Stora känslor när SHL-debutanten Marcu Davidsson inledde målskyttet mot Färjestad. FOTO JOHAN SAHLÉN.
Djurgården vann sista matchen i grundserien med 4-2
mot Färjestad. Men. Det hjälpte inte.
Luleå plockade sin målvakt i mötet med Växjö i slutminuten av den
matchen och då kunde Växjö skjuta in pucken i tom kasse och därmed ta den sista
direktbiljetten till kvartsfinal.
För Djurgården väntar nu i stället play in med start
på Hovet på torsdag. På andra sidan isen väntar Brynäs som åkte någon slags
speedad jojo upp och ner i tabellen under mötet med Frölunda.
Detta då det dels svängde rejält i slutet av matchen i
Gavlerinken där Brynäs tog ledningen med tio sekunder kvar av första, Frölunda
kvitterade i början av andra, Brynäs tog ledningen i tredje men sedan vände
Frölunda tillbaka till 3-2 samtidigt som HV71 och Örebro vann sina matcher.
Allt detta gjorde att Brynäs halkade ner från den
åttonde plats och hemmafördelsplats som man låg på inför matchen till tionde
platsen och att man därmed får möta DIF i play in eller åttondelsfinalerna
eller vad det nu ska kallas.
Vad väntar då Djurgården?
Ja ska man se till senaste tio matcherna så väntar ett
sargat Brynäs både mentalt och fysiskt. Brynäs låg under två tredjedelar av
serien på en stabil topp fem placering. Sedan skar spelmotorn och
poäng/skyttekungen Anton Rödin av sig hälsenan – typiskt nog på en träning –
och där började det svajja.
Visst, Brynäs vann en del matcher men den intensitet
och det driv som Rödin lyckades förmedla till resten av laget har efter hans
olycka tunnats av betänkligt.
Lägg därtill att Anssi Salmela varit långtidsskadad
och visserligen är tillbaka men långtifrån i full form, Jesper Ollas som skulle
”ersätta” Rödin fick käken sönderskjuten av en puck och har inte spelat sedan
dess. Petr Vrana har varit skadad till och från (oftast till) och har aldrig
riktigt kommit in i matchen. Greg Scott som stod för massor av poäng under
hösten har haft en redig måltorka med endast två kasar på sista femton
matcherna.
Terry Broadhurst som plockades in från Skellefteå har
”behövt lite tid” och inte gjort ett enda mål än. Var nära under tisdagen och
har spelat bättre senaste matcherna men känns ju inte alls som den där givne
matchvinnaren utan mer som en joker i leken.
Den som levererat bäst är power play specialisten Nick
Johnson samt kids som Oskar Lindblom och Lucas Carlsson. Det räcker tyvärr
inte.
Lägg därtill att Brynäs inte hittat en självklar
förstemålis. Bernhard Starkbaums form har följts laget, det vill säga upp som
en sol i höstas och ner som en pannkaka, inte minst efter senaste
landslagsuppehållet där Brynäs vunnit en och förlorat nio matcher av tio
möjliga.
Självförtroendet är väl inte på topp i Brynäs direkt
och säkert har det varit mentalt tröttande att spela okej ändå, vara nära
vinster men lyckas falla i slutsekunderna eller i alla fall slutminuterna som
Brynäs har gjort några gånger.
Det enda som kan vända på steken är att Thomas Bulan
Berglund och Tommy Sjödin över mindre än ett par dygn lyckas intala sina mannar
att allt börja om på noll, det är en ny rolig chans detta, att Brynäs får in
något mål som drar igång något i match ett (bäst av tre) nu på torsdag och
sedan bygga vidare mentalt på det.
Hockey är ju häftigt så, att känslor styr på ett sätt
som säkerligen är frustrerande för en tränare men som öppnar för snabba
vändningar åt både det negativa OCH det positiva. Man vet fan aldrig vad som
ska hända.
Till sist måste Djurgårdens SHL-debutant och första
målskytt mot Färjestad på tisdagskvällen nämnas. Mål i andra bytet, efter typ
18 spelade sekunder (enligt uppgift) är ju… sanslöst bra. Så här säger han till
Djurgårdens hemsida om målet:
”Jag fick pucken av (Micke) Ahlén, den studsade på min
skridsko. Jag kunde inte tro att det var sant när den gick in, det var helt
orimligt för mig alltså… jag förstod ingenting men det var skönt att se att det
var mål i alla fall ”
Tro tusan det. Och skönt var det att båda se målet
samt glädjen efter där kedjekompisarna lyfte och visade upp honom för fansen.
Passion och känslor är ju … det man vill se och det var det tydligen i kubik.
Några DIF ska se upp med förresten? Ja Lucas Carlsson
är ju en irrationell back som brakar rakt på mål. Oskar Lindblom är bara nitton
men har kreativitet som mellannamn. Jacob Blomqvist bara kör. Till exempel.
Nick
Johnson – även i när det inte är pp. Rappe envise Jacob Blomqvist kan lura lite i vassen
känns det som. Liksom Twinsen Westerholm. Med flera och för att nämna några. Lurigt läge och inget lag
som kan räknas bort trots motgångarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar