Foto: Jesper Zerman/arkiv
Timrå
hade tre vinster vid full tid och en på övertid innan man kom till Hovet. Där tog
det tvärstopp då AIK blev första lag att vinna (3-1) över serieettan och jag
måste erkänna att det kändes inte som ett lag som kom med just den raden i
bagaget.
Å
andra sidan, så har Timrå haft sjukt svårt mot just AIK senaste tio åren.
Vilket i sig är helt orimligt då det är nya lag man haft svårt mot hela tiden
men statistiskt så är det faktiskt så.
Nu
tycker jag Timrå tuggade på rätt bra men det där lilla extra saknades under större
delen av matchen. AIK hade det där som Timrå saknade i spelare som Jesper
Bratt, Fredrik Karlström och Oscar Steen. Hur bra har inte Steen varit under de
här första matcherna? Gammal i gården ja, men oerhört nyttig i både sitt spel
och – får man anta – när det gäller att sprida erfarenheter till de yngre även
om Steen kanske inte är den som snackar mest direkt. Leda genom exempel skulle
kunna ha en bild på Oscar Steen som illustration.
XXX
Det
dömdes bort två mål på Hovet. AIK hade lite för mycket närkontakt med målvakten
Adam Ohre när Jesper Frödén tryckte in pucken och en goaltending interference
var anledning till den washouten.
XXX
Lite
lattjo blev det när Timrås Jonathan Dahlén prickade ribban, jublade med klubban
i luften samtidigt som spelet fortsatte och AIK sånär fick till en kontring
avslutad med mål men spelet blåstes av och efter videokoll kunde även domarna
slå fast att Timråforwarden hade träffat ribban. Lite försmädligt säkert när man jublat så
starkt.
XXX
Ett
mål som däremot gick in, trots att Robin Rahm med gester antydde en spark, var
Timrås reducering till 1-1. Tekning, pass bakåt, ett direktskott som gick
bredvid, studsade stenhårt i kortsargen och sedan vet jag inte hur det studsade
men sedan var det mål.
Jag
brukar titta på C-More på målen men tyvärr var det så mycket folk där runt
AIK-kassen att det var svårt att se hur pucken letade sig in bakom Rahm.
Hade
behövt en kamera från andra hållet eller uppifrån eller något för att se och
det har ju domarna, en målkamera alltså, så de dömde säkert rätt där även om
det såg konstigt ut för oss i publiken.
Inte
ens målskytten själv hängde med, så här säger han till Sundsvalls Tidning:
-Det
var lite konstigt. Pucken studsade på skridskon eller benet och in i mål. Jag vet
inte riktigt vad som hände men domaren dömde mål och då är det så.
XXX
Alltså
Fredrik Karlström! Tre mål på fem matcher. Vem hade trott det? Men där ser man
vad enorm vilja kombinerat med förtroende från coachen kan göra. Jag gjorde en
intervju med Fredrik, lyssna gärna på den i inlägget ovanför.
AIK- TIMRÅ 3-1 (2-0, 1-1, 0-0)
MATCHEN: MMM+
MÅLVAKTERNA:
Robin Rahm, AIK 96% och Adam Ohre, Timrå 87,50%
PUBLIK: 3 049 sålda biljetter.
DOMARE: Peter Lyth
BÄST I AIK
MMM Robin
Rahm, mv
MM Fredrik Karlström, f och Stefan Johansson, b
M
Jesper Bratt, f och Oscar Steen, f
BÄST I TIMRÅ:
MÅLEN
FÖRSTA PERIODEN
1-0
(05.04) Jesper Bratt (Tobias Ericsson, Fredrik Karlström)
2-0
(11.22) Stefan Johansson (Jens Jakobs, Jesper Frödén) Spel 5 mot 4
ANDRA PERIODEN
3-0
(05.39) Fredrik Karlström (Micke Lindqvist)
3-1
(09.53) Andreas Stene (Jens Westin, Jens Lööke) Spel 5 mot 4
TREDJE PERIODEN
-
SKOTTEN I MATCHEN: 24-25 (8-6,
8-8, 8-11)
Citatet:
”AIK
är skickliga och det vet vi. Jag kände väl att det kom två mål där som jag inte
kunde göra så mycket åt. Och det tredje var inget löst skott heller. Det är
bara glömma och gå vidare”
(Timrås
målvakt Adam Ohre till Sundsvalls Tidning.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar