(varning för starka bilder!)
(Anton Cederholm o domaren i samspråk efter att Stefan Johanssons puck hamnat rätt i munnen på AIK-backen. FOTO JESPER ZERMAN)
Det kostar att vinna.
Det vet om inte annat AIK:s back Anton Cederholm som fick betala ett riktigt
högt pris för tre poäng mot BIK
Karlskoga på onsdagskvällen.
Blev en fartfylld och rolig match att se på när tabelltvåan
kom på besök till Hovet. Jag hann tyvärr inte dit för att se den live utan såg
den på tv i stället.
Och tv-bilder kan ibland försköna, ja liksom mildra hur
jävla ont det kan göra att betala priset för en seger. För satan i gatan vad
Anton Cederholm fick betala! Man förstår att inte alla vill stå där och böka.
Jag återkommer till det. Till dess… fundera på den här tweeten lade
Anton ut själv i kväll!
Foto Anton Cerderholm
Men först lite om matchen för det måste sägas att AIK
visserligen ”bara” vann med uddamålet 2-1 men till skillnad från så många andra
uddamålssegrar under säsongen så såg det betydligt lugnare och mer kontrollerat
ut i spelet från Gnagets sida.
(Jesper Bratt fick slag mot skridskon, gick omkull och hälsade på i BIK-målet.. FOTO JESPER ZERMAN)
Det har ju varit en hel del matcher då det sett lätt (eller
emellanåt väldig mycket) panikartat ut på isen, speciellt i tredje, speciellt i
uddamålsledning och AIK har ju tappat ett gäng dessutom… inte bara ledningar
utan även matcher och poäng.
Men.
De där smått förnedrande bortaförlusterna i slutet av
januari – första 0-4 mot Oskarshamn följt av 0-5 mot Västervik blev en
vändpunkt för AIK.
Man törs ju aldrig slå fast att det vänt för resten av
säsongen såklart, hockey är hockey, men där och då var det som att snacket om
att ”nu får det vara nog” blev mer än snack. Botten var så nådd den kunde bli
där och då och laget snackade ihop sig och började äntligen spela så som alla
förväntat sig att de skulle ha spelat hela säsongen.
Samlat, uppoffrande, med lite mer tanke än dumpa och fläng,
lojala mot lagkamrater, söker pucken och tar ansvar för vad man sedan gör av
den istället för att bara kasta iväg en lyckatillpassning i hopp om att någon
annan ska ta den så man själv slipper riskera att göra bort sig…
(Jonas Almtorp och Jesper Frödén jublar efter mål. FOTO JESPER ZERMAN)
Det kom tillbaka några viktiga pjäser i spel också. Heinerö
(som tyvärr sedan fått en fraktur på träning, NÄR ska han sluta ha sån jäkla
otur?) Simon Fernholm tillbaka i samma fina form som i höstas före
hjärnskakningen, Andreas Hjelm med sin rutin och sitt spelsinne har missat nästan hela säsongen pga skada men gör stor nytta nu, Jens Jakobs – som fått en hel del skit på fansforum men om ni
bara visste vilka vibbar killen spride i omklädningsrummet. Där snackar vi på
allvar laget framför jaget. Hur ont han än har haft så nog har han täckt skott
även med de delar av kroppen som redan gjorde mest ont. Sånt ser lagkamraterna.
Sånt triggar i gång andra.
Mot BIK täckte han skott med fotleden såg det ut som. Ont
som fan såklart. Kylde och spelade vidare. Förmodligen mindre klokt men
otroligt uppoffrande och det tar övriga i laget till sig. För att nämna några
spelare. Och anledningar till vändningen som gett fem raka.
(Linus Lundin. FOTO JESPER ZERMAN)
Att Linus Lundin fått förtroende på riktigt nu – trots att
han byttes in under 0-4-torsken och därmed var delaktig i den och dessutom stod
i 0-5-matchen – var klokt.
För efter det där har han hållit sin första nolla i
HockeyAllsvenskan mot Vita Hästen. En nolla som kom efter de där jobbiga
förlusterna. Nollan följde upp med endast ett insläppt mål mot Södertälje, ny
hållen nolla mot Björklöven borta, två insläppta mot Modo borta och mot
tabelltvåan nu alltså endast ett insläppt mål igen. Klass!
En stor anledning till hans fina spel är såklart att AIK
äntligen hittat en defensiv som är tajt och samspelt men den beror i sin tur på
att Lundin levererat ett bra spel som tack för självförtroendet.
Och nu tillbaka till det där höga priset. Ni som såg
matchen, live eller på tv, såg säkert hur Anton Cederholm bokstavligt talat ”käkade
puck” som Niklas Wikegård brukar säga.
AIK-backen stod och bökade framför mål och då hände det som
bara inte ska hända. Men som händer. Stefan Johanssons slagskott (och det är
hårt som in i helvete) gick rakt på munnen. I TV-sändningen sa Åke Unger efter
en stund att det inte var rakt på utan en styrning och därmed inte lika hård
träff.
Han hade så enormt fel där den gode Åke Unger. Jag har
messat med Anton och jorå slagskottet gick rätt i munnen. Tänk er smärtan. Tänk
er ett slagskott rätt i munnen. Jag som såg på tv fattade inte att det hade
tagit SÅ illa men det har det gjort.
Anton som är en enorm kämpe ramlade ju baklänges där och då, MEN lyckades otroligt nog resa sig upp för egen maskin – det kändes lite som att
domarna inte hängde med heller riktigt för det tog några sekunder (kändes det som i alla fall) innan spelet blåstes av.
Med tanke på hastigheterna som ett slagskott
kommer flygande i så är det ju som sagt helt sjukt att han tar sig upp för egen
maskin, lyckas ta sig av isen själv och orkar gå ut till omklädningsrummet på
egna ben. De flesta hade nog tvärdäckat redan ute på isen.
För det rök en tand direkt och sju åtta stycken trycktes
till så pass att de kan ramla ut när som helst och ja hela munnen gick ju
sönder. Jag såg precis bilden som Jesper Zerman har tagit när Anton försöker
förklara för domaren vad som hänt… Vi låter den sjunka in en gång till så förstår ni.
(Det gör ont bara att se det här! Anton är inte talbar nu utan vi har messat skriftligt. Av förståeliga skäl.. FOTO JESPER ZERMAN)
Det gör ju ont bara att tänka på hur ont AIK-backen har nu. Ursäkta
mitt språk nu men fy fan. Fy helvetes jävlar vilken smärta!! Men det är ju så.
Det är ett pris man riskerar att få betala när man står där i gröten framför
mål för att hjälpa sitt lag. Så behöver AIK mer inspiration resten av säsongen
kan de ju slänga en blick på Anton Cederholm (och Jens Jakobs med flera i laget
som betalt och kämpat på) för att ta in orden lojalitet, stå upp för sitt lag,
betala priset för laget. Behövs det så finns inspirationen där precis bredvid.
XXX
Till sist. AIK har värvat hem Victor Ekarv. Det var ett
misstag av dåvarande AIK-ledning (ja ni vet själv vilka) att skeppa iväg honom
för tidigt till Luleå. Väl där kom skador och när Ekarv väl fick chansen kunde
han inte göra sig själv rättvisa. En mindre bra spiral drogs igång.
Anders Gozzi försökte tidigt få Luleå att släppa Ekarv. Men
klubbens sportchef Lars Osten Berglund vägrade. Ekarv skickades istället till Asplöven.
Till denna säsong blev det Almtuna och nu alltså tillbaka till AIK. Det finns
så mycket talang i Victor, som förvisso kan vara en humörspelare emellanåt –
sånt han måste jobba på, se stycket ovan… - men AIK blir förhoppningsvis den
omstart som Victor behöver. En omstart som i så fall kommer ge AIK en riktigt
bra spelare.
Det kommer kanske inte slå gnistor direkt, det tar ett tag
att jobba upp självförtroendet igen kanske. Eller kanske inte. Men Ekarv är –
som Roger Melin sa till Cmore – värvad som en framtidsspelare i AIK. Och
klubbhjärtat har han med sig från start så ge honom tid så kan det bli riktigt
bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar